Jag tog en lugn och kort tur idag och på vägen hem cyklade jag förbi Sportson i Kungens kurva. Jag har involverat dem i projektet att renovera Surlyn. Men nu skulle jag bara handla lite strumpor. Passade på att pumpa cykeln också. Då frågar J från Sportson om jag har en blogg. Jag svarar lite svävande.
- Det är nån som har en Surly som har skrivit ner oss. Att vi inte grejade att justera växlar.
- Jaha...
- Som brukar åka neråt Tullinge och Södertörn.
- Ja, då kan det ju bara vara jag, sa jag med ett generat leende. Men nu är det ju fixat. Eller så fixat det kan bli innan vi har bytt vevparti och växel, tillade jag urskuldande.
Nu har jag kollat upp vad jag skrev och inte var det nån kritik av deras jobb. Såvida inte man inte tar ett citat ur sitt sammanhang. Kanske är det vådan av att låta ett annat företag sköta omvärldsbevakningen, vad vet jag. Alldeles oavsett så är de förbannat trevliga på Sportson i Kurvan och hade jag trott att de inte klarade av jobbet hade knappast lämnat min kära Surly i deras vård.
***
Enlig IOC har Ara Abrahamian "kränkt den olympiska andan". Ah, den olympiska andan som tillåter övergrepp mot en tävlande för att skydda korrupta domare
lördag 16 augusti 2008
Jammin'
Det är andra gången på kort tid som jag får synthfiguren från Dreadzones 'The Good The Bad And The Dread' i huvudet. Är du inloggad på last.m kan du höra den här (tror jag). Dreadzone och Original Rockers var nog de sista jag gick igång på från den engelska dansscenen i början på nittiotalet. Under en kort tid kombinerades det bästa från en mängd musikstilar, filminfluenser, kokades ner till ett coolt svängigt destillat som var helt oemotståndligt. Sen försvann glädjen och det blev skitnödigt och introvert.
Eftersom att jag inte hittar 'The Good The Bad And The Dread' får ni hålla till godo med Dreadzones hyllningslåt till jazztobak från samma platta:
***
I morgon bitti ringer väckarklockan 05.30 för att jag ska hinna käka frukost innan jag hoppar upp på Surlyn och ger mig iväg till Kransen där vi ska samlas för transport upp till Uppsala. Det blir mitt första motionslopp någonsin. Jag är lite orolig för om ryggen ska palla. Problemen med min rygg är att musklerna längs med ryggraden stelnar och börjar krampa. Jag kan känna av det efter två mil lika gärna som efter sex. Ofta går det bra om jag tar en kort paus och stretchar. Ibland går det inte bort och då är det bara att bita ihop och tänka hundra meter fram. Som jag har skrivit tidigare ligger min nuvarande maxdistans strax över sex mil. I morgon ska gränsen flyttas till åtta och en halv. Om ytterligare två veckor ska den upp till tio mil (obs pdf).
Eftersom att jag inte hittar 'The Good The Bad And The Dread' får ni hålla till godo med Dreadzones hyllningslåt till jazztobak från samma platta:
***
I morgon bitti ringer väckarklockan 05.30 för att jag ska hinna käka frukost innan jag hoppar upp på Surlyn och ger mig iväg till Kransen där vi ska samlas för transport upp till Uppsala. Det blir mitt första motionslopp någonsin. Jag är lite orolig för om ryggen ska palla. Problemen med min rygg är att musklerna längs med ryggraden stelnar och börjar krampa. Jag kan känna av det efter två mil lika gärna som efter sex. Ofta går det bra om jag tar en kort paus och stretchar. Ibland går det inte bort och då är det bara att bita ihop och tänka hundra meter fram. Som jag har skrivit tidigare ligger min nuvarande maxdistans strax över sex mil. I morgon ska gränsen flyttas till åtta och en halv. Om ytterligare två veckor ska den upp till tio mil (obs pdf).
fredag 15 augusti 2008
Goddag yxskaft
"Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co
Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co"
Jag kanske är gnällig, men jag tycker inte att frågorna jag ställde SJ över nätet var så där jättesvåra. Jag undrade bara om plats och hur många cyklar de accepterar på 07.11 tåget till Uppsala på söndag morgon och kostnad, allt med tanke på välgörenhetsloppet Ride of Hope. Nu, en vecka senare, svarar de på SJ kundtjänst:
"Tack för ditt mejl.
