fredag 20 februari 2009

Frihet & ansvar

"You and me were free
We do as we please, yeah
From morning,
till the end of the day"

Jag irriteras nåt fruktansvärt över alla självutnämnda konstpoliser som har växt upp som svampar ur jorden de senaste dagarna. På jobbet var det ett jävla liv om konstfack och de två elever som nu har uppmärksammats i media. "Det är fan i mig inte konst", utbrast en jobbarpolare uppbragt. Det konstnärliga i en videoinstallation hade även kulturministern mage att sätta sig till doms över. Tydligen vill de borgerliga politikerna kalla in konstfacks rektor på förhör också. Jag tycker det är vidrigt. Det vilar nåt fascistiskt över ett samhälle som lägger sig i var gränserna för det konstnärliga går. Konstens uppgift är inte sällan att undersöka ett samhälles tabun, hyckleri och baksidor. Därmed sagt saknar inte konstnärer straffansvar. Utan att veta säkert anar jag att det är här det har gått snett på konstfack. Handledarna tycks ha missat att diskutera grundläggande etiska frågor med eleverna. Att en konstnär måste stå för sitt verk. Även om det i lagens ögon kan vara brottsligt. Konstnären måste fråga sig om han eller hon vågar ta konsekvenserna för sitt verk. På samma sätt som miljö- eller medborgarrättsaktivister historiskt tagit sina straff bör en konstnär fråga sig, är verket värt att ta ett fängelsestraff för. Om inte, kan inte konstnärskapet i sig erbjuda något skydd i juridisk mening.

8 kommentarer:

Alla smutsiga detaljer sa...

Ord, verkligen!

Irre sa...

En annan tanke som slår mig är att, om vi nu ska ta den här tunnelbanevideon:

Om det nu är så att helt vanliga resenärer sitter där och bara glor, (alltså inte ditkallade statister) så blir åtminstone jag fundersam över att ingen gör något. Och ska man ta in folk för bestraffningar och förhör och guvetallt, så är väl medresenärerna lika "skyldiga" som målaren.. eller?

slow motion sa...

Började på en kommentar som blev ett inlägg.
Välkommen!

Eva Nygren sa...

Och jag läste hos Slow! Jag tycker du har en poäng: Man måste skilja på ansvarsfrågan och konstfrågan (får så tolkar jag till mig, så att säga, ditt inlägg). Alltså: Det är en sak att tycka att det är ansvarslöst, det tycker jag personligen att Anna Odells grej är och det oberoende av hur projektet slutar eller binds ihop. Det är en helt annan sak om det är konst! Det är olika frågor. Jag tycker konstfrågan är ointressant. För mig handlar det just om det etiska. Som du skriver. Konst är det om det är konst. Och det är det. Säger Anna Odell. Och fler med henne.

Sånger från nedre botten sa...

Irre, där finns väl likheterna i de här två "verken", hur omgivningen reagerar. Vilket jag tycker är intressant.

Slow, kommer strax.

Eva, precis.

karibien sa...

I somras blev min man sjuk. Grubblerier växte till självförakt som väckte ångest som snabbare än vi omkring anade ledde till att han förlorade greppet om verkligheten. Han sökte sig till psykiatrin. Men på den överbelagda avdelningen där utåtagerande och depressiva patienter fick trängas stod han inte ut. Han skrev ut sig. Några dagar senare tog han sitt liv.

Tror du jag bryr mig ett piss om Anna Odell "står för" sitt konstverk?

Sånger från nedre botten sa...

Karibien, först ber jag om ursäkt för ett sent svar. Jag har ingen funktion som berättar att någon har kommenterat vad jag har skrivit.

Sen beklagar jag din mans död.

Och nej, jag misstänker att du skiter i om Odell står för sitt konstverk. Det är nog en futtig fråga i relation till en personlig tragedi.

Men det är fullt möjligt att det är frågor om fullbelagda avdelningar och nedkörd psykiatri som Anna Odell arbetar med. Och det anser jag att hon har rätt att göra.

Sånger från nedre botten sa...

..Om hon är beredd att stå för konsekvenserna i fall det hon gjorde är ett brott.