En väckarklocka till Bryssel

"Ya running and ya running
And ya running away.
Ya running and ya running,
But ya can't run away from yourself"

Knappt hade trycksvärtan torkat i gårdagens DN förrän ledarsidans malliga utrop: Europa kan, blev till ett: Europa kan - understundom. Att rädda banker kan Europas politiker enas om och det är väl bra om räddningen innebär ett övertagande av kontrollen och inte bara av skulderna. Även industrin lovas nu hjälp från EU. Men att enas om att minska utsläppen som hotar mänsklighetens framtid tycks vara svårare. "Nej, det blir för dyrt!", "Klimatmålen hotar tillväxten!", "Åtgärderna blir för tunga för vår industri!" är orden som idag hörs från EU.

Kan inte nån skicka en väckarklocka (modell Hesa Fredrik) till det pågående toppmötet i Bryssel. Vissa politiker måste ha kvartat rätt rejält de senaste tio åren då larmrapporterna har avlöst varandra lika regelbundet som slottsvakten. Vad de här pajasarna tydligen inte ser att de nu har chansen att ställa om och också tjäna på det. Ty de länder vars industri satsar på miljötekniska lösningar kommer att kunna kapitalisera på dessa lösningar då de kommer att behövas i hela världen.

Men nej då, vad som ligger tio år fram i tiden tycks vara ett allt för långt perspektiv för dagens politiker. Antingen är de rädda att inte stå med på inbjudningslistan nästa gång deras nationella industrimagnater bjuder på lunch eller kanske inser de att miljömässigt hållbara lösningar inte är förenliga med ständigt sänkta skatter och då finns ju risken att medelklassen röstar på andra politiker som sänker skatter så att de får det bättre. Arbetarklassen har för länge sen tröttnat och skiter i valurnan eller proteströstar på vilka dårar som helst som pekar finger och skriker att problemet har en etnisk lösning i stället för en ekonomisk.

***

Den vackra höstbilden är tänkt att fungera som en motvikt till textens syrlighet. Ifall nån nu undrade.

I Was Definitely (Not) Made For These Times

Det var väntat. Efter en veckas intensivt följande av Eurosports sändningar från TdF kunde det inte gå på nåt annat sätt. Jag reagerade på den redan första gången de visade den. Tänkte att; hmm, den här kommer jag att vakna upp med, det är liksom en sån låt. Jag snackar om musiken till Volvos reklam för C30. Att det är Annika Norlin a.k.a Hello Saferide som gjort låten tog jag reda på alldeles nyss. Samtidigt var det redan från början nåt jag kände igen. Jag hoppas att Annika fick fett mycket deg för rättigheterna. Tack och lov är det inte reklam för nån stadsjeep, utan Volvos "miljöbil". Miljöaspekten är tydligen att kunden kan välja om han eller hon vill ha en bensin- eller etanoldriven bil, det vill säga C30 finns som både och. Snacka om miljöbil!

Galningar

"Go 'way from my window,
Leave at your own chosen speed.
I'm not the one you want, babe,
I'm not the one you need"

Varför vaknar jag med ordet "Feng Shui" klingande i skallen? Det är lika obegripligt som att se alla idioter som tagit bilen till stan idag. Utanför jobbfönstret var det tvärstopp i cirka 50 minuter på grund av avspärrningarna. Och där satt de fast i sina förlängda vardagsrum och svettades samtidigt som Lugna Favoriter spelade Colbie Caillats 'Bubbly'. En vettig människa skulle ha ansett det vara ren och skär tortyr. Kanske är det därför vissa av dårarna sätter igång att tuta? Som ett skrik på hjälp. Jag behöver väl knappast berätta att cyklisterna får goda råd av poliserna hur de ska komma förbi avspärrningarna och sen svischar iväg. En arbetskamrat berättade att han såg hur pluffsig kostymnisse i stadsjeep försökte ta sig förbi avspärrningar vid Riddarhuset via trottoaren. Det var först efter att polisbefälet tämligen högljutt och animerat befallt galningen att omedelbart försvinna i enlighet med direktiven som kostymnissen insåg att han inte tillhörde ett särskilt frälse just den här dan.

I morgon ska jag söka ro med en tur runt Södertörn.

Ännu ett stolpskott i Stadshuset

"Well, so long liberty
Let's forget you didn't show
Not in my time
But in our sons' and daughters' time"

Jag blev inte besviken igår heller. Papa Dees reportage från New York höll samma höga kvalitet som de tidigare. Igenkänningsfaktorn var hög när han snackade om sig själv som kapten träben inför en danslektion. Och visst har han rätt; hur läckert vore det inte att kunna inta ett dansgolv utan att skämmas. I stället: Baren.