Från den 4 juni till och med 17 augusti kan vi erbjuda våra kunder att ta med sig cykeln på flera av SJs tåg. Priset för en cykelbiljett per sträcka är 112 kronor.
Mer information om vilka tåg samt sträckor som vi kan erbjuda cykelplats finns på vår hemsida under Resa med SJ/ På tåget/ Cykel på tåg
Du är även välkommen att kontakta SJ Inrikesavdelning på telefonnummer 0771-75 75 75, tonval 1.
Öppet M-F 06:00 22:00. L-S 08:00-22:00.
Med vänlig hälsning
SJ AB
L.W
Obs! Det går inte att svara på detta mejl om ärendenumret i ämnesraden ändras Obs!"
Vad säger man? Goddag yxskaft?
***
Dagens första yxskaft presenterade sig på Svenskans förstasida redan vid frukost; Jan Majlard, vem annars? I en upprörd krönika skriver han om Ara Abrahamians protest att: "33-åringens barnsliga gest vid prisceremonin var en ovärdig demonstration". Vad som dessutom i Majlards text blir viktigt, även om det bara är i en bisats, är var Abrahamian är född. Såna saker är ofta viktiga för Majlard. Som att Zlatan är jugge. Och att de är på ett visst sätt. Ofta har de något väldigt tydligt karaktärsdrag som det går att klanka ner på, som inte är lika fint som våra svenska karaktärsdrag. Såvida inte Zlatan hjular in bollen i mål, för då är det typiskt sydländskt artisteri! Det är så Majlards klocka tickar, som ett eget litet rasbiologiskt institut. I sin text om Abrahamian fastslår han slutligen: "Men de neutrala betraktare jag lyssnade med efteråt gav inte uttryck för att någon hårresande oförrätt hade ägt rum framför ögonen på den svenske förbundskaptenen Leo Mylläri." Vad han inte tar upp i sin text är hur Abrahamian förvägrades en videogranskning av situationen. Inte heller de vitt skilda skäl som domarna har angett till Abrahamians förlust. Det är inte utan att jag funderar på om de neutrala bedömare han hittade råkade vara de samlade matchdomarna. Alldeles oavsett går det att fråga sig vilket som är värst: Att "barnsligt" protestera mot en upplevd oförrätt eller att i sin okunnighet svartmåla någon annan offentligt.
Ho-chi-ka-ka-ho Co-Co"
Jag kanske är gnällig, men jag tycker inte att frågorna jag ställde SJ över nätet var så där jättesvåra. Jag undrade bara om plats och hur många cyklar de accepterar på 07.11 tåget till Uppsala på söndag morgon och kostnad, allt med tanke på välgörenhetsloppet Ride of Hope. Nu, en vecka senare, svarar de på SJ kundtjänst:
"Tack för ditt mejl.
Från den 4 juni till och med 17 augusti kan vi erbjuda våra kunder att ta med sig cykeln på flera av SJs tåg. Priset för en cykelbiljett per sträcka är 112 kronor.
Mer information om vilka tåg samt sträckor som vi kan erbjuda cykelplats finns på vår hemsida under Resa med SJ/ På tåget/ Cykel på tåg
Du är även välkommen att kontakta SJ Inrikesavdelning på telefonnummer 0771-75 75 75, tonval 1.
Öppet M-F 06:00 22:00. L-S 08:00-22:00.
Med vänlig hälsning
SJ AB
L.W
Obs! Det går inte att svara på detta mejl om ärendenumret i ämnesraden ändras Obs!"
Vad säger man? Goddag yxskaft?
***
Dagens första yxskaft presenterade sig på Svenskans förstasida redan vid frukost; Jan Majlard, vem annars? I en upprörd krönika skriver han om Ara Abrahamians protest att: "33-åringens barnsliga gest vid prisceremonin var en ovärdig demonstration". Vad som dessutom i Majlards text blir viktigt, även om det bara är i en bisats, är var Abrahamian är född. Såna saker är ofta viktiga för Majlard. Som att Zlatan är jugge. Och att de är på ett visst sätt. Ofta har de något väldigt tydligt karaktärsdrag som det går att klanka ner på, som inte är lika fint som våra svenska karaktärsdrag. Såvida inte Zlatan hjular in bollen i mål, för då är det typiskt sydländskt artisteri! Det är så Majlards klocka tickar, som ett eget litet rasbiologiskt institut. I sin text om Abrahamian fastslår han slutligen: "Men de neutrala betraktare jag lyssnade med efteråt gav inte uttryck för att någon hårresande oförrätt hade ägt rum framför ögonen på den svenske förbundskaptenen Leo Mylläri." Vad han inte tar upp i sin text är hur Abrahamian förvägrades en videogranskning av situationen. Inte heller de vitt skilda skäl som domarna har angett till Abrahamians förlust. Det är inte utan att jag funderar på om de neutrala bedömare han hittade råkade vara de samlade matchdomarna. Alldeles oavsett går det att fråga sig vilket som är värst: Att "barnsligt" protestera mot en upplevd oförrätt eller att i sin okunnighet svartmåla någon annan offentligt.
