Film är (inte) bäst på bio

"Right here, right now
there is no other place I want to be
Right here, right now
watching the world wake up from history"

Det där var inte sant. Jag kan tänka mig hundratals platser jag hellre skulle befinna mig på här och nu. De flesta av de platserna ligger runt Medelhavet. Av nån märklig anledning dök Jesus Jones gamla hit från 1991 tillbaka till mitt huvud häromdan. Hur det gick till är en gåta. Jag blev i alla fall tvungen att leta upp vaxet och till min förvåning är det en låt som fortfarande står sig rätt bra. Fast i sanningens namn var aldrig de där baseballkepsarna särskilt snygga. Nåt man idag kan le lite generat åt. Precis som många grabbar kommer att göra om några år när de ser bilder på sig själva där de har dojor med kardborreband. Jesus, vad de kommer att skämmas.

***

En del nyheter gör en lite mer ledsen än andra, till exempel att SF nu har monopol på biomarknaden. Samtidigt har jag inget att gnälla över. När gick jag på bio senast? Det är så länge sen att jag faktiskt har glömt bort det. Jag minns inte ens vilken film det var. I själva verket har det att göra med ett medvetet val från min sida: Jag går inte på bio. Och det är inget konstigt med det. Ända sen videons intrång i vår vardag har folk blivit allt mer själviska under sina biobesök, det ska snackas en jävla massa under förtext och film och sen mobiltelefonen blev var mans egendom har det spårat ut fullständigt. Vill jag se en rulle väntar jag fogligt tills att den finns på dvd. Trots att jag inte har byggt en hembio, utan fortfarande sitter och glor på en alldeles vanlig dumburk. Att sen några av mina bästa filmminnen kommer från mörkret i en biosalong är nu bara ren och skär nostalgi. SF:s slogan 'Film är bäst på bio' var knappt sann när nån fyndig typ hittade på den. Eller så glömde de kanske fortsättning 'utan andra människor'.