Alla goda ting är tre

Det var kanske lite mer utmaning i mitt liv som behövdes för att saker och ting skulle ramla in. Efter en grymt högeffektiv förmiddag, trots nån timmes nervdarr efter att ansökan gått iväg, och ett par rappa timmar efter lunch bestämde jag mig för att ta ut komp. Stack till Sportson i Kurvan och hämtade Surlyn som har blivit löjligt fin med sina nya delar. Passade på att köpa cykeldpjuck med tillhörande pedaler samtidigt. De nya växlarna funkade utmärkt. Väl hemma gick jag och fiskade ut, ett par månader försenat, paket från Portland med min schuckra höstkollektion cykelpaltor, bestående av ett stycke lammullströja (100% lammull) och ett par cykelbudsbyxor. Ordet, Freewheelin, på cykeltröjan är naturligtvis inspirerat av Bob Dylans platta från 1963. 1963 är förövrigt en mycket god årgång. Du borde prova den nån gång. Hemma låg också mitt paket från Ginza med Babyshambles, The Who och Dirty Pretty Things. Kort sagt; en bra dag.

SFNB goes modeblogg

"Don’t call me
Because I wont pick up the phone
Don’t come around
Because I probably won’t be home"

Som av en konspiration från helvetet är jag naturligtvis inte barnledig den 10 april då Malcolm Middleton besöker Debaser. Jag får i stället sitta hemma och glädjas åt att jag köpte A Brighter Beat ett år för sent, men att jag ändå gjorde det.

Apropå köpa, jag är onekligen en sucker; igår kom jag hem med en svart Harringtonjacka. Ramlade förbi en affär som sålde en för 900 kronor. På min lönedag. Hmm, konspirationen fortsätter tydligen.

Som om det inte räckte. Väl hemma hade modemet bestämt sig för att fungera igen. Råkade surfa förbi ett par klädessidor och inser att den här månaden får jag leva på pasta, ris och nudlar. Dollarkursen är underbart låg och priset på ett par Levis 501:or är knappt 200 kronor på Bargains Avenue. Ett par svarta och ett par vita tror jag skulle passa mig utmärkt. Jag beställde en fodrad jeansjacka därifrån i höstas. Det tog lite tid att få den eftersom att den var slut på lagret, men lagom till att kylan slog till kom den.

Utbudet på Ben Shermantröjor har ju som bekant blivit bättre i den här stan. Samtidigt är utbudet löjligt litet om man jämför med det som finns här. Väljer du dessutom att inte köpa den senaste kollektionen, utan klassiker blir det betydligt billigare än i butikerna på fina gatan.

En tröja jag alltid velat ha är den som du ser broder Bob bära. Inte för att jag har en Triumph eller ens ett körkort. Mer för att bilden på nåt sätt signalerade till folkmusikfascisterna att nu tar jag lämar jag er åt ert öde. Nu finns det en replica att köpa på Triumphs hemsida. Enda skälet till att jag inte omedelbart skickade iväg en beställning är att man medvetet saggat till den så att den ska se ut som om det vore vintage. Jag har lite svårt för idéen att betala dyra pengar för nåt som redan ser urtvättat ut. Därför köper jag inte heller deras variant på tröjan som Steve McQueen en gång bar.

Ser man på, det gick ju att skriva modeblogg också.

Dubonnet on ice

"Silence is a rhythm too"

Då så var väskan packad. Det enda som är kvar att slängas ned i packningen är necessären. Trots att det blir en grymt tidig väckning i morgon ser jag ändå fram emot att klockan ska ringa 04.00. Vi anländer till hotellet vid tio-tiden, men får inte checka in för äns vid ett. Inga problem. Hotellet ligger cirka åttahundra meter från KaDeWe. Vi kommer förmodligen mest att strosa runt på plan sex och inmundiga lite smått och gott. Kanhända tar vi ett varv runt plan ett också. När klockan är ett är det dags för nån timmes siesta. Vad som händer sen bestämmer vi då. Troligtvis postar jag iväg en liten rapport. Tills dess, ta hand om er.

***

Som av en händelse hittade jag den här inspelningen med Lou Reed och John Cale från 1972. Jag tror dessutom att det är Nico som sitter i bakgrunden.

Tidens tecken

Jukeboxen är fortfarande tyst. Men jag har inget bättre för mig än att sätta mig vid datorn i väntan på att tvätten ska bli klar. För en gångs skull slapp jag bli upprörd över mina själviska lortgrisar till grannar, vilket är rätt skönt. Jag tänkte lägga upp några bilder som jag tagit och som jag tycker speglar samtiden rätt bra.

De flesta av behållarna på återvinningsstationen är fulla. Marken är full av krossat glas, papper och plast. På baksidan har nåt snille haft sönder batteribehållaren.

Stockholms grusplaner byggs bort. Antingen blir de jättefina konstgräsplaner -som man i besparingsiver inte förser med värmeslingor eller omklädningsrum- eller så försvinner de helt i förtätningen av staden.

Att märkeshysterin faktiskt har blivit just hysterisk tyder väl den här bilden på. Men vem fan är intresserad av att se nåns trasiga Björn Borg-kallingar?

Hämtmat. Med tanke på mina tidigare inlägg om klimatfrågan är väl den här bilden avslöjande. Jag är en lat jävel. Jag älskar god hämtmat. Till gårdagens sushi fick man med sig tre plastbehållare. En för sushin, en för soppan och en för sojan. Samtliga är nu diskade och ligger sorterade i påsen för plastföremål. Sen går jag och försöker slänga dem i en överfull behållare.

Film är (inte) bäst på bio

"Right here, right now
there is no other place I want to be
Right here, right now
watching the world wake up from history"

Det där var inte sant. Jag kan tänka mig hundratals platser jag hellre skulle befinna mig på här och nu. De flesta av de platserna ligger runt Medelhavet. Av nån märklig anledning dök Jesus Jones gamla hit från 1991 tillbaka till mitt huvud häromdan. Hur det gick till är en gåta. Jag blev i alla fall tvungen att leta upp vaxet och till min förvåning är det en låt som fortfarande står sig rätt bra. Fast i sanningens namn var aldrig de där baseballkepsarna särskilt snygga. Nåt man idag kan le lite generat åt. Precis som många grabbar kommer att göra om några år när de ser bilder på sig själva där de har dojor med kardborreband. Jesus, vad de kommer att skämmas.

***

En del nyheter gör en lite mer ledsen än andra, till exempel att SF nu har monopol på biomarknaden. Samtidigt har jag inget att gnälla över. När gick jag på bio senast? Det är så länge sen att jag faktiskt har glömt bort det. Jag minns inte ens vilken film det var. I själva verket har det att göra med ett medvetet val från min sida: Jag går inte på bio. Och det är inget konstigt med det. Ända sen videons intrång i vår vardag har folk blivit allt mer själviska under sina biobesök, det ska snackas en jävla massa under förtext och film och sen mobiltelefonen blev var mans egendom har det spårat ut fullständigt. Vill jag se en rulle väntar jag fogligt tills att den finns på dvd. Trots att jag inte har byggt en hembio, utan fortfarande sitter och glor på en alldeles vanlig dumburk. Att sen några av mina bästa filmminnen kommer från mörkret i en biosalong är nu bara ren och skär nostalgi. SF:s slogan 'Film är bäst på bio' var knappt sann när nån fyndig typ hittade på den. Eller så glömde de kanske fortsättning 'utan andra människor'.