torsdag 14 augusti 2008
Too Much Monkey Business
"Va e're som stinker så jävligt"
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
Det finns de som hävdar att privatiseringar inom vården ökar effektiviseringen. Och det kan säkert ha sin riktighet när det gäller mindre vårdinrättningar. Samtidigt är det minst sagt märkligt att de chefer som ena dan uppenbarligen inte klarade av att effektivisera, nästa dag klarar av det, då stålarna landar i egen ficka. I dag skriver Svenskan om ett minst sagt hårresande exempel, Maria beroendecentrum som förra året hade en aktieutdelning på 84 miljoner kronor. Vd, Lotta Ormarken, säger:
- Vi går med vinst för att vi slimmat organisationen och har en hängiven personal.
Jag tror säkert att de har en hängiven personal. Men det är inte utan att jag frågar mig hur en verksamhet av Maria beroendecentrums slag kan slimmas ned med 84 miljoner. Jag får inte ihop det. Att ett företag som dem på årsbasis kan göra en vinst på 84 miljoner inom vården är faktiskt hårresande. Det handlar trots allt om pengar som du och jag har betalat in via skatt.
Av och till kommer rapporter om hur svårt det är för missbrukare att kunna komma in på vårdinrättningar. De långa kötiderna leder inte sällan till att det är för sent. För att uttrycka saken bildligt: Missbrukaren dog i väntrummet. Hur många fler vårdplatser skulle 84 miljoner kunna ge?
Dessvärre är inte Maria beroendecentrum det enda företaget inom missbruksvården som gör mångmiljonvinster. Jag tror inte ett dugg på att den vård som erbjuds idag är den kostnadseffektivaste eller ens den bästa. Jag tror att missbruksvården behöver en ordentlig genomsyn och därefter ett nationellt program som sätter missbrukar intressen i centrum och inte vårdbolagens.
Sist jag såg min gamle kompis J satt han fortfarande väntrummet. Kanske sitter han där än. Kanske ligger han på Södra kyrkogården.
***
Förresten, är det nån som vet om SJ har gått i konkurs? Jag menar, det har nu gått sex dagar sen jag ställde en fråga via deras webbformulär första gången. I måndags ställde jag samma fråga en gång till. Det enda som har hänt hittills är att jag har fått deras autosvar om att de mottagit frågan. Min fråga gällde hur många cyklar de kommer att acceptera på avgången till Uppsala från Stockholm klockan 07.11, då starten på på välgörenhetsloppet Ride of Hope går klockan 09.00 på söndag morgon. Nu sitter jag inte i skiten, jag har fixat skjuts. Men trots det är jag nyfiken på vad jag får för svar och framför allt NÄR SJ kommer att leverera ett svar. Vad tror du?
onsdag 13 augusti 2008
Tack, det räcker nu
"If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
If you say I aim too high from down below
Well, say you're not 'cause when I'm gone
You'll be callin' but I won't be at the phone"
Jag börjar tröttna. Bra låtar hamnar i reklam. Låtarna hamnar i mitt huvud. I morse var det Lykke Li. I morgon säljer väl Bob Dylan läppstift med The Times They Are A-Changin'. Och jag kommer att nynna med som en duktig idiot. Men jag förstår fortfarande inte hur reklamarna tänker. Borde inte en produkt sälja bättre med Christer Sjögren än med Bob Dylan? Men som jag varit inne på tidigare är det väl reklamarnas egen hiphetsfaktor på Spyan som avgör vilka låtar som landar i reklamen. Inte folkligheten.
***
Jag har haft lite mycket att göra så jag har inte hunnit berätta om det vackra sommarskyfallet vi hade i tio minuter i måndags. Så här såg det ut:
You gotta run, run, run
Många bäckar små...
