"What do I get
Oh oh what do I get
What do I get
Oh oh what do I get"
Dalmatinertiken Mona gjorde en pudel. Och vilken pudel sen! Obetalbar bullshit i den lägre skolan: "Men jag har uppfattat det som vänsterpartiet inte ville vara med". Mmm, så var det säkert. Nu har hon lovat att "prata med Ohly". Om vaddå undrar jag, djurgårns tråkiga fotbollslag, eller? Maria Wetterstrand som verkligen har pratat med Mona vet att inget har förändrats sedan det gemensamma utspelet härom dan.
Från partiet "Bullshit Inc" kom dagens drapa i Svenskan, Hägglund och Odell yrar om etik och moral under rubriken "Rå kaitalism hotar välfärden". Söte Jesus, suckar jag. Det är samma Hägglund och Odell som sitter i en regering vars politiska mål är att sälja ut statliga företag på löpande band. Eftersom det enligt deras politiska syn är så att statliga företag hindrar den fria marknaden, det vill säga den råa kapitalismen.
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
lördag 11 oktober 2008
torsdag 9 oktober 2008
Dags att ställa krav
"You talk, yes you talk a good game
Won't you teach me the same"
Så var då de socialdemokratiska ambitionerna satta, ett regeringssamarbete med miljöpartiet efter valet 2010. Vänsterpartiet göra sig icke besvär. Mona Sahlin såg mer än lovligt nöjd ut när hon i tv stängde dörren framför näsan på Lars Ohly. Hummandena om arbetsrätten från IF Metalls ordförande imponerade inte särskilt mycket. Troligtvis har han blivit ordentligt överkörd i VU eller så har sovit sig igenom mötena. Att Handels och SEKO:s ordföringar nu tar bladet från munnen och kräver en vänsterpolitik hedrar dem.
För valet är egentligen ganska enkelt; varför välja borgerliga imitatörer när det redan finns en borgerlig regering? Originalet är nästan alltid bättre än kopian. När klassamhällets klyftor ständigt ökar blir socialdemokraternas "högerut marsch" inget annat än ett gigantiskt svek mot dem som hårdast drabbas av effekterna. Socialdemokraterna behöver inte bara medelklassväljarna, de behöver övertyga de lågavlönade, de arbetslösa och långtidssjuka om att de fortfarande är deras parti. Men sanningen är nog dessvärre att partiet för länge sedan har lämnat dessa människor bakom sig. De talar numera bara till dem, aldrig med dem. Ty även under sossarnas förra mandatperiod ökade klyftorna.
Det sägs att egenintresset aldrig ljuger: Är du medelklass kommer din politik att gynna medelklassen mest. Titta på valsedlarna nästa gång det är val. Arbetarklassen kommer att vara sorgligt underrepresenterad, alldeles oavsett parti. Precis som den var i de senaste valen. Och visst är det så att medelklassen har fått det bättre de senaste tio åren. Såvida vi på det personliga planet inte blir långtidssjuka eller arbetslösa. Men då är vi å andra sidan oss själva att skylla.
Ska det bli någon ordning på socialdemokratin krävs det nu att fackföreningsrörelsen ställer krav på partiet: Vill ni ha vår hjälp 2010, får ni föra vår politik. Annars får ni klara er själva.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Won't you teach me the same"
Så var då de socialdemokratiska ambitionerna satta, ett regeringssamarbete med miljöpartiet efter valet 2010. Vänsterpartiet göra sig icke besvär. Mona Sahlin såg mer än lovligt nöjd ut när hon i tv stängde dörren framför näsan på Lars Ohly. Hummandena om arbetsrätten från IF Metalls ordförande imponerade inte särskilt mycket. Troligtvis har han blivit ordentligt överkörd i VU eller så har sovit sig igenom mötena. Att Handels och SEKO:s ordföringar nu tar bladet från munnen och kräver en vänsterpolitik hedrar dem.
