Uppståndelser hör påsken till, jag hade annat för mig

"Bang bang you're dead
Oh I'm so easily lead
Bang bang you're dead
Put all the rumours to bed
Bang bang you're dead"

Okej då, våren är här och vi kör väl ett tag till då. Det var skönt och välbehövligt med en bloggträda. Särskilt när jag bestämde mig för att inte bry mig. Samtidigt utanför mitt fönster fanns det en massa saker att kommentera. Fastän att det kliade i fingrarna rätt ordentligt när spridda sosseröster ville lägga skulden för opinionsraset på Wanja lyckades jag lägga band på mig. Bloggande handlar om lust. Inte tvång. Jag är glad för förståelsen och peppen från mina bloggkompisar, stort tack! Ni vet själva hur det är. En vacker dag skulle jag gärna se er på riktigt över en matbit med något gott att dricka till. Jag är övertygad om att det skulle bli en minnesvärd kväll.

***

I söndags var det dags för Surlyn att lämna vinterträdan för en tur på Södertörn. Funderade ett tag på att hänga på några cyklister som skulle ta en tiomilare ner över Södertälje och Mörkö. Tack och lov tog jag reson. Tio mil hade jag aldrig klarat. Kroppen var seg, men tog sig runt. Sen har jag hamnat i ett dilemma: Efter mallisresan och bekantskapen med den betydligt lättare Cube Agree:n känns det som om jag kommer att bli tvungen att borra ett hål till i plånboken. Jag har inte pengarna utan det får bli en liten avbetalningsplan. Andra nödvändigheter - som en ny dator - får helt enkelt vänta. Det är dags att ha lite skoj nu när vårvärmen snart står för dörren.

***

Såg ni Paris Roubaix? Inte!?! Skyll er själva. Det var ultimat sportdramatik.

***

Apropå cykling, visste du att en svenska just nu är bäst i världen? Hon heter Emma Johansson. Hon tog silver i OS. Stockholmsdrakarna belönade hennes insats med varsin notis. TV4-Sporten missade det helt i morgonsändningen. Skäms, tamejfan.

***

Om den allsvenska premiären har jag inte mycket att säga. Sällan har den känts så osexig, svindyra biljetter till medioker fotboll. Hellre ser jag IK Tellus på Aspuddens IP alla dar i veckan.

***

På fredag ska jag se Only Ones på Hornstulls Strand. Jag har ett knepigt förhållande till Only Ones. När det begav sig tyckte jag att sångare, Peter Perett, bara var en hyfsad Lou Reed-kopia. Idag kan jag uppskatta dem mer. Men nu retar jag mig i stället på de onödigt långa gitarrsolona. Vi får hoppas på att John Perry håller igen en smula. Gör han inte det så hittar ni mig i den bortre baren drickandes Brooklyn.