"You talk, yes you talk a good game
Won't you teach me the same"
Så var då de socialdemokratiska ambitionerna satta, ett regeringssamarbete med miljöpartiet efter valet 2010. Vänsterpartiet göra sig icke besvär. Mona Sahlin såg mer än lovligt nöjd ut när hon i tv stängde dörren framför näsan på Lars Ohly. Hummandena om arbetsrätten från IF Metalls ordförande imponerade inte särskilt mycket. Troligtvis har han blivit ordentligt överkörd i VU eller så har sovit sig igenom mötena. Att Handels och SEKO:s ordföringar nu tar bladet från munnen och kräver en vänsterpolitik hedrar dem.
För valet är egentligen ganska enkelt; varför välja borgerliga imitatörer när det redan finns en borgerlig regering? Originalet är nästan alltid bättre än kopian. När klassamhällets klyftor ständigt ökar blir socialdemokraternas "högerut marsch" inget annat än ett gigantiskt svek mot dem som hårdast drabbas av effekterna. Socialdemokraterna behöver inte bara medelklassväljarna, de behöver övertyga de lågavlönade, de arbetslösa och långtidssjuka om att de fortfarande är deras parti. Men sanningen är nog dessvärre att partiet för länge sedan har lämnat dessa människor bakom sig. De talar numera bara till dem, aldrig med dem. Ty även under sossarnas förra mandatperiod ökade klyftorna.
Det sägs att egenintresset aldrig ljuger: Är du medelklass kommer din politik att gynna medelklassen mest. Titta på valsedlarna nästa gång det är val. Arbetarklassen kommer att vara sorgligt underrepresenterad, alldeles oavsett parti. Precis som den var i de senaste valen. Och visst är det så att medelklassen har fått det bättre de senaste tio åren. Såvida vi på det personliga planet inte blir långtidssjuka eller arbetslösa. Men då är vi å andra sidan oss själva att skylla.
Ska det bli någon ordning på socialdemokratin krävs det nu att fackföreningsrörelsen ställer krav på partiet: Vill ni ha vår hjälp 2010, får ni föra vår politik. Annars får ni klara er själva.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tacka vet jag Palme. En man från överklassen som struntade i egenintresset för sina rättviseideal.
Håller rörelsen ut i sin kritik?
Cliff, jag är inte nån större Palmekramare heller, är helt enkelt allergisk mot personkulter.
Asd, ser jag ut som Saida?
Tänkte bara lite på det där med orginalet och kopian och nu har jag visserligen inte läst ut Sven Lindqvist Framtidslandet (det är lite för jobbigt i rådande läge) men där verkar det onekligen som att SAP spöade motståndarna rätt rejält i deras egen favoritgren att gå åt höger.
Martin, både du och jag vet att inom musiken finns det en mängd låtar som blev bättre när andra än originalartisten framför dem. Därav "nästan alltid".
Jag läste för snabbt förstås. Nästan är viktigt. När det gäller låtar som blev bättre i en senare version kom jag just, kanske med anledning av läsförståelsen, att tänka på John Lenins cover på ABC som är bättre än Anna Books orginal. Jag lägger upp den hos mig.
:-)))
Skicka en kommentar