För valet är egentligen ganska enkelt; varför välja borgerliga imitatörer när det redan finns en borgerlig regering? Originalet är nästan alltid bättre än kopian. När klassamhällets klyftor ständigt ökar blir socialdemokraternas "högerut marsch" inget annat än ett gigantiskt svek mot dem som hårdast drabbas av effekterna. Socialdemokraterna behöver inte bara medelklassväljarna, de behöver övertyga de lågavlönade, de arbetslösa och långtidssjuka om att de fortfarande är deras parti. Men sanningen är nog dessvärre att partiet för länge sedan har lämnat dessa människor bakom sig. De talar numera bara till dem, aldrig med dem. Ty även under sossarnas förra mandatperiod ökade klyftorna.
Det sägs att egenintresset aldrig ljuger: Är du medelklass kommer din politik att gynna medelklassen mest. Titta på valsedlarna nästa gång det är val. Arbetarklassen kommer att vara sorgligt underrepresenterad, alldeles oavsett parti. Precis som den var i de senaste valen. Och visst är det så att medelklassen har fått det bättre de senaste tio åren. Såvida vi på det personliga planet inte blir långtidssjuka eller arbetslösa. Men då är vi å andra sidan oss själva att skylla.
Ska det bli någon ordning på socialdemokratin krävs det nu att fackföreningsrörelsen ställer krav på partiet: Vill ni ha vår hjälp 2010, får ni föra vår politik. Annars får ni klara er själva.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
fredag 23 maj 2008
One Step Forward - Two Step Backward
"Oh, out of the light
Like a star, like a hero"
Suck. Det räckte uppenbarligen med att jag och dottern kvartade in framför schlagereländet för att jag skulle få en Perrelli i skallen.
***
Att det är Ulvskog som öppnar dörren för ett regeringssamarbete och inte Sahlin ska nog mest ses som en testbalong. Blir den inte nedskjuten på stubben av partiets betongsossar går tanken att utvecklas. Skjuts den ned får Marita stå där som ett fån. Och Mona går fri. En del politiska bloggare försöker i sina kommentarer att få vänsterpartiet att framstå som ett gäng kommunister, med en politisk agenda som ligger miltals ifrån sossarnas, som kommer att försöka förstatliga hela näringslivet vid ett regeringsskifte. Den som studerat vänsterpariet lite närmre ser saken lite annorlunda. Partiet har under de senaste åren tagit rygg på den radikala delen av fackföreningsrörelsen. En av vänsterns viktigaste källor till den dagspolitiska kursen är LO-Tidningens LO-opinion, som tar tempen på vad fackligt aktiva tycker i dagsaktuella politiska frågor. En del bedömare ser inte heller sprickan inom socialdemokratin. Toppen lierar sig hellre med miljöpartiet, medan partiets gräsrötter och trogna väljare gör en annan analys. Vore det LO:s medlemmar och fackligt förtroendevalda som fick välja vilket parti sossarna ska bilda regering med så väljer de vänsterpartiet. Inte miljöpartiet. Skälet är enkelt: Miljöpartiet är när det kommer till arbetsrättsliga frågor ett borgerligt parti. De klarar inte av att göra en maktanalys i ekonomiska frågor och de är motståndare till en demokratisering av arbetslivet.
Alldeles oavsett är utspelet från Sveavägen intressant. Men ska de tre partierna lyckas enas om en politik är det hög tid att de börjar förhandla om den politiska dagordningen. Det finns många grund och blindskär att sätta en gemensamma skuta på.
Like a star, like a hero"
Suck. Det räckte uppenbarligen med att jag och dottern kvartade in framför schlagereländet för att jag skulle få en Perrelli i skallen.
