Den stora tystnaden

Jaha, vad ska jag skriva om när jag inte hörde nån musik i morse. Har jag inga andra ämnen att spåna runt finns alltid musiken att väva en tråd runt. Nu, ingenting. Fast det är inte riktigt sant, jag har i ett par dar funderat på ämnet döden. En vän på ansiktsboken förlorade nyss sin far. Vi har brevväxlat om sorg och liv. Efter tre dödsfall förra året och det faktumet att jag själv förlorade min far som barn gör att jag känner mig som en ofrivillig expert på området. Brevväxlingen har varit fin. Döden ställer mycket på kant i tillvaron, känslor som varit gömda i åratal kan poppa upp som gubben ur lådan när man minst av allt annar det. Ibland är det positiva känslor. Ibland negativa. Ofta handlar det om saker som aldrig blev sagda. Både uppskattande och kritiska. För våra minnen tar inte slut med ett dödsfall, långt därifrån. Vi bär på en massa skuldkänslor för det som inte blev sagt eller gjort. Ibland blir vi så ockuperade av de döda att vi själva glömmer bort att leva. Det synd. Och ganska dumt. För om du orkar tänka efter är det ändå en ynnest att få leva. Lägger du dig på rygg en stjärnklar natt och tittar upp på himlen tror jag nog att du förstår vad jag menar. Men du måste våga leva. Själv är jag inte alltid världsmästare i den grenen. Jobbar dock på det.

En som tycks bära med sig de döda på ett intressant sätt är Patti Smith. Hon har för vana att besöka döda vänners och hennes förebilders gravar. Jag skulle kanske inte gå så långt som att säga att jag känner de dödas energi när jag befinner mig på en kyrkogård, däremot kan jag känna frid. Mitt förhållande till de döda handlar snarare om att jag i olika situationer och på särskilda platser kommer att tänka på dem. Ibland tränger de sig på utan att ha blivit inbjudna. Precis som nära vänner och familj ska göra. På så sätt blir de döda mina följeslagare i livet.

Filmen 'Dream of Life' som handlar om Patti Smith längtar jag efter att se. Även om hennes musik kanske inte alltid har levt upp till förväntningarna, har hon aldrig känts tråkig och hennes livsöde tror jag är fascinerande.

***

Eftersom solen skiner måste vi avsluta med musik. Här är The Maccabees med 'About Your Dress', en vacker liten sak: