Tidens tecken

Jukeboxen är fortfarande tyst. Men jag har inget bättre för mig än att sätta mig vid datorn i väntan på att tvätten ska bli klar. För en gångs skull slapp jag bli upprörd över mina själviska lortgrisar till grannar, vilket är rätt skönt. Jag tänkte lägga upp några bilder som jag tagit och som jag tycker speglar samtiden rätt bra.

De flesta av behållarna på återvinningsstationen är fulla. Marken är full av krossat glas, papper och plast. På baksidan har nåt snille haft sönder batteribehållaren.

Stockholms grusplaner byggs bort. Antingen blir de jättefina konstgräsplaner -som man i besparingsiver inte förser med värmeslingor eller omklädningsrum- eller så försvinner de helt i förtätningen av staden.

Att märkeshysterin faktiskt har blivit just hysterisk tyder väl den här bilden på. Men vem fan är intresserad av att se nåns trasiga Björn Borg-kallingar?

Hämtmat. Med tanke på mina tidigare inlägg om klimatfrågan är väl den här bilden avslöjande. Jag är en lat jävel. Jag älskar god hämtmat. Till gårdagens sushi fick man med sig tre plastbehållare. En för sushin, en för soppan och en för sojan. Samtliga är nu diskade och ligger sorterade i påsen för plastföremål. Sen går jag och försöker slänga dem i en överfull behållare.