***
Apropå kommunikation, tror ni SJ har svarat än?
tisdag 12 augusti 2008
SJ, SJ gamle vän konstigt att du lever än
Det går inte. Jag kan inte avhålla mig från att fortsätta raljera över SJ som ett döende serviceföretag. Det har nu gått 24 timmar sedan min påminnelse om min resefråga. 96 timmar sedan jag skickade frågan första gången. Fortfarande inget annat svar än att de har tagit emot mitt ärende. Björn Rosenberg trampade i klaveret genom att säga att Norge var den sista sovjetstaten när han trodde att bandspelaren var avstängd. Jag vet inte om han hade rätt. Däremot börjar jag misstänka att SJ, trots sina fåfänga och alltigenom urusla försök att leka privat kommunikationsföretag, nog är det sista sovjetföretaget. För att göra komiken total sitter den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn ordförande för styrelsen. Det kan förvisso förklara bristande miljöhänsyn och en del tossigheter när det gäller att planera en resa med tåg från plats a till plats b i dessa avregleringarnas tidevarv. Men kommunikation brukar ju moderaterna vara rätt bra på. Även om den är enkelspårig. När det gäller SJ tycks den numera vara totalt obefintlig.
***
Förresten är det nån som vet var man köper en vanlig mobiltelefon, ni vet en sån man pratar och sms:ar i, utan en massa andra onödiga saker som video, kamera, dator, gps, fotboja, wap, swat, nhl och allt vad de nu innehåller. Min alldeles helt vanliga, fast i butikerna högst ovanliga, mobil gick nämligen sönder i går när jag gjorde en liten vurpa på cykeln.
UPPDATERING:
Tänka sig! Jag hittade en vanlig mobil. På Clas Ohlson. För 398 pengar.
***
Förresten är det nån som vet var man köper en vanlig mobiltelefon, ni vet en sån man pratar och sms:ar i, utan en massa andra onödiga saker som video, kamera, dator, gps, fotboja, wap, swat, nhl och allt vad de nu innehåller. Min alldeles helt vanliga, fast i butikerna högst ovanliga, mobil gick nämligen sönder i går när jag gjorde en liten vurpa på cykeln.
UPPDATERING:
Tänka sig! Jag hittade en vanlig mobil. På Clas Ohlson. För 398 pengar.
måndag 11 augusti 2008
Train in Vain
"the sun won't shine my way again
lucky moon was on the wane
oh I'll never see a star again
in the pouring pouring rain"
Jag vaknade klockan 05.23 i morse av att regnet slog mot fönsterbläcken. Nästan omedelbart hörde jag i mitt huvud Joe Strummer nynna på Pouring Rain. Satte på tv:n och såg hur Michael Phelps och det amerikanska simlaget krossade ytterligare ett världsrekord. Det är lite läskigt med hur mycket som världsrekorden krossas i simbassängerna borta i Peking. Jag har lite svårt att ta till mig att ett material kan betyda så mycket.
***
SJ går från klarhet till klarhet. I fredags morse skickade jag en fråga via deras webbformulär till dem. Tror ni att jag hann få nåt svar innan jag gick hem från jobbet? I min enfald tänkte jag att de kanske hade fått tummen ur röven över helgen. Icke då. Skickade en liten syrlig påminnelse för en och en halv timme sen. Men inget händer. Tanken bakom webbformulär är väl ändå att det ska gå fort och att kunderna ska slippa sitta och vänta i nån kö med en lur i handen. Men frågan är om inte det är att föredra framför obefintlig service över nätet. Kan inte riksdagen göra nåt åt eländet? Lite tydliga gröna ägardirektiv om jag får be. Använd miljöaspekten till att reducera biljettpriserna. Cyklar välkomna på alla linjer. Alltid. Kräv av SJ att de ska hålla en klar och tydlig prissättning. Utan auktionstrams. Kräv att SJ:s informationsavdelning utbildas till att bli världen mest serviceinriktade. Helst innan söndag.
***
I kväll lirar Bajen borta mot Sundsvall. Jag kommer fortfarande ihåg hamburgarna jag glufsade i mig under en fullständigt ointressant match hösten 2001. I kväll hoppas jag dock på att norrlandsfönstret spikas igen.
lucky moon was on the wane
oh I'll never see a star again
in the pouring pouring rain"
Jag vaknade klockan 05.23 i morse av att regnet slog mot fönsterbläcken. Nästan omedelbart hörde jag i mitt huvud Joe Strummer nynna på Pouring Rain. Satte på tv:n och såg hur Michael Phelps och det amerikanska simlaget krossade ytterligare ett världsrekord. Det är lite läskigt med hur mycket som världsrekorden krossas i simbassängerna borta i Peking. Jag har lite svårt att ta till mig att ett material kan betyda så mycket.
