"Where is your life, you've been looking for
a hundred thousand years
You grieve, so just leave please
'Cause you carry a lonely disease
Don't call me Shakespeare 'cause he was a good friend of mine"
Det finns band som är "one hit wonders", det vill säga att de gör en bra låt, därefter platta efter platta med mediokert material. Sen finns det dem som släpper en fantastisk platta och sen tynar bort. Ett sånt band var Kingmaker. De var otroligt uppskrivna i engelsk musikpress under ett par månader i början av nittiotalet. Jag var i London just då och det var stört omöjligt att få tag i en biljett till deras gig, så jag fick aldrig veta om hajpen höll eller inte. Men en sak vet jag; plattan 'Eat Yourself Whole' tycker jag fortfarande om. Det är en ganska svart men poppig platta med ett par riktigt starka spår. Det här är ett av dem:
Kingmaker gav ut tre fullängdare men den enda som du behöver leta efter är just 'Eat Yourself Whole'. Bandet la ner 1995 och i intervjuer har sångaren Loz Hardy förklarat att det var pressen från Chrysalis som de inte klarade. Bolaget ville ha mer och fler kommersiellt gångbara låtar, bandet ville ha konstnärlig frihet.
lördag 15 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är en klassiker det där med kraven på att sälja och den omtalade "konstnärliga friheten".
Hur många gånger har vi inte hört band släppa loss sin konstnärliga frihet för att sedan få klart för sig att ingen längre vill lyssna på dom?
Samtidigt: Vem kan på beställning göra låtar man bergsäkert vet kommer att sälja?
Kolla detta:
www.spinner.com/2007/05/24/
most-monumental-album-flops-no-25/
Svaret på din fråga är löjligt enkel: Holland-Dozier-Holland.
http://en.wikipedia.org/wiki/Holland-Dozier-Holland
Är det inte sjukt när man kallar 1,5 miljoner sålda ex för en flopp?
Det finns och har funnits flera sådana hitfabriker:
www.stockaitkenwaterman.com/
Jo, men ovan nämnda och HDH spelade ju inte in sina låtar själva.
Jag tänkte mer på artister som själva skrivit och spelat in hitlåtar och sedan hamnat i valet och kvalet mellan fler hits och "konstnärlig frihet".
Eller band där de mindre begåvade medlemmarna också ville vara med och bidra.
en.wikipedia.org/wiki/Creedence_Clearwater_Revival
Det där med floppandet är ju relativt. U2 var nog rätt missnöjda med att sälja 1,5 miljoner när man tidare sålt 10 miljoner.
Jo det finns väl en anledning till att det faktiskt heter musikindustri. Lämna din naivitet utanför fabriksdörren, eller kör ett eget rejs på den smala vägen.
The Clash var väl bland dom som fick lära sig den hårda vägen vad det kan innebära att skriva under ett skivkontrakt och få ett fett förskott.
Skicka en kommentar