All The Young Punks

"Andas, jag kan inte andas
För det låter så pinsamt kvavt där jag står brevid dig.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart
Åh kom inte närmre, åh snälla kom närmre
Snälla kom närmre, snälla kom närmre, kom närmre..."

Det var en vacker dag igår. Bakfyllan till trots. Både jag och T lekte nog med tanken att ligga kvar i våra sängar och ynka oss, men var båda jävligt glada över att vi tog oss till Tanto för en re-union med människor vi inte sett på nästan trettio år. Lite komik var det också. Platsen som var sagd var nedanför minigolfen. När T och gick där och tittade på alla solbadare undrade vi över vilket gäng det kunde vara, fick det inte att stämma, sen kollade vi upp mot slänten bredvid och där i skuggorna stod det några svartklädda typer. Vi gick dit och möttes av Krippa, Deep Torkel, Frobbe Johan och Bosse Belsen. Bara då var det värt att ha lämnat sängen. Sen kom de en efter en: Irre, Peter, Mosse, Rikard, Pelle, Jimmy, Delta, Toril, Clarin och flera som jag inte hann surra med. Och allt var najs och avspänt. Folk kom och gick. Precis som då. Det mest dramatiska var när Max jagade bort en gubbe som ville fotografera ultrahuspunkarna, som fortfarande är och ser ut som punkare. Stort garv. Även om allt var najs satt jag ändå och tittade efter Marie, Lotta, Petra, Katti, Leila, Laila, Kicko, Yvette, Pojken och alla andra tjejer som jag undrat över. Men igår var de nån annan stans.

***

Efteråt gick jag, B, H och T hem till T och fixade pasta med köttfärssås och drack vin och kollade matchen. Det är nåt särskilt med danskmatcherna. Och den igår var nästan olidlig i sin dramatik. Det finns inte mycket att säga om domarens beslut, mer än att det är trist för Petter Hansson. Äntligen ett mål. Som inte längre räknas. Kul dag på jobbet? Danskjävlarna bedriver nån sorts kampanj som går ut på att få dåren som rusade in på plan att bli svensk. Kolla själva: Här och här. Osmakligt är bara förnamnet.