***
Att det är Ulvskog som öppnar dörren för ett regeringssamarbete och inte Sahlin ska nog mest ses som en testbalong. Blir den inte nedskjuten på stubben av partiets betongsossar går tanken att utvecklas. Skjuts den ned får Marita stå där som ett fån. Och Mona går fri. En del politiska bloggare försöker i sina kommentarer att få vänsterpartiet att framstå som ett gäng kommunister, med en politisk agenda som ligger miltals ifrån sossarnas, som kommer att försöka förstatliga hela näringslivet vid ett regeringsskifte. Den som studerat vänsterpariet lite närmre ser saken lite annorlunda. Partiet har under de senaste åren tagit rygg på den radikala delen av fackföreningsrörelsen. En av vänsterns viktigaste källor till den dagspolitiska kursen är LO-Tidningens LO-opinion, som tar tempen på vad fackligt aktiva tycker i dagsaktuella politiska frågor. En del bedömare ser inte heller sprickan inom socialdemokratin. Toppen lierar sig hellre med miljöpartiet, medan partiets gräsrötter och trogna väljare gör en annan analys. Vore det LO:s medlemmar och fackligt förtroendevalda som fick välja vilket parti sossarna ska bilda regering med så väljer de vänsterpartiet. Inte miljöpartiet. Skälet är enkelt: Miljöpartiet är när det kommer till arbetsrättsliga frågor ett borgerligt parti. De klarar inte av att göra en maktanalys i ekonomiska frågor och de är motståndare till en demokratisering av arbetslivet.
Alldeles oavsett är utspelet från Sveavägen intressant. Men ska de tre partierna lyckas enas om en politik är det hög tid att de börjar förhandla om den politiska dagordningen. Det finns många grund och blindskär att sätta en gemensamma skuta på.
onsdag 25 april 2007
Fusk
"Now you’ve gone and left me and there’s nothing here
But a tenner in my pocket and a fridge full of beer"
Låtcitatet är fusk. Det fanns ingen låt i huvudet i morse. Det var tomt. Först efter att jag lirade fyra låtar från Mojos Made in Britain 2007 för dottern hackade jukeboxen sakta igång, men strömmen dog. Men under promenaden hem från M:s skola började sångmelodin till A Brighter Beat mala i skallen. Jag gillar verkligen videoversionen bättre än den som är på plattan, det onödigt långa introt är borta och det är mer pang på. M tyckte Noisettes sångerska var lite för gapig och om The Draytones sa hon, "jag förstår att du gillar det här, för du gillar ju rock". Och tänk om det var så enkelt; lite slammer och världen blev genast en bättre plats.
***
Under promenaden gick jag och klurade på vad jag skulle skriva. Tänkte att jag skulle fortsätta med politiken och kommentera miljöpartiet och vänsterpartiet idag. Förklara varför jag inte längre är med i det senare och varför det är uteslutet att gå med i det förra. Men nej, jag har inte längre nån lust. Det får bli vid ett senare tillfälle. Jag är ordinerad av min läkare att bara ägna mig åt lustfyllda saker (sex någon?) och då går tankar på vänsterpartiet fetbort.
***
I stället ägnar vi oss åt fotboll. Och nej, jag tänker verkligen inte på nån svensk match som jag inte såg, men försökte höra, som jag ruttnade på och nej, inte av de skälet. Nu är jag så funtad att jag grejar inte radiosporten, jag vill se själv, skapa min egen bild av matchen, inte höra nån annans bild. Därför har jag inget att säga, mer än att jag inte är förvånad. Men du, ta nu en paus från mig, klicka på namnet: Paul Scholes. Njut. Det är så förbannat snyggt. Kan Man U nu bara hålla i det här slipper jag se en av mina mardrömsfinalister boka resa från Milano till Champions Leaguefinalen och det vore ju skönt.
But a tenner in my pocket and a fridge full of beer"
Låtcitatet är fusk. Det fanns ingen låt i huvudet i morse. Det var tomt. Först efter att jag lirade fyra låtar från Mojos Made in Britain 2007 för dottern hackade jukeboxen sakta igång, men strömmen dog. Men under promenaden hem från M:s skola började sångmelodin till A Brighter Beat mala i skallen. Jag gillar verkligen videoversionen bättre än den som är på plattan, det onödigt långa introt är borta och det är mer pang på. M tyckte Noisettes sångerska var lite för gapig och om The Draytones sa hon, "jag förstår att du gillar det här, för du gillar ju rock". Och tänk om det var så enkelt; lite slammer och världen blev genast en bättre plats.
