"THIS IS THE CITY OF THE DEAD
AS WE LIE SIDE BY SIDE IN BED
I'D DO SOMETHING ELSE INSTEAD
BUT IT IS THE CITY OF THE DEAD"
Igår gick jag tillbaka till läggen och kollade vad jag skrev för ett år sedan. Jag fastnade för följande mening: "Fan vad jag är väderkänslig. Domedagsvädret utanför fönstret trycker ner mig under golvtiljorna och dränerar mig på all energi. Humöret är lågt. Allt känns svart." Samma sak skulle kunna ha skrivits i år. Har jag alltid varit sån att jag drabbas av vårdepressioner? Jag minns inte. Jag vet att jag i februari brukar tycka att allt är vidrigt. Men april och maj? Kanske är det så. Våren kommer där med sina varma vackra dagar som lyfter upp en från golvet, sen kommer bakslaget då temperaturen knappt orkar sig upp över 5+ med blåst och regn; förhoppningarna grusas lika snabbt som United gjorde två baljor på Arsenal igår. Allt känns svart. Ska det bli en sån där skitsommar i år igen? Hur ska jag orka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror att lite hederlig semesterplanering skulle göra susen!
Semesterplanering = ångest.
Määhh! Upp med morrhåren tiger! Du har ju världens finaste Cayo och världens trevligaste cykelkompisar!
Jag hittade själv det där handtaget för att rycka upp mig i onsdags (även om vi inte vann quizet). Men känslan försvann rätt snabbt och jag fick ta nya tag på torsdagen för att ta mig an nästa projekt som krävde uppryckning.
Skicka en kommentar