***
SJ går från klarhet till klarhet. I fredags morse skickade jag en fråga via deras webbformulär till dem. Tror ni att jag hann få nåt svar innan jag gick hem från jobbet? I min enfald tänkte jag att de kanske hade fått tummen ur röven över helgen. Icke då. Skickade en liten syrlig påminnelse för en och en halv timme sen. Men inget händer. Tanken bakom webbformulär är väl ändå att det ska gå fort och att kunderna ska slippa sitta och vänta i nån kö med en lur i handen. Men frågan är om inte det är att föredra framför obefintlig service över nätet. Kan inte riksdagen göra nåt åt eländet? Lite tydliga gröna ägardirektiv om jag får be. Använd miljöaspekten till att reducera biljettpriserna. Cyklar välkomna på alla linjer. Alltid. Kräv av SJ att de ska hålla en klar och tydlig prissättning. Utan auktionstrams. Kräv att SJ:s informationsavdelning utbildas till att bli världen mest serviceinriktade. Helst innan söndag.
***
I kväll lirar Bajen borta mot Sundsvall. Jag kommer fortfarande ihåg hamburgarna jag glufsade i mig under en fullständigt ointressant match hösten 2001. I kväll hoppas jag dock på att norrlandsfönstret spikas igen.
söndag 10 augusti 2008
Seg söndag
"Everynight mi go to sleep mi have wet dreams
Everynight mi go to sleep mi have wet dreams"
Igår var jag, hur ska jag nu uttrycka saken; lätt indisponibel. Först vid halvsextiden på eftermiddagen kom jag upp ur sängen. Endast för att ta mig ned till pizzerian för en kombinerad frukost/lunch/middag. Sen återvände jag raskt till sängen igen. Idag fick jag dyrt betala för fredagens utsvävningar: Efter Pålakvarn vid Södertäljevägen hade jag gelé i benen och spyan i halsen. Då är det kul att veta att man har kommit nästan halvägs. Det vara bara att lägga i en lättare växel, öppna hjälmspännet, andas och tänka hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till. Till slut kom jag fram till Ådran, men idag struntade jag i att sätta mig där och mysa. Pumpade bara framhjulet och fortsatte. Väl hemma tappade jag upp ett grunt bad, slängde i fem petflaskor fyllda med is och satte mig. Det var, kallt. Vad trodde du? Det blev med andra ord inget testande av gränserna den här helgen, utan cirka sex mil idag igen.
***
Buzzcocks var förvånansvärt vitala i fredags. Trots Steve Diggle mot slutet gjorde vad han kunde för att tönta till giget. En hel drös med stadionrockmanér a la PeteTownshend klonad till en glad mupp passar rätt dåligt i ett pop-punkband. Men Pete Shelley, Tony Barber och Danny Farrant höll ihop det hela med en energi som inte många 45-plusiga gubbar klarar av.
***
Emma Johansson tog OS-silver! Vad var oddsen på det?
Everynight mi go to sleep mi have wet dreams"
Igår var jag, hur ska jag nu uttrycka saken; lätt indisponibel. Först vid halvsextiden på eftermiddagen kom jag upp ur sängen. Endast för att ta mig ned till pizzerian för en kombinerad frukost/lunch/middag. Sen återvände jag raskt till sängen igen. Idag fick jag dyrt betala för fredagens utsvävningar: Efter Pålakvarn vid Södertäljevägen hade jag gelé i benen och spyan i halsen. Då är det kul att veta att man har kommit nästan halvägs. Det vara bara att lägga i en lättare växel, öppna hjälmspännet, andas och tänka hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till, hundra meter till. Till slut kom jag fram till Ådran, men idag struntade jag i att sätta mig där och mysa. Pumpade bara framhjulet och fortsatte. Väl hemma tappade jag upp ett grunt bad, slängde i fem petflaskor fyllda med is och satte mig. Det var, kallt. Vad trodde du? Det blev med andra ord inget testande av gränserna den här helgen, utan cirka sex mil idag igen.
***
Buzzcocks var förvånansvärt vitala i fredags. Trots Steve Diggle mot slutet gjorde vad han kunde för att tönta till giget. En hel drös med stadionrockmanér a la PeteTownshend klonad till en glad mupp passar rätt dåligt i ett pop-punkband. Men Pete Shelley, Tony Barber och Danny Farrant höll ihop det hela med en energi som inte många 45-plusiga gubbar klarar av.