***

Jag vet inte hur det gick till när majoriteten i Stockholms stadshus delade upp borgarrådsposterna. I min naivitet har jag trott att det hängde lite på intresse och kunskap. Ändå borde jag ha begripit att så inte gärna kunde ha varit fallet när de utnämnde Kristina Axén Olin till finansborgarråd och Kristina Alvendal till integrationsborgarråd. Deras största politiska målsättning är att integrera socialgrupp tre in på bankmarknaden. Äger banken din bostad blir du snabbare en del av det svenska samhället. Därför blev jag bara litet förvånad när jag i Svenskan läser om att stadens miljöborgarråd, Ulla Hamilton, går emot sin egen förvaltning och tillåter Fortum att fortsätta släppa ut gigantiska mängder växthusgaser från ett läckande stadsgasnät. Miljön får aldrig innebära ökade kostnader för företagen, tycks vara Hamiltons politiska miljömål. Vems intressen Hamilton som folkvald väljer representera är nu uppenbart.

Samtidigt är det inte utan att jag undrar var moderaterna hittar alla stolpskott nånstans; är vi utsatta för ett skämt av astronomiska mått? Kommer nån att väcka oss 1 april och berätta att vi blivit tokblåsta?

Två grader varmare, något att hoppas på?

"Why you being a dickhead for?
Stop being a dickhead
Why you being a dickhead for?
You're just fucking up situations"

Igår orkade jag inte skriva. Lusten dog med DN:s förstasida liggande på köksbordet som på hela ettan hade en illustration om klimathotet: En hand som vrider på ett spisvred som markerar gradantal. Inget fel i det. Det är uppenbart att folk fortfarande inte tror att den västerländska livsstilen påverkar miljön negativt, så nog behöver vi upplysas alltid. Men sen kom inkonsekvensen. I en av puffarna ovanför huvudnyheten: "Bästa fyndshoppingen i London. DN Resor." Det är just den här typen av livsstil som inte längre funkar. Att flyga kors och tvärs över jorden är ingen gudabenådad rättighet, det är en lyx som förvisso allt fler västerlänningar får råd med, men som kostar ofantligt mycket i miljöpåverkan. Ska en förändring komma till stånd måste transportnäringen själva bära kostnaderna för sina utsläpp. Som det är nu subventioneras en ohållbar livsstil. För att citera Markus F i en debatt efter hans inlägg Vad fan är hög standard:

"Tro det eller ej, men jag är född på en tid då backpacking i Asien ansågs som ett stort äventyr, inte som någon form av rättighet. Faktiskt var det så att flygbiljetter var så pass dyra att Trans-Sibiriska järnvägen genom Sovjet med var det bästa alternativet. Så gammal är jag.

Jag är också uppväxt under oljekrisen när OPEC drog åt kranarna så att det fanns bensinransoneringskort i Sverige. Så jag vet att när den bistra ekonomin drar åt så har man inget val."

Idag fortsatte DN:s klimatserie med vad som händer när temperaturen stiger med två grader. Karin Bojs skriver: "Totalt hotas uppemot en tredjedel av världens växt- och djurarter av utrotning när den globala medeltemperaturen stiger över två grader." Innebörden är för människan är också glasklar, miljontals människor kommer att få det ohyggligt svårt med sin vattenförsörjning. Rubriken till Karin Bojs artikel blir därför minst sagt bisarr i sammanhanget: "Än finns hopp om två grader".

Det finns ytterligare en sak som irriterar mig med DN:s serie, i papperstidningen, och det är de uteblivna råden. Vad du och jag kan göra rent praktiskt för att minska vår negativa miljöpåverkan. Risken är ju överhängande att man bara blundar när det inte presenteras några valmöjligheter. På nätet kan vi däremot ställa frågor till DN:s klimatpanel. Ok, jag har bara en fråga: Vad fan gör vi åt saken? Vore tacksam för ett svar över hela förstasidan i morgondagens tidning.

***

Det var först under frukostbestyren som jukeboxen drog igång med två låtar. Först Kate Nashs 'Dickhead' och sen med T Rex 'Mambo Sun'. Med de två låtarna kan det knappast bli tydligare att min mentala jukebox kan manipuleras; båda låtarna har gått varma hos mig över helgen.

