Gott Nytt År

Dagens förhoppning: Nyårsfirandet i Israel är inställt på grund av att de har slut på bomber och granater...

Musik och politik

"we had some massive highs
we had some crushing lows
we had some lusty little crushes
we had those all-ages hardcore matinée shows"

Eftersom att jag vaknade upp med ännu en låt från 'Roll With It' får ni den serverad. Videon är lite skakig men ljudet är det inget större fel på. Varsågoda, The Hold Steady med "Massive Nights":



***

I natt fortsatte de israeliska attackerna mot Gaza. Amnesty International uppmanar Israel att omedelbart upphöra med de "olagliga attackerna" och att genast tillåta humanitära hjälpinsatser säker väg in till det belägrade Gaza. Det är en svidande kritik mot Israels angrepp och blockad som Amnesty uttrycker. I samma uttalande uppmanar de även Hamas och andra stridande grupper att sluta skjuta raketer på måfå mot israeliska byar i Gazas närhet.

Oanat låtval

"With Tennesee sour mash whiskey on my breath,
And Rosalee, Suzie and and Lucy on my mind"

Som jag berättade för ett par dar sen går Uncuts Roll With It-platta varm när jag är i köket och i morse hade jag en av låtarna från plattan i skallen. Men absolut inte en av dem jag är riktigt torsk på, utan en av dom som bara passerar, Warren Zevons 'The Rosarita Beach Café'. Bry dig inte om att leta upp den, så bra är den faktiskt inte. Men den här gillar jag:



***

Idag försvarade israels ambassadör att cirka tjugo palestinska barn har dött i bombanfallen med argumentet att Israel måste försvara sig.

Summering

"If you're after getting the honey - hey
Then you don't go killing all the bees"

Ledighetsveckan börjar gå mot sitt slut. Och det har varit en bra vecka med en perfekt blandning av fest och vila. ”Punkpilsnern” förra söndan blev dessvärre ingen större höjdare, ett gäng fick för sig att dra och se Hanoi Rocks. Jag hamnade förvisso där lite senare och hann se ett par låtar som stärkte mig i min övertygelse om att de är och alltid har varit ett rätt trist band. Fast tveklöst har Mike Monroe både karisma och röst, men det räcker inte för mig. Måndan den 22 december hade jag en handfull vänner hemma för en tapasmiddag till Joe Strummers minne. Självklart blev det blött. Och sent. Precis som det ska vara om nåt ska göras i hans minne. B kraschade i min binge och jag i dotterns. Tidigt på morgonen ringde hans dam om och om igen i nån skitnödig julstressnevros och krävde att jag skulle väcka B för att han skulle handla och laga julmat klockan åtta på morgonen. Jag förklarade, relativt artigt, att det tänkte jag inte göra och att jag hade för avsikt att fortsätta sova, vilket jag rekommenderade henne att också försöka med. Därefter la jag på luren. Senare har jag förstått att jag tydligen var mycket otrevlig mot henne.

Till Joe Strummer-galan på Kägelbanan vägrade jag dock att bege mig. Ok, jag tror säkert att Neneh Cherry och Love Antell (lyssna på Hellre Blind demo. Det svänger) gjorde hyfsat ifrån sig, säkert också David Sandström. Men jag begriper inte tanken med de här kvällarna; att radda upp ett gäng kända popmusiker – med mer eller mindre starkt förhållande till Joe - och låta dem spela en Clash-cover var. Vad är poängen? Inte ens den första minnesgalan var särskilt bra.

Julen firades med dottern i lugn och ro. På julafton var vi över hos min kusin och jag åt mig mätt på sill och lax. Resten av veckan har det sovits, vilats och glufsats. Jag är faktiskt lite stolt över att jag varenda morgon har vaknat kring 06.00, men tvingat mig att somna om. Bara en dag har jag gått upp innan tio. Ni anar inte vilken kraftansträngning det är som ligger bakom det…

Igår blev det en barrunda. Tack och lov var jag hemma vid ett-rycket och inte vid fem. Idag mår jag trots allt rätt bra.

