"I was in a trance when I kissed the teacher"
Dottern har gått ner sig i fan-träsket. En stor del av hennes vakna tid går åt till att lära sig låt efter låt utantill. Hon står i sitt rum och sjunger högt. Ibland med en mycket stark röst som hon accentuerar genom att ibland stampa ordentligt med foten på ettan, ibland låter det "tjejigt". Ni vet så där blygt och "jag-vill-inte-ta-plats-igt". Sen kommer hon ut från sitt rum och vill att man ska lyssna på det man redan har hört, valfri låt från Mamma Mia. Jag hade också en krasch på ABBA när de vann melodifestivalen, hade min kartongstjärngitarr och var Björn på klassens timme. Men för det mesta var det The Sweet som gällde, inget annat. Alice Cooper, KISS och Slade gick alla bort. The Sweet var bäst. Sen fanns ingenting. Och så tycks det vara för dottern också. Fast jag tycker att det är viss skillnad. ABBA finns inte längre. Fast å andra sidan, The Sweet bodde inte i Hässelby Gård heller så egentligen fanns inte dom heller. Igår köpte vi två ABBA LP-skivor på Stadsmissionen för tjugo kronor. Omslagen ska naturligtvis upp på väggen. I dotterns rum.
***
De närmsta veckorna kommer jag att ha sjukt mycket att göra på jobbet så ni får ursäkta om mina inlägg här kommer att vara mer än vanligt sporadiska. Ett avbrott som faktiskt kommer lägligt. Jag har ett tag funderat över den här bloggens framtid utan att komma fram till nåt. Ni som bloggar själva vet hur jävla trist det är att försöka "värka fram" inlägg och hur trött man kan bli på sig själv när det känns som om man bara upprepar tidigare inlägg.
***
I går gick Israel in med markstyrkor i Gaza. Civilbefolkningens lidande kommer att öka än mer. Antalet oskyldiga palestinier som dör kommer också att öka. Idéen om precisionsbombningar snabba militära insatser är en myt. Det räcker med att se bilden som prydde uppslaget 20-21 i gårdagens Svenskan för att inse det. Ett hus totalt demolerat alla omkringliggande hus hade så krafiga skador att om någon befunnit sig vid ett fönster eller i rummen mot målet borde de rimligtvis ha antingen dött eller skadats allvarligt. Argumentet att Israel ringer och varnar grannarna biter inte. Det är emot krigets lagar att straffa oskyldiga, punkt slut.
Visar inlägg med etikett Mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
söndag 4 januari 2009
onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År
Dagens förhoppning: Nyårsfirandet i Israel är inställt på grund av att de har slut på bomber och granater...
tisdag 30 december 2008
Musik och politik
"we had some massive highs
we had some crushing lows
we had some lusty little crushes
we had those all-ages hardcore matinée shows"
Eftersom att jag vaknade upp med ännu en låt från 'Roll With It' får ni den serverad. Videon är lite skakig men ljudet är det inget större fel på. Varsågoda, The Hold Steady med "Massive Nights":
***
I natt fortsatte de israeliska attackerna mot Gaza. Amnesty International uppmanar Israel att omedelbart upphöra med de "olagliga attackerna" och att genast tillåta humanitära hjälpinsatser säker väg in till det belägrade Gaza. Det är en svidande kritik mot Israels angrepp och blockad som Amnesty uttrycker. I samma uttalande uppmanar de även Hamas och andra stridande grupper att sluta skjuta raketer på måfå mot israeliska byar i Gazas närhet.
we had some crushing lows
we had some lusty little crushes
we had those all-ages hardcore matinée shows"
Eftersom att jag vaknade upp med ännu en låt från 'Roll With It' får ni den serverad. Videon är lite skakig men ljudet är det inget större fel på. Varsågoda, The Hold Steady med "Massive Nights":
***
I natt fortsatte de israeliska attackerna mot Gaza. Amnesty International uppmanar Israel att omedelbart upphöra med de "olagliga attackerna" och att genast tillåta humanitära hjälpinsatser säker väg in till det belägrade Gaza. Det är en svidande kritik mot Israels angrepp och blockad som Amnesty uttrycker. I samma uttalande uppmanar de även Hamas och andra stridande grupper att sluta skjuta raketer på måfå mot israeliska byar i Gazas närhet.
måndag 29 december 2008
Oanat låtval
"With Tennesee sour mash whiskey on my breath,
And Rosalee, Suzie and and Lucy on my mind"
Som jag berättade för ett par dar sen går Uncuts Roll With It-platta varm när jag är i köket och i morse hade jag en av låtarna från plattan i skallen. Men absolut inte en av dem jag är riktigt torsk på, utan en av dom som bara passerar, Warren Zevons 'The Rosarita Beach Café'. Bry dig inte om att leta upp den, så bra är den faktiskt inte. Men den här gillar jag:
***
Idag försvarade israels ambassadör att cirka tjugo palestinska barn har dött i bombanfallen med argumentet att Israel måste försvara sig.