***
Emma Johansson tog OS-silver! Vad var oddsen på det?
fredag 8 augusti 2008
What Do I Get?
"Why must you record my phone calls?
are you planing a bootleg LP?
Said you've been threatened by gangsters
Now it's you, that's threatening me"*
Ikväll spelar Buzzcocks på Medis och det är ju klart att jag går dit. Buzzcocks var ju det där stora lilla bandet, du vet. Ett band vars storhet jag begripit först långt senare. Då, när det begav sig, fastnade jag föga förvånande för 'Ever Fallin In Love' och 'Orgasm Adict', men inte så mycket mer. Idag när jag ibland stoppar in en samling-cd med dem förvånas jag ofta över hur modernt det låter. Men så är det ju med en del band; de kan flyga iväg på en "ny" våg och när vågen har strandat och all bråte som följt med ligger där på stranden är det ytterst lite som har nån glans kvar. Buzzcoks är ett av banden från punken med vars låtar du fortfarande kan trä ett vackert pärlhalsband.
Var förbi cykelmeken igår. Det lär inte bli nån nyrenoverad Surly till Ride Of Hope. Höll på att komma ur affären med en Nishiki Criterium i stället. Men jag är verkligen inte säker på att det är en cykel till jag behöver mest. Fast då skulle jag kunna sätta på lite fetare svålar på Surlyn och göra den till en bruks- och grusvägsjonne. Ah, vilket lyxproblem...
* Tillägnas regeringen och de borgerliga partierna. Tack till Pinch som gjorde kopplingen först.
are you planing a bootleg LP?
Said you've been threatened by gangsters
Now it's you, that's threatening me"*
Ikväll spelar Buzzcocks på Medis och det är ju klart att jag går dit. Buzzcocks var ju det där stora lilla bandet, du vet. Ett band vars storhet jag begripit först långt senare. Då, när det begav sig, fastnade jag föga förvånande för 'Ever Fallin In Love' och 'Orgasm Adict', men inte så mycket mer. Idag när jag ibland stoppar in en samling-cd med dem förvånas jag ofta över hur modernt det låter. Men så är det ju med en del band; de kan flyga iväg på en "ny" våg och när vågen har strandat och all bråte som följt med ligger där på stranden är det ytterst lite som har nån glans kvar. Buzzcoks är ett av banden från punken med vars låtar du fortfarande kan trä ett vackert pärlhalsband.
Var förbi cykelmeken igår. Det lär inte bli nån nyrenoverad Surly till Ride Of Hope. Höll på att komma ur affären med en Nishiki Criterium i stället. Men jag är verkligen inte säker på att det är en cykel till jag behöver mest. Fast då skulle jag kunna sätta på lite fetare svålar på Surlyn och göra den till en bruks- och grusvägsjonne. Ah, vilket lyxproblem...
* Tillägnas regeringen och de borgerliga partierna. Tack till Pinch som gjorde kopplingen först.
torsdag 7 augusti 2008
Dags att testa gränserna?
"Isn't it rich, isn't it queer
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"
Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.
***
På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...
Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.
***
Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!
Losing my timing this late in my career
But where are the clowns - send in the clowns (there ought to be clowns)
Well maybe next year"
Grå, grå, grå. Inte de bästa förutsättningarna för att "göra nåt somrigt". Det känns som projektet börjar bli otursförföljt. Antalet soldagar under produktionsdagarna kan räknas på ena handens fingrar. Och när de väl inträffat har intervjuobjekten lyst med sin frånvaro. Hade semestern varit lika grå skulle jag anat en personlig konspiration mot mig från Guds sida. Sätter allt hopp till nästa vecka.
***
På tal om otursförföljd, cykelmeken har inte ringt än vilket innebär att hoppet om att få cykla en nyrenoverad Surly den 17 augusti tynar bort i takt med varje timmes uteblivet samtal. Egentligen är det ingen större fara på taket, men det vore skönt om växlarna skötte sig klanderfritt och kedjan roterade där den ska rotera i stället för vid sidan av. Petitesser! Se positivt på det hela. Idag inleds cykelreorna...
Satt framför datorn och letade efter en ny Södertörnsrunda igår. Hittade en som jag tror kan bli hur bra som helst. Jag har redan cyklat så gott som hela vägen, fast på andra rundor. Problemet är att jag inte vet om ryggen pallar cirka 10 mil än. Hittills klarar den omkring sex mil. Vilket är tre mer än för ett år sedan, då Västerhaninge - Ösmo gjorde ryggen så stel att jag nästan skrek i de sista backarna. Idag tror jag att ryggen klarar längre turer än sex mil, men då handlar det om att verkligen hitta mitt eget tempo och inte jaga nån annans. Nästa söndag lär jag bli varse. Men det vore skönt att testa gränserna redan i helgen.
