I mitt hus där jag bor

"well they laid their plans of the mice and men
out on the kitchen floor
said rookie if you don't want to take the heat
you better roll out that door"

Mitt hus - där jag bor - är nio våningar högt.* Att jogga upp till högsta våningen tar för mig 1.04 - 1.07. Jag orkade fem gånger. Sen höll jag på att tappa andan och tappar man andan klampar man i trappen och klampar man i trappn blir inte särskilt omtyckt av sina anonyma grannar. Det var faktiskt en liten besvikelse att jag inte orkade fler vändor. Jag får göra som idrottsmännen skylla på ditt och datt, som att jag har varit sjuk, att jag inte hade ätit frukost, att löpning uppför trappor belastar andra muskler än dem du använder när du cyklar och bla, bla, bla. Nu spelar allt det där ingen roll, både benen och trapporna ska få sig minst en omgång per dag i fjorton dar framåt. Jag kan ju inte gärna åka ner till Mallis och inte orka ta mig uppför Puig Major.

***

Jag missade dokumentären om Olle Ljungström igår, dottern bestämde att vi skulle se om Kalle och chokladfabriken. Jag har inte sett alla Tim Burtons filmer, men av dem jag sett finns det gemensamma draget att han alltid tar ställning för särlingens rätt att var sär. Och att han ofta vänder en skrattspegel mot majoritetens "goda smak". Eller förtydligar den förljugenhet och det hyckleri som grupper av människor nästan alltid ägnar sig åt. Ingen kommer undan, inte du och sannerligen inte jag. Något jag älskar Tim Burton för.

***

* Jag kunde inte låta bli. Klart att jag var tvungen att peta in "där jag bor" och du vet varför.

3 x God Jul!

Huvudvärk

Vara nära men ändå så borta

Fråga mig inte varför jag väcks av Pimme klockan 03.40 sjungandes Ung & Kåt. Tack och lov somnade jag om. Vaknade av väckarklockan 06.10 med huvudvärk. Tog en tablett efter frukost. Den har inte hjälpt. Vi stannar där.

Hela vägen in i muren

"Halt, här får ingen passera,
här kommer ingen förbi,
kommer aldrig över nåt mera"

Var det för att jag var ute till sent i natt som jag vaknade med Ebbas Die Mauer i skallen?



I filmen ler Pimme. Jag förstår honom. Att vara på samma scen som Mick Jones var nog en dröm som blev uppfylld.

Avlyssnat Pt. 2

"Love was when I loved you"

- Tja! Stör jag?
/.../
- Jag har lyssnat på ... och Whats My Name. Asså, Whats My Name är asgrym. Du kommer älska att lira basslinen. Den är skithögt upp i mixen. Alla Clashs låtar har skitballa basslines.
/.../
Vad säger du om 800 grader?
/.../
Cool! Då får jag sjunga och lira trummor.
/.../
Ok, tja då.

***

Är det Snoddasvarning över Celine Dion? Nej, Snoddas är kul. Celine Dion är plågsamt. Men jag har inte hjärta att gnälla över dotterns musikval. Det måste vara hennes eget. Sen kan jag bara lira vad jag tycker är bra och hoppas att hon också tycker det.

Avlyssnat

"And my brothers back at home with his Beatles and his Stones
We never got it off on that revolution stuff
What a drag too many snags"


En trettontonårig kille på tunnelbanan snackar i mobilen;

- Ska vi repa på fredag?
/.../
- Vi kan köra Complete Control, den har ashäftiga gitarrsolon. Eller Should I Stay or Should I Go. Fast den är svårare.
/.../
- Å sen kör vi 800 grader. Sen kan vi sluta med Staten och kapitalet.
/.../
- Ok, syns då.