And Rosalee, Suzie and and Lucy on my mind"
Som jag berättade för ett par dar sen går Uncuts Roll With It-platta varm när jag är i köket och i morse hade jag en av låtarna från plattan i skallen. Men absolut inte en av dem jag är riktigt torsk på, utan en av dom som bara passerar, Warren Zevons 'The Rosarita Beach Café'. Bry dig inte om att leta upp den, så bra är den faktiskt inte. Men den här gillar jag:
***
Idag försvarade israels ambassadör att cirka tjugo palestinska barn har dött i bombanfallen med argumentet att Israel måste försvara sig.
söndag 28 december 2008
Summering
"If you're after getting the honey - hey
Then you don't go killing all the bees"
Ledighetsveckan börjar gå mot sitt slut. Och det har varit en bra vecka med en perfekt blandning av fest och vila. ”Punkpilsnern” förra söndan blev dessvärre ingen större höjdare, ett gäng fick för sig att dra och se Hanoi Rocks. Jag hamnade förvisso där lite senare och hann se ett par låtar som stärkte mig i min övertygelse om att de är och alltid har varit ett rätt trist band. Fast tveklöst har Mike Monroe både karisma och röst, men det räcker inte för mig. Måndan den 22 december hade jag en handfull vänner hemma för en tapasmiddag till Joe Strummers minne. Självklart blev det blött. Och sent. Precis som det ska vara om nåt ska göras i hans minne. B kraschade i min binge och jag i dotterns. Tidigt på morgonen ringde hans dam om och om igen i nån skitnödig julstressnevros och krävde att jag skulle väcka B för att han skulle handla och laga julmat klockan åtta på morgonen. Jag förklarade, relativt artigt, att det tänkte jag inte göra och att jag hade för avsikt att fortsätta sova, vilket jag rekommenderade henne att också försöka med. Därefter la jag på luren. Senare har jag förstått att jag tydligen var mycket otrevlig mot henne.
Till Joe Strummer-galan på Kägelbanan vägrade jag dock att bege mig. Ok, jag tror säkert att Neneh Cherry och Love Antell (lyssna på Hellre Blind demo. Det svänger) gjorde hyfsat ifrån sig, säkert också David Sandström. Men jag begriper inte tanken med de här kvällarna; att radda upp ett gäng kända popmusiker – med mer eller mindre starkt förhållande till Joe - och låta dem spela en Clash-cover var. Vad är poängen? Inte ens den första minnesgalan var särskilt bra.
Julen firades med dottern i lugn och ro. På julafton var vi över hos min kusin och jag åt mig mätt på sill och lax. Resten av veckan har det sovits, vilats och glufsats. Jag är faktiskt lite stolt över att jag varenda morgon har vaknat kring 06.00, men tvingat mig att somna om. Bara en dag har jag gått upp innan tio. Ni anar inte vilken kraftansträngning det är som ligger bakom det…
Igår blev det en barrunda. Tack och lov var jag hemma vid ett-rycket och inte vid fem. Idag mår jag trots allt rätt bra.
***
För att verkligen symbolisera julens fredsbudskap har Israel börjat fredsbomba Gaza. Det räckte tydligen inte med att förvägra Gazas befolkning mat, el och andra förnödenheter. Nu ska de bombas till underkuvelse. Finns det verkligen människor som fortfarande förvånas över att hunsade palestinier sätter fast x antal kilo dynamit runt kroppen och spränger sig själva och människor omkring dem i luften? Vad väntar ni er, att de ska spänna fast några kilo olivkvistar och sjunga We Shall Overcome som svar på förnedringen och bombangreppen? Fast å andra sidan; kanske vore det ett effektivare vapen mot den israeliska krigsmakten. Vad vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att om man förnedrar någon tillräckligt länge är risken att man får ta konsekvenserna av det. Oavsett vad det handlar om.
***
Det blev aldrig nån årsbästalista i år. Jag har helt enkelt inte tyat, som Karl-Oskar uttryckte saken. Sorry!
