tisdag 29 januari 2008

Nyheten som inte är en nyhet

"Bräng brääääng
bräbräbrää brääääng"


Men snälla rara. Hur kan en människa leva i Sverige 2008 utan att veta om att det finns samhällsklasser? Torsten Kai-Larsen som arbetar med att sälja ut allmännyttan i Stockholm är besviken över att alla inte har råd att köpa sina lägenheter i miljonprogramsområdena. God morgon Torsten!

Självklart kan inte banker låna ut pengar om de misstänker att individen inte klarar av att bära lånet. I förorternas flerfamiljshus är det många som inte har den kreditvärdigheten som behövs för att köpa sina lägenheter. Skälet är enkelt; de tillhör en samhällsklass som inte tjänar inte tillräckligt bra. Och med tanke på renoveringsbehoven i många av fastigheterna handlar det inte bara om vilket pris ett köp kan tänkas ha idag, utan om vilka renoveringar bostadsrättsföreningen måste göra inom en snar framtid och vilken inverkan det kommer att ha på avgiften. Inte sällan är nybildade bostadsrättsföreningar tvungna att höja avgiften med åtskilliga procentenheter åren efter ett övertagande för att klara av både kontinuerligt underhåll och renovering. Merkostnader som låginkomsttagare inte har råd med. För dem är det både billigare och säkrare att bo i hyreshus. Det här nu inga nyheter. Det är självklarheter som både Hyresgästföreningen, fackliga organisationer, socialdemokraterna och vänsterpartiet har poängterat sedan valen i slutet på nittiotalet då debatten om utförsäljningen började.

Att den politiska majoriteten i Stadhuset inte vill se det handlar om de är så förblindade av tanken på skattesänkningar och det som ska finansiera dem. Det vill säga realisationen på stadens tillgångar.

Sen är det inte ovanligt att människor lever i sina kokonger och blundar för hur verkligheten ter sig för andra människor. Särskilt för dem som har det sämre. Men det är väl inte så konstigt, väljer vi att se, säger vårt samvete oss att vi måste bry oss. Hellre då att blunda.

***

Det som står överst i det här inlägget är hårdrocksversionen av Mange Schmidts Giftig som jag hade i skallen i morse när jag vaknade. Den var inget vidare.

5 kommentarer:

Anonym sa...

hej sånger,
din goding! glad jag blev att ngn saknat mig. byter just nu jobb och har knappt tid att sköta min hygien. återkommer när jag samlat mig och fattat min nya arbetsbeskrivning.
kommer dessutom att behöva din hjälp inom kort.
/a little less conversation

Jah Hollis sa...

Stockholm i mitt hjärta, var det ja!
Doh!

Sånger från nedre botten sa...

Lite mindre snack, jag har jobbat på mitt jobb sedan 2004 och har fortfarande ingen arbetsbeskrivning och jag lovar att du skulle garva ihjäl dig om du visste var jag arbetar. Hjälp? Nu blev jag nyfiken.

Jah, påminn mig inte.

Martin sa...

Bra text idag. Inget ovanligt i och för sig men det kunde nog vaar på tiden att skriva det igen.

Markus F sa...

Allvarligt talat så är bostadsrättsombildningen i Stockholm en katastrof. Glada amatörer som förblindade av fiktiva värden ska förvalta fastigheter samtidigt som varenda Timell-wannabe river bärande väggar och lägger in golvvärme och ingen jävel har funderat en sekund över att brevlådor och hissar måste byggas om dom närmaste åren...

Just kompetens och långsiktigt tänkande är nog det som saknas mest hos Stockholms bostadsrättsägare.