Det ser mörkt ut

"Thinking of poems of poverty
Sitting with a tight clenched wrist, thinking how to gain authority
Oh what a soft touch of a boy
He’d wander with pride to sell and keep visions to his self"

Jag måste erkänna att jag blundar, jo för det mesta gör jag nog det. Jag ser och läser rubrikerna, förstår innebörden, så är det faktiskt, jag gör mindre justeringar i mitt liv, men läser inte in mig på ämnet, trots att det nog handlar om vår överlevnad. Jag är nog som du. Klimatfrågan skrämmer skiten ur oss, samtidigt är vi så bekväma att vi inte gärna ändrar vår livsstil allt för mycket. Vi hoppas på att nån annan ska ta itu med frågan. Sorry, men det kommer aldrig att hända. Åtminstone så länge vi, du och jag också, sätter igång och protesterar på allvar. Visst det är skithäftigt att se Greenpeace aktioner på tv, men Greenpeace och deras aktioner kommer aldrig själva att förändra något. Att se aktionerna på tv kan möjligen få oss att slänga in en hundring på deras konto, inte mer, sen fortsätter vi vår ökenvandring med ett något lättare samvete. När det som verkligen behövs och som kanske skulle förändra något nu är gigantisk folklig resning, i hela västvärlden, som unisont säger: Stop! In The Name Of Love. Men här kommer det riktigt trista; en sån resning kommer inte att ske.

Med det sagt ska man inte skita i det personliga ansvaret.

Skitsaker

"People so busy, makes me feel dizzy
Taxi light shines so bright"

Larmrapporterna avlöser varandra och jag drabbas av den stora tröttheten. De senaste tio åren har koldioxidutsläppen ökat, inte minskat; naturen bryter allt saktare ned gifterna; polarisarna smälter snabbare än beräknat och jag tittar i min soppåse och ser alumium och plast. Vid den enda sopstationen i hela förorten ligger glas, billbatterier, tidningspapper, konserver, madrasser och Gud vet vad spritt överallt. Jag satt och tittade på min dotters ansikte innan jag väckte henne och undrade över hennes liv. Vilken framtid lämnar vi efter oss? Vi har så fullt upp med våra egna små liv att vi inte orkar bry oss om våra barns framtid. Vad som ska fram på matbordet är det längsta vi orkar tänka till. Vi får nästan ingen hjälp alls av våra politiker. Vore det för mycket begärt att kräva att alla fastighetsägare har återvinningsrum så att sopsorterandet blir enkelt? Är det för mycket begärt att kräva ett producentansvar på alla icke nedbrytbara produkter? När vågar politkerna ta i med hårdhandskarna mot transportindustrin (oavsett om de fraktar gods eller människor)? Visst är jag motsägelsefull. Jag kräver att nån annan (politikerna) ska ta ansvar medan jag glatt, nåja, går ut med min soppåse. Visst ska jag ha skit för att jag inte gör det rätta, men större delen av mina grannar är kärringar och gubbar med käppar och rullatorer, de kommer inte iväg till sopstationen. Och ska förändringar bli av måste så många som möjligt omfattas av dem. Mitt skräp är en skitsak. Men allas våra sopor och utsläpp är ett megaproblem. De måste lösas. Nu.

Och den som får USA och Kina att underteckna ett enda bindande åtagande i miljöfrågan borde få samtliga nobelpris.

Jo, jag ska försöka bättra mig. Bära bort plast och metaller. Kanske till och med skriva en gnällig insändare om sopsortering. Plita ihop en motion till bostadsrättsföreningen.

Jag vill kunna se min dotter i ansiktet och kunna säga, jag försökte.

Eller som Jonatan sa:

- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då, frågade Skorpan.
- För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort, svarade Jonatan.*

*Ur minnet, Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren.

Armagideon Times

"She's so untouchable, she's so untouchable
she's so untouchable, but I can touch"

FN:s klimatrapport kritiserades av egna forskare eftersom att de ansåg att det gått politik i slutrapporten. De ansåg att forskningsresultat som betonade situtionens allvar tonades ned. Men vissa saker går inte att gömma. Ny forskning visar att glaciärerna smälter snabbare än vad FN:s klimatpanel beräknade, vilket kommer att leda till både torka och översvämningar. Dessutom visar de att glaciärernas nedsmältning kommer att påverka havsnivån mer än vad som tidigare ansetts. Mänskligheten tycks sitta i en formel 1-bil som i högsta hastighet är på väg in i en bergvägg. Några bromsar finns inte, eftersom att de är för dyra att tillverka eller anses störa körupplevelsen. För att uttrycka saken på ren svenska. I ett kapitalistiskt samhälle kan marknaden inte reglera miljöintresset självt så länge det inte finns en konkurrensfördel i det. Regeringarna är lamslagna eftersom att industrin hotar med att flytta produktionen om det kommer lagar som reglerar att produktionen ska vara ekologiskt hållbar. Därför kommer den ena tandlösa kompromissen efter den andra. Tack vare USA och Australien har patienten hittills ordinerats Albyl för cancern. Australien och USA står tillsammans för 30 procent av de globala utsläppen. Och domedagspartyt fortsätter i oförminskad styrka. Tack George och John och alla ni andra som tycker att partyt ska fortsätta. Ni kan väl slå oss en signal när ni har nyktrat till. Vi hjälper gärna till med att vända skutan så att även våra barn kan få njuta av utsikten på däck.