***

För att verkligen symbolisera julens fredsbudskap har Israel börjat fredsbomba Gaza. Det räckte tydligen inte med att förvägra Gazas befolkning mat, el och andra förnödenheter. Nu ska de bombas till underkuvelse. Finns det verkligen människor som fortfarande förvånas över att hunsade palestinier sätter fast x antal kilo dynamit runt kroppen och spränger sig själva och människor omkring dem i luften? Vad väntar ni er, att de ska spänna fast några kilo olivkvistar och sjunga We Shall Overcome som svar på förnedringen och bombangreppen? Fast å andra sidan; kanske vore det ett effektivare vapen mot den israeliska krigsmakten. Vad vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att om man förnedrar någon tillräckligt länge är risken att man får ta konsekvenserna av det. Oavsett vad det handlar om.

***

Det blev aldrig nån årsbästalista i år. Jag har helt enkelt inte tyat, som Karl-Oskar uttryckte saken. Sorry!

Vindsfynd

"I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history"

Jag hade på känn att det här lilla klistermärket skulle ligga i nån låda på vinden. Och det gjorde det. Det är mitt backstagepass från 16-tonsturnén, 1980. Designen är Paul Simonons. Nu sitter det bakom glas och ram på min hallvägg.

Juldagspromenad

3 x God Jul!

Lång dags färd mot natt

"Sweet, sweet devil
Won't you be all mine
Set this tired land aflame
It ain't worth a dime"

Så var jag uppe långt före tuppen igen. Tack och lov spelar det ingen roll, jag har ju en veckas ledighet och en inplanerad siesta i eftermiddag. Men innan dess ska jag testa knäna igen i ett 105 minuters spinningpass. Det är lite märkligt, men det är inte utan att jag känner en viss nervositet inför passet. Förra veckan gick det ju relativt bra, det var först efter passet som jag fick känningar av "löparknäna". I veckan har det därför bara blivit styrketräning med ökad belastning. Jag tror att det kommer bra idag med. Annars får jag väl låna en rullator från nån av mina lätt ålderstigna grannar när jag ska ta mig till "punkpilsnern" i kväll. En del kanske tycker att alla dessa återträffar är ett vältrande i nostalgi, men det är det faktiskt inte. Jag har upptäckt att dem jag gillade då, gillar jag nu och vi behöver inte tjata om förr utan kan lika gärna snacka om nuet. Och det tycker jag är otroligt skönt. I morgon är jag dock inte säker på att jag kommer att tycka att vare sig spinning eler punkpilsner var så skönt.

Lättad

"Sweet, sweet cocaine
Won't you be all mine
Heart'll pound, my hands will shake
I'm doin' mighty fine" *

Förhandlingarna är inte klara, men arbetsgivarens ståndpunkt är det. Av sex personer vill de nu minska personalstyrkan med tre, i stället för fyra. Jag tillhör dem som de vill ha kvar. Vilket naturligtvis är en lättnad i dessa tider och ett besked som stärker självkänslan. På ett sätt är det förvånande, jag har under en tid varit osedvanligt jobbig för mina två chefer. Samtidigt inte: Jag vet vad jag kan och har de en ambition att även fortsättningsvis hålla fanan högt var de tvungna att behålla mig. Inte så att jag är oersättlig, men lyfter de bort mig tvingas en av dem att göra mitt jobb. Men den personens ambitioner är högre och då finns det inte tid till att göra det jag gör. Vad jag hoppas på nu är att de löser det här på ett bra sätt och tillmötesgår de önskemål som de tre varslade har. Ska den nya organisation fungera krävs det en ordentlig dialog om ambitionsnivå, primära arbetsuppgifter och organisation. Dessutom behöver luften rensas, rejält. Sen kan vi kanske gå vidare. Men nu ska jag vara ledig i en vecka och försöka låta bli att tänka på jobbet.

***

Jo, jag måste berätta, jag har vunnit en inställsamhetstävling hos min vän Speck! Speck!! Speck!!!, man skulle muta honom med god öl och med tio ord hylla bloggens förträfflighet, vinsten var en peppar som endast betingar cirka 6000 spänn kilot. Det lilla kuvertet som låg innanför dörren igår doftade underbart. Nu undrar jag vad jag ska laga för nåt gott till min lilla Strummer-memorial på måndag och till julafton...

