"From Willesden to Cricklewood
Come with me and be no good
Be a mad man on the street
Sing something out like reet petite"
Tänk vad lite mer än 40 år kan göra för att nåt ska nå finkulturell status. Dammhögarna ligger i sådana djupa drivor över dåtidens verklighet att borgerligheten inte anar vad som gömmer sig under. I Svenskan intervjuas John Cale i samband med Andy Warhol-utställningen på Moderna Museet. Ordet "misfits" är det djupaste de kommer om tiden i The Factory i mitten på 1960-talet. Fullständigt ointressant söndagstidningsjournalistik som inte ens kittlar läsarna om ni frågar mig. Vill du verkligen läsa om Andy, The Factory och Velvet Underground räcker första kapitlet ur 'Please Kill Me'. Alla gick på amfetamin. Det var blodiga kanyler, skitigt, skruvat och nojjigt. Med andra ord inte särskilt söndagsunderhållande för en mes-kulturell publik.
Jan Gradvall, som också hänvisar till 'Please Kill Me', får i DN (ingen länk), troligen helgens sannaste pratminus från John Cale:
- Allt det här uppfattas som så glamoröst nu/.../Men jag ser smutsen.
***
Förmodligen är det samma borgerliga innerstadselit som hänger ut röda och blå lakan och handdukar på balkonger och genom fönster för att inget ska få förändra och störa deras söta lilla värld. Inte en galleria eller ens ett dagis ska byggas. Inte en krog och eller klubb ska få låta. Allt ska bestå. Vara som nu. Varenda en i hela stan ska sova klockan 23.00. Så föreställer jag mig deras världsuppfattning. Snäv, rädd och inkrökt. Hade de här människorna bestämt vår framtid hade mänskligheten aldrig kommit ur grottstadiet. Vi hade suttit och frusit runt obefintliga eldar draperade i näverkläder. Vi lever i en stad. En stad är inte en konstant, utan evigt föränderlig organism som måste anpassas till sin samtids behov. Gillar ni inte det urbana? Flytta då till Jämtlands inland, där finns mängder av lediga hus i tomma avfolkade byar. Och jag lovar det finns inte ett enda dagis som stör, inte enda galleria på mils avstånd. Har ni tur finns det en pizzeria som säkert inte har öppet längre än till 21.00. Inget nattsudd som stör er lutheranska nattsömn.
***
Dagens fråga: Hur ska regeringen runda rättsvetenskapsprofessor Dennis Töllborgs ansökan till tjänsten som rikspolischef?
***
*Inläggets titel kommer från Ebba Gröns 'Beväpna er'
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När jag läste rubriken var jag helt inställd på att få läsa att borgare är idioter för att de bygger på parkmark, inte för att de eventuellt skulle protestera mot ett sådant bygge.
Jag klassar byggstoppaktioner som vanligare bland vänstergrupper och miljöpartister. Borgare brukar inte vara så finkänsliga.
Trots allt är det ju en borgerlig majoritet som vill bygga både dagis och gallerior... Och det är ett borgerligt förslag att låta krogar ha öppet dygnet runt, vilket de fått skit för från vänster.
Borgerlig í betydelsen social klass. Vilka som är mot eller för vad på en höger-vänsterskala är i det här fallet ointressant.
Förstår och håller med föregående talare. Miljöpartister och brunmoderater förenas i kampen mot civilisationen gång på gång i sthlms innerstad. och ytterstad.
Borgerligheten behöver ruskas om. Men inte naturen och de små gröna lungorna som finns i innerstaden. På den punkten är jag enligt din definition borgerlig.
Apropå borgerlig, visste du att man kan avlida borgerligt? Se min blogg.
"de små gröna lungorna". Cliff, jag har bestämt för mig att du bor i Stockholm, eller har jag fel? Näh, tänkte väl det. Åk upp i kaknästornet nån gång, titta ut över stan. Återvänd sen hit och upprepa, "de små gröna lungorna" utan att rodna.
Det beror ju på att Djurgården, Nackareservatet och Gärdet ligger nära, utsiktsmässigt. Visst är det rätt mycket grönt i Stockholm och det får gärna förbli så, tycker jag.
Självklart måste man bygga någorlunda centralt också, men då tycker jag att man ska satsa på att bygga på höjden och att förtäta bebyggelsen där det redan är tätt bebyggt, fast helst utan att bygga bort parker.
Skicka en kommentar