"Hes in love with rock 'n' roll woaahh
Hes in love with gettin stoned woaahh
Hes in love with Janie Jones woaahh
But he dont like his boring job, no..."
Så var då den första tegelstenen lagd till hobbyprojektet "The Wall Of Clash". Igår samlade vi ihop sex polare - som inte lirat i band sen slutet av nittiotalet - i en replokal med varsin kasse pilsner och The Complete Clash Songbook. Sättningen igår blev en trummis, en basist, tre gitarrer och tre på sång. Ambitionen är minst en dubblering på varje position. Inte för att alternera, utan för att köra samtidigt. Eller egentligen, ambitionen är att ha så kul som vi hade igår. Det var stundtals ett jävla liv när alla inte hade snackat ihop sig om vilken tonart det skulle vara, vilket ledde till många garv och gliringar. Även om det blev vissa försök till musikaliska utflykter i Clashs senare produktion, återvände vi raskt till kronologin; första plattan och singlarna kring den. Vi fick hjälpligt ihop 1977, Career Opportunities och Garageland. Hade det varit 1978 hade vi kunnat gå raka vägen upp på en scen och lirat. Men nu är det ju -08. Och tack och lov vill ingen se ett gäng medelålders gubbar lira Clashpunk. Så vi kan hållas i replokalen hela vägen fram till Cool Confusion. Efteråt blev det puben med ringande öron, ömma fingrar och strupar. Nöjda och med breda leenden. Idag har jag vist nog kompat ut förmiddagen. Hade liksom på känn att jag skulle vara lite trött i mössan idag. Och det är jag, men fortfarande kickad över gårdagen. Den kicken behövde jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Klart vi vill se! Jag har föresten köpt en saxofon idag, vete fan hur det gick till :-)))
Finns det plats för en Epiphone Wilshire?
"Ingen vill se ett gäng medelålders gubbar spela Clashpunk..."
Jag tror du underskattar potentialen i ert projekt.
Världen väntar.
Det låter som ett tag på sent 70-tal då vi också körde "Väggen". Kontemplativ tystnad på scen och sedan plötsligt "TRWÄÖINGGG!!!".
Man skruvar stärkarn till 10, plockar fram skiftnyckeln och skruvar ett varv till.
Därefter spelade halva bandet en låt och den andra halvan en annan - samtidigt asså...
Det var ju jazzrock, gubevars.
Vi blev aldrig inbjudna att spela till dans på det stället igen..
CK
Asd, på rak arm kommer jag på två clash-låtar med sax, City Of The Dead och If Music Could Talk. Den senare låten är från Sandinista! och så långt har vi inte kommit än. Men i månadsskiftet januari/februari borde vi har kommit fram till den första...
Patrik, tänkte du spela på distans eller är du tillbaka i stan? Om du är tillbaka så finns det så klart plats för dig med.
Jah, säg inte så! Vi kan ju få prestationsångest.
CK, det låter som ett grymt roligt band, trots att jag aldrig varit svag för just jazzrock
Alltså tack, det var ingen inbjudan till mig själv bara ett konstaterande att det är fler som behöver/skaffar sig kickar. Det är 16 år sedan jag sålde min sax och idag stod jag plötligt där med en ny kärlek i min famn... Jag gick för att lämna en kvarglömd halsduk och kom ut med en sax.
Jag längtar tills jag får min gitarr, nu mer än någonsin.
"Ingen vill se ett..."
Så skrev du bara för att få höra att vi vill se, och det vill vi ju!
;D
Och efter ett par rep till vill ni upp på scen...
Ankan, inte skulle väl vi heller...
;-)
Skicka en kommentar