Än har han inte fått ölen, men som den törstige själ jag nu är får han bestämma dag.

***

* Låten jag hade i huvudet i morse kommer från Uncut-samlingen, Roll With It - 16 songs about drinking, dope and disorderly conduct. Samlingen är kalas. Jag har den vid cd-spelaren i köket, oftast lyssnar jag på musik när jag lagar mat. Plattan är ett stycke musikhistoria, från Victoria Spiveys 'Dope Head Blues' från 1927 till AA Bondys 'Vice Rag'.

...

"You are my sunshine
my only sunshine..."

Det är helt sjukt vad jag är ljusberoende. Igår fick jag inte mycket gjort över huvud taget. Vädret tryckte ner mig i skosulorna. På jobbet längtade jag bara hem. Hemma längtade jag bara efter sömn. I morse var jag skittrött, ända tills dess att ljuset började dansa över Norrmalms takåsar. Då vaknade jag till liv och fick snabbt ur mig en text som borde ha skrivits igår. Nu har jag just satt tänderna i nästa. Ingressen är klar. Brödtexten ligger och bubblar under ytan. Dessvärre hinner jag inte med den idag, utan måste springa på möte. Fan vet om jag orkar med den i morgon. Då inleds förhandlingarna på jobbet, 6 - 4. Men jag har inget val. Den måste vara klar i morgon bitti. Så är det bara. Oavsett väder. Önska mig lycka till, ty det lär jag behöva.

Do We Know It's Christmas Time At All?

"Echoing words, voices, thoughts
Remembering what you forgot
And I was just hanging out"

Idag är det en vecka kvar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp, jag har svårt för julruscher och handlarhets, jag gillar att göra saker i lugn och ro. Sen begriper jag inte varför vuxna ska springa benen av sig för att handla prylar till varandra som ändå hamnar på vinden snabbare än gästerna har hunnit dricka upp det sista av glöggen. Ok för att barnen kan få lite klappar, men även där tycker jag att det bör sättas gränser. Vad är poängen med alla leksaker som aldrig används utan ligger i en låda under sängen och samlar damm? Ingen alls. Det är bara sjukt. Däremot gillar jag att träffa släkten och käka gott i ett par timmar tillsammans. Vi är en liten familj och brukar dela upp inköp och matlagning vilket vanligtvis brukar bli riktigt bra. I år är det min tur att fixa bröd och ost, plus lite sill. Det lutar åt att jag lagar en currysill. Fast å andra sidan, gubbröra är ju aldrig helt fel. Med lite tur hinner jag göra det samtidigt som jag lagar tapasrätterna till en liten Joe Strummer-minneskväll som jag ska ha på måndag.



Fan också, nu blev jag alldeles tårögd av den här låten och videon. Det är verkligen ödets ironi att Joe kilade vidare precis när han hittade tillbaka till tron på sig själv och sin egen stil. Fanfanfan.

Livsandarna återvänder

"Idle kids with idle hearts
Some of them went too far
Some still waiting there"

Solen målar fasader och tak i längtansfulla färger utanför mitt fönster. Innanför sitter jag trött men ändå rätt nöjd. Gårdagen var kalas. Inte ens påminnelsen om löparknäet kan ändra det. Under själva spinningpasset hade jag inga problem, utan de kom nån timme efter då jag fick en känning när jag gick upp för trappor. Idag har det nästan helt gått över. I det här läget kan man antingen bli deppig eller se det positiva i situationen. Jag väljer det senare. Hela hösten har jag knappt kunnat cykla nåt över huvudtaget. Det har blivit lite korta distanser i närområdet innan knäet har sagt åt mig att ta mig hemåt. Sjukgymnastiken har gett mig verktyg att jobba med, vilket gjorde att jag landade på Friskis & Svettis. I en månads tid har jag kört medelpass spinning en till två gånger i veckan, varvat med ett eller två styrkepass. Gårdagens 105 minuterspass var ett test och jag väljer att se det som lyckat. Konditionsmässigt klarade jag det galant, i vanlig ordning trilskades ryggen en smula. Men det är jag van vid. Alltså är det bara att fortsätta att jobba på i ungefär en vecka till. Sen bör jag nog vila en vecka eller två för att sedan dra igång igen.

