lördag 18 april 2009

En bra kväll

"Space travels in my blood
And there ain't nothing I can do about it"


Pölsa. Pepprig pölsa. Så smakar haggis. B serverade den enligt konstens alla regler med både potatismos, rotmos och en whiskygräddsås till. Och det var gott, riktigt gott. Till och med Famous Grousen till smakade bra. Jag som normalt inte har mycket till övers för skotsk standardwhisky, men till haggisen hittade den hem.

***

Resten av kvällen var underbar. En hoper människor jag inte sett på flera år hade krupit ut ur sina gömmor och skrymslen för att se The Only Ones. Bandet var tajt. Och jag brydde mig inte särskilt. Det var häftigare att träffa Farbror S och T, två levande encyklopedier i pop och rock. Och vips var kvällen slut. På väg hem upptäckte jag att min kamera hade gått sönder. Trist, men jag hade faktiskt funderat på att köpa en bättre och ge dottern den gamla. Nu blev det inte så. Dagen har har gått i lidandets tecken. Frukost/lunch/middag först klockan 19.00. Men det var det värt.

7 kommentarer:

Ankan sa...

Det blir till att prova nästa gång Skottland besöks. Definitivt.

"Tyvärr" ligger nog London närmare nästa resa till de brittiska öarna än Skottland.

Alla smutsiga detaljer sa...

Hellre Famous än Haggis, och det vill inte säga lite...

Jah Hollis sa...

Du kan ladda ner några Only Ones-bilder från min sida. :-)
Väl värt dom ynka tvåhundra det kostade att se bandet.

Tantaugusta sa...

Har faktiskt provat Haggis, utanför Celtics-arenan i Glasgow. (mycket nr.7 Larsson där vid tiden för besöket) Gott.
Hade gärna lidit med er idag, är ju ganska bra på motvind :) Motvalls-kärring som jag är...

Culkin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Clive sa...

Vid vilken ålder är bakfylla lika med sängliggande? Igår drack jag ansenliga mängder vin och idag jobbade jag utan några problem alls. När kommer det vara ett minne blott

Sånger från nedre botten sa...

Ankan, om du hittar en haggis i London, köp den.

Asd, nä du.

Jah, jag hade gärna betalt det dubbla för min fredagkväll. Utan att blinka.

Tant, du hade älskat dagens tur. Fast kanske inte tempot.

Clive, jag har vänner i 50-årsåldern som kan rulla hatt långt in på morgontimmarna utan att det bekommer dem dan efter. Själv är jag av ett vekare slag. Och de tunga bakfyllorna började komma när jag var i 35-årsåldern. "But then again, such is life".