Then you don't go killing all the bees"
Ledighetsveckan börjar gå mot sitt slut. Och det har varit en bra vecka med en perfekt blandning av fest och vila. ”Punkpilsnern” förra söndan blev dessvärre ingen större höjdare, ett gäng fick för sig att dra och se Hanoi Rocks. Jag hamnade förvisso där lite senare och hann se ett par låtar som stärkte mig i min övertygelse om att de är och alltid har varit ett rätt trist band. Fast tveklöst har Mike Monroe både karisma och röst, men det räcker inte för mig. Måndan den 22 december hade jag en handfull vänner hemma för en tapasmiddag till Joe Strummers minne. Självklart blev det blött. Och sent. Precis som det ska vara om nåt ska göras i hans minne. B kraschade i min binge och jag i dotterns. Tidigt på morgonen ringde hans dam om och om igen i nån skitnödig julstressnevros och krävde att jag skulle väcka B för att han skulle handla och laga julmat klockan åtta på morgonen. Jag förklarade, relativt artigt, att det tänkte jag inte göra och att jag hade för avsikt att fortsätta sova, vilket jag rekommenderade henne att också försöka med. Därefter la jag på luren. Senare har jag förstått att jag tydligen var mycket otrevlig mot henne.
Till Joe Strummer-galan på Kägelbanan vägrade jag dock att bege mig. Ok, jag tror säkert att Neneh Cherry och Love Antell (lyssna på Hellre Blind demo. Det svänger) gjorde hyfsat ifrån sig, säkert också David Sandström. Men jag begriper inte tanken med de här kvällarna; att radda upp ett gäng kända popmusiker – med mer eller mindre starkt förhållande till Joe - och låta dem spela en Clash-cover var. Vad är poängen? Inte ens den första minnesgalan var särskilt bra.
Julen firades med dottern i lugn och ro. På julafton var vi över hos min kusin och jag åt mig mätt på sill och lax. Resten av veckan har det sovits, vilats och glufsats. Jag är faktiskt lite stolt över att jag varenda morgon har vaknat kring 06.00, men tvingat mig att somna om. Bara en dag har jag gått upp innan tio. Ni anar inte vilken kraftansträngning det är som ligger bakom det…
Igår blev det en barrunda. Tack och lov var jag hemma vid ett-rycket och inte vid fem. Idag mår jag trots allt rätt bra.
***
För att verkligen symbolisera julens fredsbudskap har Israel börjat fredsbomba Gaza. Det räckte tydligen inte med att förvägra Gazas befolkning mat, el och andra förnödenheter. Nu ska de bombas till underkuvelse. Finns det verkligen människor som fortfarande förvånas över att hunsade palestinier sätter fast x antal kilo dynamit runt kroppen och spränger sig själva och människor omkring dem i luften? Vad väntar ni er, att de ska spänna fast några kilo olivkvistar och sjunga We Shall Overcome som svar på förnedringen och bombangreppen? Fast å andra sidan; kanske vore det ett effektivare vapen mot den israeliska krigsmakten. Vad vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att om man förnedrar någon tillräckligt länge är risken att man får ta konsekvenserna av det. Oavsett vad det handlar om.
***
Det blev aldrig nån årsbästalista i år. Jag har helt enkelt inte tyat, som Karl-Oskar uttryckte saken. Sorry!
tisdag 18 november 2008
Boktipset: Tortyrens återkomst
"Promised you a miracle
Belief is a beauty thing"
Det var nog fler än jag som anade att rättegången mot Lynndie England och hennes kollegor från Abu Ghraibfängelset var en fars och en mörkläggning när inte en enda officer dömdes för tortyr. Att tortyrmetoderna var sanktionerade långt upp i hierarkin verkade mer än troligt. Frågan var egentligen hur långt upp. Svaret har nu Mattias Gardell gett i boken Tortyrens återkomst (Leopard förlag): George W Bush och rakt ned genom kommandokedjan är skyldiga till brott mot amerikansk lag, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen och Romstadgan.
Mattias Gardell har gått igenom mängder med offentliga dokument och det råder ingen tvekan att det förhåller sig på det viset. Tortyr som förhörsmetod mot misstänkta "illegala kombattanter" är sanktionerat från högsta ort. Att det är ett brott mot både amerikansk lag och internationell rätt spelar ingen roll. George W Bush har genom presidentdekret upplöst alla juridiska risker för att han eller någon annan i ledande ställning ska ställas till svars för sina order och handlingar. Problemet för Bush är att Genèvekonventionen inte ger utrymme för sådana friskrivningar från presidenter.
Men bland det vidrigaste av allt är att Pentagons egna utredningar visar majoriteten av dem som har fängslats och skickats till Guantanamo och Abu Ghraibfängelset var oskyldiga. Tusentals oskyldiga har således torterats för den "goda sakens" skull. Vi kan inte längre säga att vi inget visste. Ty därtill är dokumentationen allt för omfattande. Frågan är vilka konsekvenser de borde få?