***

Gårdagen avslutades med ett andra rep med "Väggen", det var rostigt och bröligt men gick ändå snabbare att få ihop låtarna än vid första repet, vilket ju är ett steg i rätt riktning. Sen var det riktigt kul att träffa Pinch igen. Jag tror inte vi har setts på nästan trettio år. Vi lirade i samma band 1979, då jag hängde på mig basen och han fick väl med milt våld sätta mina fingrar där de skulle vara på banden. Sen gick våra vägar åt skilda håll. Igår korsades våra vägar igen och det kändes riktigt gott att sitta på 3V efteråt och snacka över några öl.

48 Hours

Återigen en förnuftig kväll som har betalt sig väl. Var hemma hos Tant igår och drack lite glögg och smaskade julgröt och skinkmackor. Ett par julöl slank också ned. Till Tants stora förtret håller jag Oppigårds Winter Ale som bättre, för mina smaklökar, än Jämtlands Bryggeris Julöl. Jämtlänning är helt enkelt för mesig. Det var skönt att träffa lite folk som jag inte har nån relation till och snacka om ditt och datt. Det känns som om det här har varit en bra helg ändå och då är den ändå inte slut. Strax ska jag iväg på ett 105 minuters frispinningspass, sen blir det lunch och vila innan det är dags för rep med The Wall Of Clash. Förra repet var vi sex, idag blir vi troligtvis åtta eller nio...

Mellandag

"lalalalala-laa
lalalalala-laa"

Jag lyckades faktiskt vända gårdagen till nåt bättre. Några efterjobbetöl på Pelikan och en curry på Shanti blev inledningen. Sen gick jag hem till ett par vänner som hade fått för sig att tömma spritförrådet. Själv nöjde jag mig med ytterligare några öl. Det blev kul och trevligt och jag hamnade som vanligt vid skivspelaren och vände vax i ett par timmar. Imponerade lite på mig själv genom att avsluta kvällen drickandes vatten. Det handlade inte bara om att jag inte orkade bli bakis, utan mer att jag inte tror att det är särskilt smart att dricka några större mängder sprit när man i grunden känner sig trött och less. Valet har betalat sig idag. Även om det fanns en antydan till pannknack när jag vaknade är den borta. Nu gäller det bara att vara lika smart ikväll hos Tants glöggmingel.

Svart på svart

"It's the end of the world as we know it -
Can I have some time alone
It's the end of the world as we know it -
Can I have some time alone"

Idag är all energi borta. Inte ens ett 75 minuters bergsspinningpass skulle kunna göra den minsta skillnad. Helgen ligger späckad med roliga saker. Men jag känner mig allt annat än rolig. Mer det där, du vet, som man lägger undan längst in i en garderob när det vankas gäster. Och jo, jag skulle nog trivas rätt bra i en garderob just nu. Med en kasse böcker, skivor, lite bröd, torkat renkött och tillräckligt många bärs är det nog till och med att föredra framför eländet i huvudet och utanför fönstret.

Mick Jones nasar trosor

"You're a teaser, you turn 'em on
Leave them burning and then you're gone"

Jaha, då har jag kollat in Mick Jones senaste sidoprojekt, Dirty Stop Out, och vad ska man säga om det? Jag tror att gubben har haft skoj. Men så där väldans bra blev det väl ändå inte. Lite för mycket synthmattor och småtråkig cola-disco för min smak. Fast det finns tecken på att en del saker ändå kan vara värda att kolla in. Hursomhelst, jag kommer inte ifrån känslan att hela projektet mer handlar om att Malcolm McLarens och Vivienne Westwoods son, Joseph Corre, egentligen vill bli rockstjärna, men att han samtidigt är allt för mycket affärsman, ty allt kokas ned till en enda stor reklamkampanj för Agent Provocateurs trosor. Och det det känns uppriktigt sagt inte så där jättespännande.



