"Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now"
Nu kommer dom, 50-årsdagarna. Visst har jag redan gått på en och annan fest för nån nybakad femtitaggare, men det handlade mest om jobbarpolare. Men nåt har hänt. Min bekantskapskrets har förändrats, den har blivit äldre, mycket äldre. Jag vet inte när den byttes ut. Dem jag umgås med är smårynkiga, en del gråhåriga. Jag tittar förundrat på dem. Det är nåt bekant över ögonen. Men det gråa och slappa känner jag inte igen. För bara några år sedan firade vi tretti- och fyrtioårsdagar mest hela tiden. Det gör vi inte längre. För nu ska det tydligen firas en massa femtioårsdagar. Hur blev det så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag fortsätter envist att hävda att det är bättre att bli äldre än att inte bli det :-)
Förvisso, men jag var ju äldre då...
tack för lite perspektiv i min patetiska åldersnoja. 24 är inget även om jag hade mitt första samtal om bolån och räntor på min "schlager fest" i lördags.
Var glad att du fortfarande går på fler fester än begravningar (gissar jag)!
Jag tycker att din fråga är berättigad och väntar på ett svar.
Clive, usch för bolånesamtal.
Cliff, tack och lov.
YiP, där tänkte jag nog att du skulle ta över. Ok?
Det kallas tidens gång. Snart kommer det att spelas Stones och Sex Pistols på äldreboendena.
Skicka en kommentar