Här kan du läsa DN:s och Expressens recensioner av Tortyrens återkomst.
Vill du lyssna när Mattias Gardell berättar om boken kan jag tipsa om Café Lika Värde på torsdag, kl 18.00. Den öppna föreläsningen hålls i Grafiska Fackföreningens lokaler på Västmannagatan 1 (bredvid LO-borgen).
Belief is a beauty thing"
Det var nog fler än jag som anade att rättegången mot Lynndie England och hennes kollegor från Abu Ghraibfängelset var en fars och en mörkläggning när inte en enda officer dömdes för tortyr. Att tortyrmetoderna var sanktionerade långt upp i hierarkin verkade mer än troligt. Frågan var egentligen hur långt upp. Svaret har nu Mattias Gardell gett i boken Tortyrens återkomst (Leopard förlag): George W Bush och rakt ned genom kommandokedjan är skyldiga till brott mot amerikansk lag, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen och Romstadgan.
Mattias Gardell har gått igenom mängder med offentliga dokument och det råder ingen tvekan att det förhåller sig på det viset. Tortyr som förhörsmetod mot misstänkta "illegala kombattanter" är sanktionerat från högsta ort. Att det är ett brott mot både amerikansk lag och internationell rätt spelar ingen roll. George W Bush har genom presidentdekret upplöst alla juridiska risker för att han eller någon annan i ledande ställning ska ställas till svars för sina order och handlingar. Problemet för Bush är att Genèvekonventionen inte ger utrymme för sådana friskrivningar från presidenter.
Men bland det vidrigaste av allt är att Pentagons egna utredningar visar majoriteten av dem som har fängslats och skickats till Guantanamo och Abu Ghraibfängelset var oskyldiga. Tusentals oskyldiga har således torterats för den "goda sakens" skull. Vi kan inte längre säga att vi inget visste. Ty därtill är dokumentationen allt för omfattande. Frågan är vilka konsekvenser de borde få?
Här kan du läsa DN:s och Expressens recensioner av Tortyrens återkomst.
Vill du lyssna när Mattias Gardell berättar om boken kan jag tipsa om Café Lika Värde på torsdag, kl 18.00. Den öppna föreläsningen hålls i Grafiska Fackföreningens lokaler på Västmannagatan 1 (bredvid LO-borgen).
söndag 3 augusti 2008
The Street Parade
"Wanna Die In Beat City And Go, Go, Go
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
tisdag 12 juni 2007
Free Money
"My minds not perfect but it's sincere
You'd be amazed at what you can achieve in a year"
Vad sa Fredrik till Hu egentligen? Eller rättare sagt; hur sa han det? Det är ju inte utan att man undrar med tanke på vilket fint guldkantat avtal som Ericson skrev på. Nej då, jag är inte ogin, jag tror säkert att Ericsons nätverksutrustning är väl lämpad till att bygga upp mobilnät både här och där. Men med tanke på att Hu och Fredrik gled omkring som de bästa vänner i flera dar kan man ju undra. För nog hörde jag väl att Fredrik sa att han skulle kritisera Kinas brist på mänskliga rättigheter, eller jag kanske hörde fel. Han kanske sa att han ville diskutera hur Sverige har löst frågan. Att vi har lite röstande vart fjärde år; fria dagstidningar som värnar om yttrandefriheten och oberoende tv-kanaler som fanbärare av det fria ordet. Fast nog hade ett uttalande i frågan varit värt att ta, eller åtminstone en kommentar. För vad han sa till DN säger ju faktiskt inte så mycket om vad som händer i Kina.
You'd be amazed at what you can achieve in a year"
Vad sa Fredrik till Hu egentligen? Eller rättare sagt; hur sa han det? Det är ju inte utan att man undrar med tanke på vilket fint guldkantat avtal som Ericson skrev på. Nej då, jag är inte ogin, jag tror säkert att Ericsons nätverksutrustning är väl lämpad till att bygga upp mobilnät både här och där. Men med tanke på att Hu och Fredrik gled omkring som de bästa vänner i flera dar kan man ju undra. För nog hörde jag väl att Fredrik sa att han skulle kritisera Kinas brist på mänskliga rättigheter, eller jag kanske hörde fel. Han kanske sa att han ville diskutera hur Sverige har löst frågan. Att vi har lite röstande vart fjärde år; fria dagstidningar som värnar om yttrandefriheten och oberoende tv-kanaler som fanbärare av det fria ordet. Fast nog hade ett uttalande i frågan varit värt att ta, eller åtminstone en kommentar. För vad han sa till DN säger ju faktiskt inte så mycket om vad som händer i Kina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