***

Jag måste faktiskt få skryta lite här, i lite mer än en månads tid har jag lyckats med mina mål kring träningen: Tre dar i veckan varvar jag spinning med styrketräning. Självklart underlättar det att vi på jobbet har en friskvårdstimme i veckan, vilket gör att träningen kan kombineras med lunch. Hur det känns? Jo tack, jag går omkring och har lite träningsverk mest hela tiden. Men tränandet ger just nu en jävla energi tillbaka. Och det kan behövas i dessa tider.

Union Sundown

"Today they say that we are free,
Only to be chained in poverty.
Good God, I think it's illiteracy;
It's only a machine that makes money"

Det är märkligt, vi går in i en djup lågkonjunktur, varslen står som spön i backen; finansmarknaderna världen över hålls uppe av statliga garantier och närmare två årtionden av nyliberal ekonomisk teoretisk hegemoni har övergått till ett närmast ljudlöst mumlande och helt plötsligt får en keynesian Nobelpriset i ekonomi. Paul Krugman är liberal, tro inget annat. Men han är den där gamla typen av liberaler, ni vet dem som folkpartiet gömt undan på historiska museet, en sån som tror att staten har ett större ansvar än att tända och släcka lyset om natten. Och det är faktiskt rätt befriande och underhållande att läsa Paul Krugmans blogg då och då. Inte för att han propagerar för världsrevolutionen eller kapitalismens död, även om man efter att ha legat under den nyliberala filten kan förledas tro det, utan för en ansvarsfull ekonomisk politik. Och det är inte kattskit i dessa tider.

Bob Dylans 'Union Sundown' känns nästan mer aktuell idag än när den kom ut 1983.

Kick-kickad-kickarnas-kick

"Hes in love with rock 'n' roll woaahh
Hes in love with gettin stoned woaahh
Hes in love with Janie Jones woaahh
But he dont like his boring job, no..."

Så var då den första tegelstenen lagd till hobbyprojektet "The Wall Of Clash". Igår samlade vi ihop sex polare - som inte lirat i band sen slutet av nittiotalet - i en replokal med varsin kasse pilsner och The Complete Clash Songbook. Sättningen igår blev en trummis, en basist, tre gitarrer och tre på sång. Ambitionen är minst en dubblering på varje position. Inte för att alternera, utan för att köra samtidigt. Eller egentligen, ambitionen är att ha så kul som vi hade igår. Det var stundtals ett jävla liv när alla inte hade snackat ihop sig om vilken tonart det skulle vara, vilket ledde till många garv och gliringar. Även om det blev vissa försök till musikaliska utflykter i Clashs senare produktion, återvände vi raskt till kronologin; första plattan och singlarna kring den. Vi fick hjälpligt ihop 1977, Career Opportunities och Garageland. Hade det varit 1978 hade vi kunnat gå raka vägen upp på en scen och lirat. Men nu är det ju -08. Och tack och lov vill ingen se ett gäng medelålders gubbar lira Clashpunk. Så vi kan hållas i replokalen hela vägen fram till Cool Confusion. Efteråt blev det puben med ringande öron, ömma fingrar och strupar. Nöjda och med breda leenden. Idag har jag vist nog kompat ut förmiddagen. Hade liksom på känn att jag skulle vara lite trött i mössan idag. Och det är jag, men fortfarande kickad över gårdagen. Den kicken behövde jag.

Skitdag

"Do they lay down the law and lock up your heart?
Gonna have to steal your love.
Some laws should be broken from the start,
Gonna have to steal your love"

Den här dan är en skitdag. Nån vars slutsteg tycks ha brunnit sms:ade nåt självupptaget tjafs strax efter fem i morse. Vem fan behöver en sån väckarklocka? Efter det uppvaknandet har dan mest bara bestått av gnäll och gnabb med dottern. Sånt man kan ta normala veckor, utan att man förvandlas till en fläkt. Men det har inte varit några normala veckor på sistone. Kombinationen av frustration över arbetssituationen och irritation/ilska över nån som inte respekterar mig har idag gått ut över dottern. Min stubin har för närvarande allt för få centimetrar. Alla som har barn vet att nioåringar kan vara hyfsat tjatiga. Gränser ska testas. Ofta. Och det är ju klart att de ska. Men idag orkar jag inte.

Har du hört Drive By Truckers? Inte, då tycker jag att du ska göra det. Låten påminner lite om hur jag känner mig.