***
Under promenaden gick jag och klurade på vad jag skulle skriva. Tänkte att jag skulle fortsätta med politiken och kommentera miljöpartiet och vänsterpartiet idag. Förklara varför jag inte längre är med i det senare och varför det är uteslutet att gå med i det förra. Men nej, jag har inte längre nån lust. Det får bli vid ett senare tillfälle. Jag är ordinerad av min läkare att bara ägna mig åt lustfyllda saker (sex någon?) och då går tankar på vänsterpartiet fetbort.
***
I stället ägnar vi oss åt fotboll. Och nej, jag tänker verkligen inte på nån svensk match som jag inte såg, men försökte höra, som jag ruttnade på och nej, inte av de skälet. Nu är jag så funtad att jag grejar inte radiosporten, jag vill se själv, skapa min egen bild av matchen, inte höra nån annans bild. Därför har jag inget att säga, mer än att jag inte är förvånad. Men du, ta nu en paus från mig, klicka på namnet: Paul Scholes. Njut. Det är så förbannat snyggt. Kan Man U nu bara hålla i det här slipper jag se en av mina mardrömsfinalister boka resa från Milano till Champions Leaguefinalen och det vore ju skönt.
tisdag 24 april 2007
Jorden anropar Mona
"Lively up yourself and dont be no drag
Lively up yourself, cause this is the other bag"
Vaknade vid femrycket första gången i morse, sov sen lite mer än en timme till. En bra natt. Känner mig nästan utvilad. Idag är det en månad sen hopparen hoppade. Antalet nätter som jag sovit utan att ha vaknat kan räknas på ena handens fingrar. Nej, det är inte hopparen som hemsöker mig på nätterna, utan det är nån oro som gör att jag först sover ett par timmar sen vaknar jag en gång i timmen tills det är dags att stiga upp. Att bara vakna en gång på en natt är därför lite skönt.
***
I dagens Svenskan är det en stor intervju med Mona Sahlin. Nånstans infriade den mina fördommar om henne som en lika stor betonghäck som sina närmsta företrädare. Lika maktfullkomlig. Hon tydliggör att nåt djupare samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet kan det i dagsläget inte bli tal om. Varför? Jo, för de båda partiernas hållning i EU-frågan.
-Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet. Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det här. Vilken trovärdighet ger det?, säger Mona Sahlin.
Resonemanget är tokigt på flera sätt och ger uttryck för den socialdemokratiska elitens syn på EU-projektet. Det nåt som vi i Sverige bara ska gapa och svälja, "med hull och hår". Varför då? Hade de fått som de velat hade vi varit medlemmar i EMU nu och hur hade vår ekonomi sett ut då? Troligen inte lika god och med största sannolikhet med en betydligt högre arbetslöshet. Det var inte direkt ledningen för socialdemokraterna som reagerade på att förslagen till tjänstedirektiv och ny EU-konstitution stärkte arbetsgivarnas ställning och försvagade arbetstagarnas. Det var TCO som snabbast reagerade och lyckades få LO att se svagheterna.
Sen har vi själva sakfrågan, kan sossarna samarbeta med partier som har utträdet inskrivet i partiprogrammen? Visst kan de det. Vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet driver idag frågan aktivt. Så trovärdigheten får sig inte en större törn än när Nalin Pekgul går ut och driver frågan om att föräldraförsäkringen ska kvoteras rakt av, snarare mindre (fast jag håller med Nalin i den frågan). Och du Mona, hur är det; ska Sverige vara en monarki eller ska den avskaffas?
Jag tror att svenska folket kan se skillnaden på realpolitik och ideal, även vid ett eventuellt valsamarbete. Men det som bekymrar mig mest är den självgoda von oben-hållningen som Mona Sahlin fortfarande ger uttryck för. Samma hållning som socialdemokraterna drev internt inför det senaste valet. I materialet till fackföreningsrörelsen talades det endast om en "socialdemokratisk valseger". När inträffade en sån senast? Vad de inte vill se är att de inte klarar sig utan politiskt stöd. Och med tanke på svenska folkets skepsis mot EU kan det kanske vara bra om det finns några i en framtida regering som delar denna skepsis och inte sväljar allt med "hull och hår", eller är politiska alibin för de egna eu-skeptikerna, utan faktiskt kritiskt granskar sakinnehållet i det som tjänstemännen i Bryssel producerar.