***
Och när vi ändå är inne på otur, vad ska man säga om damlandslaget i fotboll? Inte en premiärseger på jag vet inte hur länge, var det tio bast? Det kan man kalla otur!
tisdag 5 augusti 2008
Ride Baby Ride
Semestern är slut. Var på jobbet igår. Jobbade hemma idag. Hur skönt som helst och precis en sådan mjukstart som varenda en kan behöva. Försökte lura några arbetskamrater att vi ska ställa upp på Ride of Hope och lyckades ganska bra. En är på och två har sagt kanske. Ride of Hope är ett välgörenhetslopp där anmälningsavgifter samt pengagåvor går till Barncancerfonden. Cykelloppet startar i Lund och går i mål i Stockholm. Man kan välja att cykla hela loppet eller ta deletapper. I vårt fall blir det Uppsala - Stockholm.
Har jag lite tur hinner jag få Surlyn servad innan dess. Jag har bestämt mig för att ta kostnaden för nytt Campagnolo vevparti och ny bakväxel i stället för att köpa en ny hoj. Anledningen är enkel. Jag kommer aldrig att göra mig av med Surlyn och då är det lika bra att fixa till alla skavanker så att den funkar som den ska. Det är den värd.
Jag har även lagt upp två nya länkar under rubriken Vi rullar. Den första går till Johan som gillar att ställa upp på långlopp och den andra till Tant Augusta som också cyklar långt, till exempel till Dorotea från Stockholm. Att läsa deras bloggar är för mig ren och skär inspiration.
Har jag lite tur hinner jag få Surlyn servad innan dess. Jag har bestämt mig för att ta kostnaden för nytt Campagnolo vevparti och ny bakväxel i stället för att köpa en ny hoj. Anledningen är enkel. Jag kommer aldrig att göra mig av med Surlyn och då är det lika bra att fixa till alla skavanker så att den funkar som den ska. Det är den värd.
Jag har även lagt upp två nya länkar under rubriken Vi rullar. Den första går till Johan som gillar att ställa upp på långlopp och den andra till Tant Augusta som också cyklar långt, till exempel till Dorotea från Stockholm. Att läsa deras bloggar är för mig ren och skär inspiration.
söndag 3 augusti 2008
The Street Parade
"Wanna Die In Beat City And Go, Go, Go
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
You Can't Come With Me Cause You're Just Too Slow
Inject The Stars Make Them Glow
Put Up A Fight And Put On A Show"
Det privata är det mest politiska. Pride-paraden samlade 45 000 igår. Senast en demonstration var i närheten av de siffrorna var väl dagarna innan Bush och Blair anföll Irak. Sossarnas och vänsterns demonstrationståg, här i stan, samlar i bästa fall mellan 10-15 000 var. Och då menar jag verkligen i bästa fall. Sanningen är nog att de ligger mellan 5-10 000 var. Protesttågen mot försämringarna i a-kassan fick väl knappt ihop 10 000 första året och den senaste i november 2 500. I början av sommaren var det ett protestmöte mot försämringar i sjukförsäkringen. Var det 2 000 samlade på Mynttorget? Så går det att forsätta listan. Nånstans stämmer det till eftertanke. Det är inte så att jag ogillar Pride-paraden. Inte alls. Jag är så pass "PK" att jag gillar den och tycker att den är viktig. Jag ser på Pride-paraden som i första hand en medborgarrättsmarsch, i andra hand som det privata ställningstagandet att "komma ut" och i tredje hand har det blivit ett sätt för oss hetros att visa vår sympati. Och så länge "bög" används som skälsord på skolgårdarna och så länge som homosexualitet tydligen provocerar så mycket att en del unga män måste slå ned nån för att de flirtar eller visar känslor offentligt är Pride skitviktigt.
Men som sagt, det stämmer till eftertanke att Pride-paraden samlar fler människor än vilka andra protesttåg som helst. Rätten till sin sexuella läggning är viktig, men är det den absolut viktigaste politiska frågan? Eller kanske är det så enkelt att arbetarrörelsen har nåt att lära av Pride?
lördag 2 augusti 2008
What The Hell Is Wrong With Me?