Strömlöst

"Was that a shooting star I saw
It's rare for me to make a wish at all
Because I feel that I can only hope
These dangerous time, we are barely afloat"

Fredagmorgon. Lite mer än sex timmar tills att dagens arbetspass är avslutat. Veckan har varit synnerligen inproduktiv. Ett jobb som det normalt tar en till en och en halv dag att göra har tagit fyra dar. Jag är inte särskilt förvånad, det är tydligen vanligt att produktiviteten nästan landar på noll efter ett varsel. En platschef på Scania berättar i Dagens Industri om vad som hände bland personalen när de la ett varsel i Falun 2006: "Det var som att slå av huvudströmbrytaren". Och så känns det. Trots att ett kul jobb väntar bakom helgen är orken näst intill helt borta. Jag borde ringa runt och boka tider, men jag har svårt att fokusera på det som måste göras, tankarna gnager oroligt. I min inkorg ligger det dessutom ett jobb jag verkligen borde söka. Men det är som orken tryter även där, vilket gör mig förbannad på mig själv. Skjuter bort det. I stället flyttar jag tankarna till dagen, eller rättare; till kvällen. Vad för mat som ska lagas, vilka inköp som måste göras. Det känns lättare att fly än att ta tag i det jag kan och måste ta tag i.

It's Alright Ma (I'm Only Bleeding)

Let's Pretend

"I found a picture of you, oh oh oh oh
Those were the happiest days of my life"

Back On The Chain Gang ekade i skallen när jag vaknade. Fan vet när jag hörde den senast. Det bör ha varit några år sedan. Minst. Jag har faktiskt inte en enda Pretenders-platta. Jag var aldrig nåt fan av dem. När det väl begav sig tyckte jag att deras låtar var lite väl flyktiga för min smak. När jag hör en del av dem idag förvånas jag över hur väl de har överlevt tidens erosion.

Stoppa vansinnesstafetten

"I'm walking in the street
With the lastest on my feet
And the hair that makes the people stop and stare"

I morse var det ett inslag på morgonnyheterna om att Norrbottens landsting ska ha egna stafettläkare i konkurrens med dem som redan finns på marknaden. De ska jobba för sin vanliga lön plus 4 000 kronor om dan. Extra. Är det inte innovativt? Vilka andra yrkesgrupper tycker vi inte behöver 4 000 kronor extra. Om dan? Jag har en teori om att städerskor, gatstädare och sophämtare betyder mer för primärvården än vilken husläkarmottagning som helst. Av det skälet röstar jag för att de ska få 4 000 kronor extra om dan ifall de kör ett extrapass. Jamen det är ju läkarbrist, hör jag nån invända. Är det? För bara några år sen hade vi fler läkare per capita än vi hade för trettio år sedan. Av nån anledning tror jag inte att alla de läkarna har emigrerat eller dött. Kanske arbetar de med fel saker, tar emot färre besök än för trettio år sedan, kanske ägnar de sig hellre åt skönhetsoperationer än primärvård, eller vem vet kanske gör de bägge delarna så att villan i Djursholm kan pröjsas av på rekordtid. Vad vet jag. En sak vet jag dock; eländet med stafettläkare måste få ett slut. Vi kan inte ha yrkesgrupper som parasiterar på människors behov. Det är snuskigt och oetiskt. Mitt förslag är att staten tillsammans med Sveriges kommuner och landsting agerar för att få ett slut på dränaget av våra skattemedel.

My House

"Hold tight wait 'till the partys over
Hold tight were in for nasty weather
There has got to be a way
Burning down the house"

Efter en osedvanligt lång helg var det då måndag igen. Det känns som nån har lagt en tung fuktig grå filt över hela stan. Ljuset har svårt att tränga igenom. Man vill bara somna om. Hoppas på att allt bara är en ond dröm. En blick omkring mig, eller ut genom fönstret förvissar mig om att så inte är fallet. Det här är på riktigt. Hela dan. Idag. I morgon. Och dan därefter. Sökandet har börjat. Efter nåt annat. Nåt nytt. Skrämmande. Men oundvikligt. Jag tömmer lådor och bränner broar. Förakt är ingen bra grund att bygga ett nytt hus på.