Kanske skulle ett regeringssamarbete vitalisera socialdemokratin. Kanske skulle de tjäna på en ödmjukare hållning. Kanske skulle de återigen börja lyssna till gräsrötterna...
..nej, nu flög tankarna visst iväg. Men nog vore det trevligt.
Lively up yourself, cause this is the other bag"
Vaknade vid femrycket första gången i morse, sov sen lite mer än en timme till. En bra natt. Känner mig nästan utvilad. Idag är det en månad sen hopparen hoppade. Antalet nätter som jag sovit utan att ha vaknat kan räknas på ena handens fingrar. Nej, det är inte hopparen som hemsöker mig på nätterna, utan det är nån oro som gör att jag först sover ett par timmar sen vaknar jag en gång i timmen tills det är dags att stiga upp. Att bara vakna en gång på en natt är därför lite skönt.
***
I dagens Svenskan är det en stor intervju med Mona Sahlin. Nånstans infriade den mina fördommar om henne som en lika stor betonghäck som sina närmsta företrädare. Lika maktfullkomlig. Hon tydliggör att nåt djupare samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet kan det i dagsläget inte bli tal om. Varför? Jo, för de båda partiernas hållning i EU-frågan.
-Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet. Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det här. Vilken trovärdighet ger det?, säger Mona Sahlin.
Resonemanget är tokigt på flera sätt och ger uttryck för den socialdemokratiska elitens syn på EU-projektet. Det nåt som vi i Sverige bara ska gapa och svälja, "med hull och hår". Varför då? Hade de fått som de velat hade vi varit medlemmar i EMU nu och hur hade vår ekonomi sett ut då? Troligen inte lika god och med största sannolikhet med en betydligt högre arbetslöshet. Det var inte direkt ledningen för socialdemokraterna som reagerade på att förslagen till tjänstedirektiv och ny EU-konstitution stärkte arbetsgivarnas ställning och försvagade arbetstagarnas. Det var TCO som snabbast reagerade och lyckades få LO att se svagheterna.
Sen har vi själva sakfrågan, kan sossarna samarbeta med partier som har utträdet inskrivet i partiprogrammen? Visst kan de det. Vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet driver idag frågan aktivt. Så trovärdigheten får sig inte en större törn än när Nalin Pekgul går ut och driver frågan om att föräldraförsäkringen ska kvoteras rakt av, snarare mindre (fast jag håller med Nalin i den frågan). Och du Mona, hur är det; ska Sverige vara en monarki eller ska den avskaffas?
Jag tror att svenska folket kan se skillnaden på realpolitik och ideal, även vid ett eventuellt valsamarbete. Men det som bekymrar mig mest är den självgoda von oben-hållningen som Mona Sahlin fortfarande ger uttryck för. Samma hållning som socialdemokraterna drev internt inför det senaste valet. I materialet till fackföreningsrörelsen talades det endast om en "socialdemokratisk valseger". När inträffade en sån senast? Vad de inte vill se är att de inte klarar sig utan politiskt stöd. Och med tanke på svenska folkets skepsis mot EU kan det kanske vara bra om det finns några i en framtida regering som delar denna skepsis och inte sväljar allt med "hull och hår", eller är politiska alibin för de egna eu-skeptikerna, utan faktiskt kritiskt granskar sakinnehållet i det som tjänstemännen i Bryssel producerar.
Kanske skulle ett regeringssamarbete vitalisera socialdemokratin. Kanske skulle de tjäna på en ödmjukare hållning. Kanske skulle de återigen börja lyssna till gräsrötterna...
..nej, nu flög tankarna visst iväg. Men nog vore det trevligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
