onsdag 20 maj 2009

Vad ska du bli

"As I walk through This wicked world
Searchin' for light in the darkness of insanity
I ask myself Is all hope lost?
Is there only pain and hatred, and misery?"

Sitter på jobbet och försöker ta mig upp ur ledan. Elvis Costellos 'Armed Forces' är morgonens soundtrack. Solen skiner åtminstone. Alltid nåt. Igår frågade en i bolagsstyrelsen hur läget var. Orkade inte hålla masken och frågade henne om hon verkligen ville veta. Det ville hon. Förklarade att jag var mer än lovligt trött på hur personalpolitiken fungerar eller snarare hur den inte fungerar. Hon sa att hon förstod. Vad svarar man på det? Fint, gör nåt åt det då! Eller?

***

Trots att det råder mörker på jobbet finns det ljuspunkter i livet; dotterns Mamma Mia-föreställning igår var en stor sådan. Hon har lyckats få 21 barn och vuxna att engagera sig i ett halvår för att sätta upp Mamma Mia. Projektet har gått på grund otaliga gånger när tjejerna har blivit osams men M lyckades genom en stor dos diplomati ändå till slut att genomföra föreställningen. Det var rörigt, roligt och rörande. Precis som det ska vara när en hel hop tioåringar spelar sin första pjäs. De såg så lyckliga ut när de stod och tog emot blommor och applåder efteråt. Och jag tror att de flesta föräldrarna kände sig precis lika stolta som jag när barnen somnade igår kväll. Efteråt gick vi på M:s favoritkrog och åt grekiskt.

4 kommentarer:

Alla smutsiga detaljer sa...

En musikal som blev en film som blev en musikal - eller en schlager sa vara so att komma hem :-)
Jag har inte ens sett filmen.

Sånger från nedre botten sa...

Jag har sett den ett par gånger för mycket. Men första gången var helt ok. Feel Good.

Tantaugusta sa...

Hm, Tant blir ju rörd. Så stort av henne, duktig tjej!

slow motion sa...

Verkar ju lite bra att det är någon i styrelsen som förstår. Min erfarenhet är att oviljan ofta, nä alltid, står i vägen för den insikten.

Har varken sett mammafilm eller -musikal men grekiskt därpå låter helt rätt.