Det var sista dan på I Love Pop Art på Waldemarsudde idag. Många hade skyndat sig ut för få en sista titt innan utställningen packas ned. Resultatet blev naturligtvis köbildning. Jag är inte mycket för köbildningar. Utställningen var inte heller nån större höjdare. Verken var från konstnärernas senare produktion, det var således inte från de spännande 1950- och 60-talen. Men Roy Lichtensteins senare produktion gillar jag. Det känns som om han mot slutet av sitt liv började demontera bilderna han blev berömd för.
Roy Lichtenstein 'Reflections on The Scream', 1990
För min del var det första gången jag var inne på Waldemarsudde. En hyfsat tjusig barre får man väl ändå säga. Stor ateljé med höga fönster. Ett vackert bibliotek. Ett ljust och fint sällskapsrum rum med utsikt över staden. Att vara prins måste nog ha underlättat Eugens konstnärskap en hel del. Utanför prins Eugens slott låg Stockholm härligt grå.
4 kommentarer:
Vi brukade sitta därute och dricka follar på helgerna när jag gick i gymnasiet. Jag har nog varit in nån gång också. Fast inte när jag follade...
Jag såg också den där pop-artutställningen, håller med om att man sett bättre. Men visst, en schysst kåk! En annan schysst kåk i närheten är Thielska galleriet, där jag råkade hamna häromdagen på en rätt trist utställning.
Men ett "härligt" fisförnämt ställe! Hör bara hur de formulerar sig på hemsidan: "Galleriet har genomgått en högeligen förskönande restaurering".
HA HA HA!
"Högeligen", det låter det.
Roy Lichtenstein :)
Skicka en kommentar