tisdag 17 februari 2009

Allergier, lust och en massa musik

"An' the invoice it don't quite fit,
There's no payola in his alphabetical file"


Äntligen! Deadlinen hölls. Ok, det blir inte världsbäst, man sätter inga världsrekord med en influensa i kroppen. Men jobbet blev gjort och nu kan jag komma ner på en mer normal arbetsnivå. Ska sätta mig in i ett par nya ansvarsområden, och det ska säkert gå bra. Tack och lov har jag blivit av med ett också, ett område som innebär att jag slipper sitta på så många träiga möten hädanefter. Jag har med åren utvecklat en fullskallig mötesallergi; efter en halvtimme börjar det krypa i kroppen på mig, särskilt eftersom människor rent generellt har jävligt svårt att hålla sig till de ämnen som de ska diskutera, allt för många sitter på möten för att de vill visa sig märkvärdiga, andra för att de är mötesnarkomaner och åter andra för att de inte har något liv vid sidan av alla möten de ska springa på. Den sista typen är nästan värst, det är de som alltid ser till att mötet drar ut en timme extra för att de inte vill gå hem. Det är då jag blir mötesfascist och kräver ordningsfråga. Och vid det laget sitter jag och studsar på stolen, blodröd i nyllet och håret står åt alla håll. Jag ser förmodligen fullständigt galen ut. Vilket ofta är med sanningen överensstämmande.

***

Jag vet inte om jag har skrivit om det, men jag haft väldigt svårt att läsa böcker de senaste två åren. Den enda typen av böcker som jag orkat pallra mig igenom är biografier. I övrigt, nada. Men nu börjar en lust spira i mig. Jag längtar efter att återigen svepas med av en stor roman, förlora mig i påhittade människoöden, gå och klura om dagarna hur det hela ska sluta. Jag vet bara inte riktigt var jag ska börja, kanske blåsa dammet av Mästaren och Margarita för femtioelfte gången, eller?

***

Min "Britpoplåtlista" växer, de första tio låtarna som ni såg skymta förbi för ett par dar sen har redigerats lite. Listan har nu 38 låtar. Jag vet inte hur de ska rangordnas, eller om de överhuvudtaget ska det - förmodligen inte, jag vet inte heller än om det är just så den ska se ut, troligtvis måste en eller annan låt flyttas eller kastas. Så på begäran, min här är "Britpoplista".

Lite kortare länk, tack för det Martin!

13 kommentarer:

Anonym sa...

"Jag längtar efter att återigen svepas med av en stor roman, förlora mig i påhittade människoöden, gå och klura om dagarna hur det hela ska sluta."
Vi, de drunknade är stor roman, Carsten Jensen är författaren Läs den!

Alla smutsiga detaljer sa...

Läste just om Mästaren och Margarita, för femtielfte gången. Den höll fast det var många år sedan. Den stannar på toppen! Läser mest med öronen nu för tiden men känner också behov av att börja prassla igen, kanske hänger ihop med förestående resa.

Martin sa...

Prova att dra namnet på låtlistan (från fältet i vänstermarginalen i Spotify) dit istället så bör det bli en fin länk som gör att alla de som har Spotify får upp alla låtarna i sin spelare när de klickar på den.

Sånger från nedre botten sa...

Tack för det anonyma tipset, det är noterat.

Resor, böcker och anteckningsböcker hör ihop.

Martin, det ser om inte annat betydligt mycket bättre ut. Tank Jo!

Anonym sa...

att ditt hår skulle stå åt alla håll kan jag inte tro på, det var länge sen/mordin

Jah Hollis sa...

Läs "Lördag" av Ian McEwan.
www.adlibris.com/se/
product.aspx?isbn=9170372454
Inte f-n kommer jag åt någon spellista i Spotify!

Sånger från nedre botten sa...

Klicka på länken 'Britpoplista' och upp kommer ett fönster, där måste man först bekräfta att man har spottan och när det är gjort kommer spellistan, åtminstone hemma hos mig...

Jah Hollis sa...

Det händer inte ett dugg.
Jag har bara invite-varianten.
Det kanske inte funkar?

Jah Hollis sa...

OK, OK, nu kom jag på hur det funkar.

Martin sa...

Kul att det funkade med listan! Nu, eller snarare efter lunch och möten, möten, möten, ska jag spisa.

Sånger från nedre botten sa...

Bravo!

Jah Hollis sa...

Jag får kolla listan när jag är ledig igen
Jobbet kallar. :-(

Mikael K sa...

Läste precis ut Mian Lodalens Dårens dotter. 400 sidor roman med biografisk känsla. Mycket trevligt. Och djupt tragiskt.

Dostojevskij är aldrig fel.