Cykla mig trött

"No one cared
When someone lied
They’d rather say
That it’s irrelevant"

Det har varit en lång cykelhelg som fått mig att tänka på annat än jobbet. Jepp, vi är där igen. Det är struligt som fan och erkännandena är få. Det resulterar i en gigantisk trötthet som naturligtvis inte blir mindre av att vi genomgår en stor fusion där personalen tycks vara en lågprioriterad fråga. Inte blir det bättre av att vi är ett antal anställda som inte är anställda av moderbolaget, utan av dotterbolaget och som sådana räknas vi inte när moderbolaget ska fira fusionen. I ett sånt läge är det bra att cykla sig trött. I lördags mötte jag ett par vänner vid niotiden på morgonen. Vid två-rycket och med nio mil i benen satt jag och Tant på en uteservering i Kransen och njöt av varsin bärs i solskenet. Jag kom hem lagom till att Roberto Vacchi hälsade välkommen till den åttonde etappen av Girot. Snacka om planering. Igår körde jag Carrera Vårklassikers korta bana och kom in bland de tio bästa. En smått hyfsad prestation om jag får säga det själv med tanke på att jag nästan trodde att det var slut med cyklandet efter löparknäna i höstas.