"Ok, ok don't push us when we're hot!"
Under 2007 blev FN:s klimatpanel färdiga med sin rapport, Al Gore turnerade runt jorden med sin film och samtalade med varenda maktahavare av betydelse. Man kunde i sin naivitet tro att nåt skulle sjunka in huvudet på dem. Icke så. Igår enades EU:s finansministermöte om följande: "EU:s ambitiösa klimatmål får inte utformas så at den hotar Europas globala konkurrenskraft." Signalerna till industrin är glasklara; Business as usual. No Matter What. Klimatrapporterna har uppenbarligen inte mer värde än papperet som de skrivits på. Och politikerna begriper tydligen inte att den enda förutsättningen för fortsatt mänskligt liv på den här planeten är grön tillväxt. Inte heller att det kommer vara lönande eftersom det handlar om ett globalt problem.
Eftersom att klimatfrågan tydligen är förra årets fråga finns det inte några länkar till svenskanartikeln än. I DN ekade det tomt.
Det är inte utan att den här låten poppar upp i skallen:
Eller för den delen, den här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
The Lunatics... hade jag på singel en gång i tiden. Det var den och så Specials Ghost Town som fångade tidsandan (och var djävligt bra låtar).
Terry Hall verkar föra en rätt tillbakadragen tillvaro. Lite den engelska popen Greta Garbo:
terry-hall.com/index.html
Jag såg Terry på bild i förra numret av Mojo eller Uncut. Han var med när brandmannafacket i Acton belönade The Mescaleros och Mick Jones för deras stöd vid konflikten. Billy Bragg och en del andra var där också. Men Terry som på sin tid var en stilikon såg nu ut som Shanes Macgowans lite snyggare och hälsosammare brorsa. Han log ett tjusigt tandlöst leende. Det var kanske dags att begrava Garbo-myten.
Skicka en kommentar