Visar inlägg med etikett julstress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julstress. Visa alla inlägg

söndag 28 december 2008

Summering

"If you're after getting the honey - hey
Then you don't go killing all the bees"

Ledighetsveckan börjar gå mot sitt slut. Och det har varit en bra vecka med en perfekt blandning av fest och vila. ”Punkpilsnern” förra söndan blev dessvärre ingen större höjdare, ett gäng fick för sig att dra och se Hanoi Rocks. Jag hamnade förvisso där lite senare och hann se ett par låtar som stärkte mig i min övertygelse om att de är och alltid har varit ett rätt trist band. Fast tveklöst har Mike Monroe både karisma och röst, men det räcker inte för mig. Måndan den 22 december hade jag en handfull vänner hemma för en tapasmiddag till Joe Strummers minne. Självklart blev det blött. Och sent. Precis som det ska vara om nåt ska göras i hans minne. B kraschade i min binge och jag i dotterns. Tidigt på morgonen ringde hans dam om och om igen i nån skitnödig julstressnevros och krävde att jag skulle väcka B för att han skulle handla och laga julmat klockan åtta på morgonen. Jag förklarade, relativt artigt, att det tänkte jag inte göra och att jag hade för avsikt att fortsätta sova, vilket jag rekommenderade henne att också försöka med. Därefter la jag på luren. Senare har jag förstått att jag tydligen var mycket otrevlig mot henne.

Till Joe Strummer-galan på Kägelbanan vägrade jag dock att bege mig. Ok, jag tror säkert att Neneh Cherry och Love Antell (lyssna på Hellre Blind demo. Det svänger) gjorde hyfsat ifrån sig, säkert också David Sandström. Men jag begriper inte tanken med de här kvällarna; att radda upp ett gäng kända popmusiker – med mer eller mindre starkt förhållande till Joe - och låta dem spela en Clash-cover var. Vad är poängen? Inte ens den första minnesgalan var särskilt bra.

Julen firades med dottern i lugn och ro. På julafton var vi över hos min kusin och jag åt mig mätt på sill och lax. Resten av veckan har det sovits, vilats och glufsats. Jag är faktiskt lite stolt över att jag varenda morgon har vaknat kring 06.00, men tvingat mig att somna om. Bara en dag har jag gått upp innan tio. Ni anar inte vilken kraftansträngning det är som ligger bakom det…

Igår blev det en barrunda. Tack och lov var jag hemma vid ett-rycket och inte vid fem. Idag mår jag trots allt rätt bra.

***

För att verkligen symbolisera julens fredsbudskap har Israel börjat fredsbomba Gaza. Det räckte tydligen inte med att förvägra Gazas befolkning mat, el och andra förnödenheter. Nu ska de bombas till underkuvelse. Finns det verkligen människor som fortfarande förvånas över att hunsade palestinier sätter fast x antal kilo dynamit runt kroppen och spränger sig själva och människor omkring dem i luften? Vad väntar ni er, att de ska spänna fast några kilo olivkvistar och sjunga We Shall Overcome som svar på förnedringen och bombangreppen? Fast å andra sidan; kanske vore det ett effektivare vapen mot den israeliska krigsmakten. Vad vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att om man förnedrar någon tillräckligt länge är risken att man får ta konsekvenserna av det. Oavsett vad det handlar om.

***

Det blev aldrig nån årsbästalista i år. Jag har helt enkelt inte tyat, som Karl-Oskar uttryckte saken. Sorry!

onsdag 17 december 2008

Do We Know It's Christmas Time At All?

"Echoing words, voices, thoughts
Remembering what you forgot
And I was just hanging out"


Idag är det en vecka kvar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp, jag har svårt för julruscher och handlarhets, jag gillar att göra saker i lugn och ro. Sen begriper jag inte varför vuxna ska springa benen av sig för att handla prylar till varandra som ändå hamnar på vinden snabbare än gästerna har hunnit dricka upp det sista av glöggen. Ok för att barnen kan få lite klappar, men även där tycker jag att det bör sättas gränser. Vad är poängen med alla leksaker som aldrig används utan ligger i en låda under sängen och samlar damm? Ingen alls. Det är bara sjukt. Däremot gillar jag att träffa släkten och käka gott i ett par timmar tillsammans. Vi är en liten familj och brukar dela upp inköp och matlagning vilket vanligtvis brukar bli riktigt bra. I år är det min tur att fixa bröd och ost, plus lite sill. Det lutar åt att jag lagar en currysill. Fast å andra sidan, gubbröra är ju aldrig helt fel. Med lite tur hinner jag göra det samtidigt som jag lagar tapasrätterna till en liten Joe Strummer-minneskväll som jag ska ha på måndag.



