lördag 20 december 2008

Lättad

"Sweet, sweet cocaine
Won't you be all mine
Heart'll pound, my hands will shake
I'm doin' mighty fine"
*

Förhandlingarna är inte klara, men arbetsgivarens ståndpunkt är det. Av sex personer vill de nu minska personalstyrkan med tre, i stället för fyra. Jag tillhör dem som de vill ha kvar. Vilket naturligtvis är en lättnad i dessa tider och ett besked som stärker självkänslan. På ett sätt är det förvånande, jag har under en tid varit osedvanligt jobbig för mina två chefer. Samtidigt inte: Jag vet vad jag kan och har de en ambition att även fortsättningsvis hålla fanan högt var de tvungna att behålla mig. Inte så att jag är oersättlig, men lyfter de bort mig tvingas en av dem att göra mitt jobb. Men den personens ambitioner är högre och då finns det inte tid till att göra det jag gör. Vad jag hoppas på nu är att de löser det här på ett bra sätt och tillmötesgår de önskemål som de tre varslade har. Ska den nya organisation fungera krävs det en ordentlig dialog om ambitionsnivå, primära arbetsuppgifter och organisation. Dessutom behöver luften rensas, rejält. Sen kan vi kanske gå vidare. Men nu ska jag vara ledig i en vecka och försöka låta bli att tänka på jobbet.

***

Jo, jag måste berätta, jag har vunnit en inställsamhetstävling hos min vän Speck! Speck!! Speck!!!, man skulle muta honom med god öl och med tio ord hylla bloggens förträfflighet, vinsten var en peppar som endast betingar cirka 6000 spänn kilot. Det lilla kuvertet som låg innanför dörren igår doftade underbart. Nu undrar jag vad jag ska laga för nåt gott till min lilla Strummer-memorial på måndag och till julafton...

Än har han inte fått ölen, men som den törstige själ jag nu är får han bestämma dag.

***

* Låten jag hade i huvudet i morse kommer från Uncut-samlingen, Roll With It - 16 songs about drinking, dope and disorderly conduct. Samlingen är kalas. Jag har den vid cd-spelaren i köket, oftast lyssnar jag på musik när jag lagar mat. Plattan är ett stycke musikhistoria, från Victoria Spiveys 'Dope Head Blues' från 1927 till AA Bondys 'Vice Rag'.

4 kommentarer:

Ankan sa...

Skönt med jobbet! Att det inte blir samma lika som innan det förstår jag ju, men blir det bra tror du?

Sånger från nedre botten sa...

Ja, om det blir tydliga arbetsbeskrivningar och om luften rensas. Annars får jag väl fortsätta skicka ansökningar på måfå till jobb som jag eventuellt vill ha. Att de vill ha mig kvar betyder ju inte att jag måste stanna. ;-)

Jah Hollis sa...

Grattis hur som helst. Det vore kanske inte det roligaste läget, att gå ut i arbetslöshet nu.
Ibland får man riktigt bra skivor med de brittiska musikmagasinen. Samtidigt har jag en binge sådana skivor hemma som jag inte ens har spelat. Det är ofta coverlåtar av någon känd artist som inte verkar så intressanta.

Sånger från nedre botten sa...

Tack Jah, förmodligen inte.

När det gäller hyllningspattorna kan man nog utan att ha gjort en empirisk undersökning konstatera att de består av 98 procent dynga. Men ibland döljer det sig guldkorn på dom, så du bör köra igenom dom lite snabbt innan du förpassar skivorna till glömska.