"Stockholm i mitt hjärta"
Vad ger ni mig för den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
-You know there ain't no street like home To make you feel so all alone-
Om mig
- Sånger från nedre botten
- Stockholm, Sweden
- Jag har en märklig ”sjukdom”, så gott som omedelbart när jag vaknar får jag en låt i skallen. Det är inget jag kan styra över. Vissa mornar kan jag komma på mig själv med att nynna på Snoddas, Boney M eller Dirty Pretty Things.
Musiklänkar
Andras skrik-, sång- och mummellänkar
Vi rullar
Fotbollslänkar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(281)
-
▼
januari
(24)
- Bidragsfuskare
- Hjälp en HTML-analfabet
- Nyheten som inte är en nyhet
- Snoddasmorgon
- Geniet som kraschlandade
- Deja Vu
- Friday, I'm in love
- Lösta morgonproblem
- Brösttoner
- Hopp
- Det är alltid nån annans fel
- Nanana ninana - Dagens boktips
- Längtar
- Red Gold & Green
- Skulle du verkligen våga?
- Öka takten sista kvarten
- Värdighet
- Stresskalle
- The Roots
- Några nyanser av grått - helt bortom ämnet
- Dagens bloggtips
- Friday Mornin' Blues
- Fender Telecaster
- God fortsättning
-
▼
januari
(24)
2 kommentarer:
Jag tror att du omedvetet, i dina omedvetna drömmar har dåligt samvete för att du inte skrivit något om den nyligen bortgångne Woody Thorman (Sveriges genom tiderna största countrysångare). T o m större än Snoddas..
Country Kid
Då tror du fel.
Skicka en kommentar