"He shook his head and as he shook his head I heard someone ask, please"
Mr Bojangels, i Sammy Davis Jr:s version, har funnits i mitt liv länge. Hur länge minns jag inte, kanske före punktiden eller om det var strax efter. Jag har alltid haft en känsla av den handlar om värdighet, en egenskap som tycks bli allt ovanligare. Hursomhelst berör den mig fortfarande. I den här versionen kommer inte Sammy upp till de riktigt höga tonerna i slutet av låten, men dansen och känslan är absolut inget fel på. Mr Bojangels framförs här med värdighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fast han hette Sammy Davis Jr, va?
Han som gifte sig med en svensk, vit, kvinna när blandäktenskap fortfarande var förbjudet i delar av USA, The Land of the Free:
sv.wikipedia.org/wiki/May_Britt_Wilkens
I love korrekturläsare! Tack. Tänkte kanske på Ray...
jag kan nog inte tänka mig ngt värdigare än bojangles. skulle vara nåt av piaf kanske, "je ne regrette.." eller "milord". har dock alltid tyckt att sammy var den stora behållningen i rat pack trots att han spelade tredje fiol i alla sammanhang. vi kör några originalarr av sammy i storbandet - bla bojangels, birth of the blues och what kind of fool. satan vad de svänger...
Lite mindre snack, jag vet inte om det tyder på mod eller fullständig galenskap från er sida att ta er an Mr Bojangels.
Skicka en kommentar