Det här var märkligt. Jag har ju den egna bloggen som startsida på Explorern. Och nu när jag tänkte ljuga ihop nåt oinspirerat inlägg poppade följande meddelande upp:
Bakom det lilla felmeddelandet ser jag min blogg hur klart som helst. Klickar jag OK eller stäng försvinner både meddelande och blogg. Tänkte att det kanske är fel på Blogger, men inte då. Hos Clive kan jag hälsa på. Även hos Jah, Slow Motion och hos de Smutsiga detaljerna som också har Blogger. Det är bara min egen blogg som nekas mig. Hos Explorer. När jag tar mig ut med Firefoxen och uppsöker min hemadress får jag inget felmeddelande alls och kan skriva det här inlägget. Förklara det om du kan. För jag begriper inte ett jota.
Det gick inte att öppna Internet-platsen http://sangerfrannedrebotten.blogspot.com
Åtgärden avbröts.
Åtgärden avbröts.
Bakom det lilla felmeddelandet ser jag min blogg hur klart som helst. Klickar jag OK eller stäng försvinner både meddelande och blogg. Tänkte att det kanske är fel på Blogger, men inte då. Hos Clive kan jag hälsa på. Även hos Jah, Slow Motion och hos de Smutsiga detaljerna som också har Blogger. Det är bara min egen blogg som nekas mig. Hos Explorer. När jag tar mig ut med Firefoxen och uppsöker min hemadress får jag inget felmeddelande alls och kan skriva det här inlägget. Förklara det om du kan. För jag begriper inte ett jota.
fredag 1 augusti 2008
14-7 i doping
"Hej, hej snubbar fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"
Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:
– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.
Eller Pamela Andersson i Expressen:
"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)
Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?
***
Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.
***
*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, flicker akta er för pop-farfar"
Innan OS ens har börjat kommer dopingskandalerna. Och föga förvånande är det inom friidrotten. Sju ryskor har försökt byta ut sina pissprov i hopp om att ingen ska märka nåt. Två rumänskor har torskat med spår av epo i blodet. Tidigare i juli torskade ytterligare en. Alla inom grenen 1500 meter. Så nu har Rumänien inget dam-lag i grenen. Trots att vi nu har tio dopingfall inom en månad - jag kan nog ha missat några - så är kritiken inte alls lika hård som mot cykelsporten. Än så länge har jag inte läst några krönikörer eller sportkommentatorer som tycker att man ska lägga ned friidrotten likt Chris Härenstam förra året:
– Trovärdigheten är borta. Det är fruktansvärt att sporten får så stor uppmärksamhet. Jag tycker inte sporten ska ha någon uppmärksamhet.
Eller Pamela Andersson i Expressen:
"Ok, ni är inte jättemånga (högst 55 000 när jag kollar MMS-mätningarna), men jag måste ändå fråga er som kollar på Tour de France : fattar ni inte att de är dopade? Varje år hör man att "nu är det bättre", "nu är det upprensat" - men ändå blir Tour de France som vanligt Tour de Doping... Nu har fuskarna trampat runt på sina cyklar i en vecka och redan har en hel drös åkt dit. Riccardo Ricco vann etapper två dagar, en tredje dag plockade polisen honom för EPO-doping. "Chockerande", läser jag att cykelpresidenten säger. Haha, säger jag. Cykelsporten är ett skämt." (Pamela Andersson Expressen 2008 07 18. Länk saknas)
Förra året ertappades tre cyklister dopade under Touren av 190 startande. Under samma tre veckor ertappades fyra friidrottare dopade. Utanför tävlan. I år var det fyra cyklister under Touren som togs med brallorna nere. Nu har vi tio friidrottare. 14-7 till friidrotten för att snacka i sporttermer*. Det är inte utan att jag undrar vad Andersson och Härenstam tycker att man ska göra med de olympiska spelen? För det är väl inte så att de tycker att endast vissa sporter ska förbjudas eller tigas ihjäl i fall det förekommer doping i dem?
***
Ja du läste rätt i citat under rubben, Magnus Ugglas 'Fula Gubbar' väckte mig i morse. Nej, den kom inte från nån radio i närheten, utan spelades upp i mitt huvud. Kanske var det en varningsklocka för att jag tittade på en söt tjej i tjugoårsåldern som satt på Landets uteservering i går kväll. Vem vet? Men är det straffet lovar jag att aldrig mer titta åt nån som är yngre än mig själv.
***
*Siffrorna är från juli i år och förra året. Det vill säga under Tour de France-månaden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
