"It gonna take a nitcomb to get rid of me
Cos I just realized that it was meant to be
I'm standing at the sale of the shoes of bankrupt men
I just had to buy a pair to show I can live again"
Idag är det inomhusturnering i fotboll. Dotterns lag är arrangör. Dottern är inte med. Efter en träning i höstas sa hon att hon ville sluta med fotbollen. "Det är tråkigt", sa hon på det där irriterande åttaochetthalvtårsviset. Två veckor tidigare var hon skitsur på sin pappa för att han var förkyld och ville hem i stället för att sitta i en timme och glo på en träning. Det går fort i vändningarna. Vi kom överens om att hon skulle ta en paus från fotbollen. Pappan hade redan meddelat de andra tränarna detsamma.
Nu har vi diskuterat frågan fram och tillbaka. Dottern envisas med sitt, "Det är tråkigt". Pappan säger att han inte köper argumentet. Han har ju trots allt varit hennes tränare i två och ett halvt år och med egna ögon sett henne ha kul på både matcher och träningar. Det argumentet köper hon till hälften, "Kan jag inte bara få lira matcherna då?". Ett fall framåt kan tyckas. Men det säger sig självt att hon som tränarens dotter inte bara kan få lira matcherna. Nu har han gett ett alternativ: Minst fyra träningar och sen en match, vill hon därefter inte lira boll längre är det ok. Idag är det inomhusturnering och dottern ska inte vara med. Men gå och titta på när kompisarna lirar, det kommer hon inte ifrån.
***
UPPDATERING:
- Pappa, det var tråkigt att stå och se på...
- Nähä, varför då?
- Jag vill vara med då ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ord:
Jag har ett liknande problem med mina elever.
Det börjar närma sig daxet för uppkörning och prov. Märk att min sport är synnerligen livsfarlig.
Manfallet är stort. Kidsen står för största delen.
Kanske kan jag få dom att "falla framåt". Taqeu för tipset.
Concrete Kid
Oj, det där är svårt. Med en dotter som tillhört framtidens elit i en idrott och nu som 15 åring inte längre har något sug kvar undrar jag om vi inte kräver organiserad idrott i för stor utsträckning. Max en organiserad träning per vecka, det borde vara ledstjärna tills de är 10-12 år.
Marielle
Marielle.
Jag har en jobbarkompis som tillhört ungdomseliten. I detta fall i simning.
Hon la av när hon var 15 men tränar nu, vid 30, kidsen i Lilla Klubben.
Inget nedlagt arbete är förgäves.
CK
Nä, det håller jag med om - alla kan inte/ska inte/vill inte bli elit. Det jag pratar om är att behålla glädjen och suget så att det blir roligt så länge som möjligt. Det är så lätt att det blir tvång och kamp. Barn måste hinna leka och ha tråkigt ibland också.
Marielle
Ah, tråkigt ja. Men finns det inte en risk att med att när nånting blir "tråkigt" så är det för lätt att lägga av också? Nu är förvisso dottern bara snart nio och den enda elit hon är i närheten av är Iggys Chairman of the Bored. Och det håller inte. Vissa motgångar och motstånd tror jag att man måste tvinga de små liven att överkomma. Hur fan annars ska de klara sig här i livet?
Helt rätt, minsta motståndets lag funkar inte heller. Som sagt, det är svårt...
Marielle
Jag antar att du har ett större perspektiv än dottern och därför framstår hennes "det är tråkigt" som en tillfällig känsla som riskerar att få permanent effekt. Förstår att det är frustrerande som förälder. Man kan ju inte tvinga barnet att gilla något, fastän man misstänker att hon egntligen tycker att det är roligt om hon bara kommer igång.
Vi lever i otroligt bizarra tider, aldrig tidigare i historien har barn bombats med så många intryck varje dag. Visst det fanns folk som led och hade det jävligt förr. Ibland drägligt. Men allt i ett helt annat tempo. Klart att det får barn att reagera med känslan av att saker och ting blir tråkiga. Särskilt saker som har repetativa moment i sig. Att utmana barnen att tycka passningsövningar är roliga även den hundrade och tusende gången kräver magiker till tränare.
Föräldraskapet är alkemins högsta examensprov.
"Föräldraskapet är alkemins högsta examensprov."
Du menar om man vill ha ett guldbarn. ;)
Skämt åsido, det kan nog bli tufft att få sin dotter att koncentrera sig med alla möjligheter och val som finns idag och i framtiden.
Jag är ju själv en person som allt för ofta väljer minsta motståndets lag... och jag ska ändå föreställa vuxen.
Skicka en kommentar