Fan också, nu blev jag alldeles tårögd av den här låten och videon. Det är verkligen ödets ironi att Joe kilade vidare precis när han hittade tillbaka till tron på sig själv och sin egen stil. Fanfanfan.

måndag 24 december 2007

God Jul


"Did you see the stylish kids in the riot
We were shovelled up like muck
Set the night on fire
Wombles bleed truncheons and shields
You know I cherish you my love"

Det tog nästan ett dygn att återhämta mig från Joe Strummer-memorialen som jag hade med ett gäng polare. Utan att gå in på detaljerna kan jag säga att gårdagen var tuff, mycket tuff. Hade jag inte lovat att grava en lax hade jag nog inte stigit upp alls. Nu står laxen i kallskafferiet och gårdagen är begravd. Och allt som inte blev gjort igår väntar på mig idag, som städningen av lägenheten. Det är nåt speciellt med att ta itu med städningen på julafton, nästan nåt rituellt. Jag minns att jag kom hem till Hatte en julafton på åttiotalet. När jag ringde på dörren öppnade han svettig och dan, han storstädade. Frenesin tydde på en rejäl dos julångest. Han fick göra klart sen åt vi resterna som jag hade fått med mig från min mormor och drack Jameson och blev väl skitfulla. Julen som helg innebär att det bästa och sämsta med mänskligheten visar sig, omtanke och kärlek frodas sida vid sida med egoism och slutenhet. Jularna hemma hos mormor var alltid spännande för vi visste aldrig vem i huset hon hade bjudit in. Fanns det nån som var ensam på julafton fanns det alltid en stol och ett fat till att ställa fram. Dessa inbjudningar var aldrig påträngande, mormor var aldrig påträngande, utan självklara. Jag önskar att jag hade samma självklara attityd som min mormor, men tyvärr har jag inte det. Jag tycker att det är jobbigt med nya relationer. Har svårt att kallprata. Och när jag gör det kommer mina sarkasmer och ironier ofelbart att få dem att titta konstigt på mig.


Näe, ska det bli nåt gjort får jag sluta sitta här och blogga och sätta igång. Jag önskar alla vänner som brukar titta förbi här en riktigt god jul. Ta hand om er och era vänner och gärna andra också, ät och drick gott så ses vi förhoppningsvis på andra sidan. Jag har inte många jultraditioner, men den här låten inleder alltid min julafton:


måndag 10 december 2007

Nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen, nu ere jul igen...

"cornered the boy kicked out at the world,
the world kicked back alot fuckin' harder..."


På bloggar och på ansiktsboken börjar julkommersen göra sig påmind. Det shoppas hej vilt till barn och släkt och fan och hans moster. Själv är jag näst intill paralyserad. Jag är en tråkig jävel. Det enda jag gillar med julen är julbordet och Karl-Bertil Jonsson. Klappar och gran har jag inte mycket till övers för och julstjärnorna sitter uppe året runt. Men så var det där med att ha barn. Klart att dottern ska ha julklappar, så är det bara, man vill ju inte skapa ett mobbingoffer, men vad hon ska få är totalt höljt i dunkel. Förra året fick hon en akustisk gitarr, den hänger fint på väggen. En massa dataspel förutsätter en bättre dator, så det går bort. Bratz är ute, tack och lov, och vad som är inne har jag inte en susning om. Smink står på önskelistan, men jag har jävligt svårt att gå och köpa smink till en åttaåring. Mjuka paket. Mm, eller hur. Där skiljer det sig inte mellan killar och tjejer. Mjuka klappar är trista klappar. Det är inte utan att jag känner mig som Lena Nyman i Hasse och Tage-sketchen: "Putte ska inte ha några kulor. Putte ska ha en banan." Fast det blir nog en Casio leksakssynth och en bok i slutändan. De vuxna? De får inga klappar, de får njuta av mina sarkasmer och mitt smaskande.

***

Tre dagar kvar: Gör din årsbästalista!

Välkommen att haka på: Vilka var ditt års 12 bästa och viktigaste låtar. Gammalt eller nytt spelar ingen roll. Som vanligt blir det roligare om läsaren får en förklaring till varför du har diggat just dina låtar. Färdiga listor publiceras den 13 december på var och ens blogg.