God Jul

"Did you see the stylish kids in the riot
We were shovelled up like muck
Set the night on fire
Wombles bleed truncheons and shields
You know I cherish you my love"

Det tog nästan ett dygn att återhämta mig från Joe Strummer-memorialen som jag hade med ett gäng polare. Utan att gå in på detaljerna kan jag säga att gårdagen var tuff, mycket tuff. Hade jag inte lovat att grava en lax hade jag nog inte stigit upp alls. Nu står laxen i kallskafferiet och gårdagen är begravd. Och allt som inte blev gjort igår väntar på mig idag, som städningen av lägenheten. Det är nåt speciellt med att ta itu med städningen på julafton, nästan nåt rituellt. Jag minns att jag kom hem till Hatte en julafton på åttiotalet. När jag ringde på dörren öppnade han svettig och dan, han storstädade. Frenesin tydde på en rejäl dos julångest. Han fick göra klart sen åt vi resterna som jag hade fått med mig från min mormor och drack Jameson och blev väl skitfulla. Julen som helg innebär att det bästa och sämsta med mänskligheten visar sig, omtanke och kärlek frodas sida vid sida med egoism och slutenhet. Jularna hemma hos mormor var alltid spännande för vi visste aldrig vem i huset hon hade bjudit in. Fanns det nån som var ensam på julafton fanns det alltid en stol och ett fat till att ställa fram. Dessa inbjudningar var aldrig påträngande, mormor var aldrig påträngande, utan självklara. Jag önskar att jag hade samma självklara attityd som min mormor, men tyvärr har jag inte det. Jag tycker att det är jobbigt med nya relationer. Har svårt att kallprata. Och när jag gör det kommer mina sarkasmer och ironier ofelbart att få dem att titta konstigt på mig.

Näe, ska det bli nåt gjort får jag sluta sitta här och blogga och sätta igång. Jag önskar alla vänner som brukar titta förbi här en riktigt god jul. Ta hand om er och era vänner och gärna andra också, ät och drick gott så ses vi förhoppningsvis på andra sidan. Jag har inte många jultraditioner, men den här låten inleder alltid min julafton:

Thank You For The Music - igen

"Damn all these beautiful girls
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over"

Det var länge sen jag tyckte nån hip-hop svängde, men dottern har sjungit Sean Kingston i en veckas tid nu och jo, jag tycker att 'Beutiful Girls' är helt ok, förmodligen för att verserna är raggainspirerade. Och för Doo Wopen. Och Motownorkestreringen. Sen går det inte att komma ifrån att refrängen är ett riktigt häftplåster.

***

Vad använder du för nycklar för att förklara världen? Jag tror att jag främst använder två; musik och skönlitteratur. Händelser, tillstånd och känslor i mitt liv brukar jag ofta hitta referenser till i låttexter. I samtal, oavsett vad de handlar om, poppar den ena textfrasen efter den andra upp i mitt huvud som lägger samtalet på plats. Inte sällan är jag tvungen att bita mig i tungan för att inte börja sjunga låtarna. Hade jag gett efter för impulserna hade jag väl suttit inspärrad vid det här laget. Helt klart hade jag nog fått sparken.

När jag är på väg till eller från jobbet kryssar mellan horsepundarna vid centralen kommer ofta två låtar upp i skallen, dels Ebbas 'Heroinister och kontorister' och the Waterboys 'Old England'. Likheterna mellan låtarna är slående:

"journalists are dignified and everyone is civilised
and children stare with heroin eyes, heroin eyes, heroin eyes"

"kavajer & slipsar där vi hittar liken.
I Stockholms hjärta flera tusen
heroinister & strikta kontorister"

När jag tvivlar på mig själv eller på relationer, ja då kommer låtarna farande som ur en skenande jukebox. Ledsen eller glad, spelar ingen roll. Låtarkivet hittar alltid nåt som passar till just den situationen. Och passar inte låten in, blir det bara en extra twist på tillvaron.

Politik eller relationer. Hur komplexa eller intrikata problemen än kan vara, så kan du ge dig på att nån har skalat av lager efter lager av strunt för att i en låt komma fram till kärnan. Nåt som du kan ta fasta på och som kan förklara vad det hela handlar om.

Och försöker någon blända dig, eller blanda bort korten, kan du alltid tänka:

"The stars are the greatest thing you've ever seen"

***

Skulle jag ha lirat mot ett lag i så fula tröjor (länkarna öppnas på egen risk) hade jag också torskat. Jag hade hade förmodligen sprungit runt och blundat hela matchen för att slippa se eländet.

***

"Å när Bajen losar har vi ingen sorg..."