Ok, jag har full förståelse för dem som vill fira en grön jul. Men är inte rastajulbelysningen på Hornsgatan ändå en lite väl överdriven markering?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
-You know there ain't no street like home To make you feel so all alone-
Om mig
- Sånger från nedre botten
- Stockholm, Sweden
- Jag har en märklig ”sjukdom”, så gott som omedelbart när jag vaknar får jag en låt i skallen. Det är inget jag kan styra över. Vissa mornar kan jag komma på mig själv med att nynna på Snoddas, Boney M eller Dirty Pretty Things.
Musiklänkar
Andras skrik-, sång- och mummellänkar
Vi rullar
Fotbollslänkar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(281)
-
▼
januari
(24)
- Bidragsfuskare
- Hjälp en HTML-analfabet
- Nyheten som inte är en nyhet
- Snoddasmorgon
- Geniet som kraschlandade
- Deja Vu
- Friday, I'm in love
- Lösta morgonproblem
- Brösttoner
- Hopp
- Det är alltid nån annans fel
- Nanana ninana - Dagens boktips
- Längtar
- Red Gold & Green
- Skulle du verkligen våga?
- Öka takten sista kvarten
- Värdighet
- Stresskalle
- The Roots
- Några nyanser av grått - helt bortom ämnet
- Dagens bloggtips
- Friday Mornin' Blues
- Fender Telecaster
- God fortsättning
-
▼
januari
(24)
2 kommentarer:
Det är väl trevligt för oss som inte litar på att tomten ensam ska fixa julstämningen. :-)
”All I Want for Ismas is to Dub it…”
Touché. Jag är verkligen ingen traditionalist. Ok jag gillar julbordet. Men tomtar, granar och klappar klarar jag mig utan. Jag tyckte det var kul med färgkombinationen eftersom min lägenhet består av jo just det: en röd hall, ett grönt kök och ett gult vardagsrum. Dotterns rum ingick inte i projektet.
Skicka en kommentar