"So tell me an I'll take the tube
You know a girl, yeah well she's bound to be rude
Cant get nothing at the places I've been"
You know a girl, yeah well she's bound to be rude
Cant get nothing at the places I've been"
Tänk vad roliga saker man kan hitta på Spottan. En sökning på 'Junco Partner' och jag hittade den här smått fantastiska samlingen. Jag är barnsligt förtjust i riktigt gamla jazz- och bluesinspelningar, det är nåt magiskt med att höra dessa knastriga röster från 1920- 0ch 1930-talen. De flesta musikerna är sedan länge döda men genom inspelningarna är de fortfarande levande. Lika fascinerande tycker jag att det är att det finns mängder med inspelningar från den tiden som handlar om droger och drogberoende. Låtar om droger var alltså inget nytt ens på sextiotalet. Men det som är märkligt är ju att skivmarknaden på 20- och 30-talen knappast kan ha varit särskilt stor, ändå måste de här låtarna ha getts ut - men de kan ju knappast ha renderat särskilt mycket radiotid med tanke på ämnena. Har du Spotify, klicka på länken och följ med tillbaks i tiden. Jag lovar att det är värt det.
3 kommentarer:
Bra!
Ja, det tror jag säkert. Värd att läsa om ämnet är Harry Shapiros Waiting for the Man: The Story of Drugs and Popular Music.
Det har alltid funnits ett samband mellan droger av olika slag och populärmusik som vi känner den sedan ett århundrade tillbaka.
För att bara ta ett exempel så var Louis Armstrong en lika hängiven marijuanarökare som någonsin Willie Nelson eller för den delen Bob Marley.
Och vad beträffar musiken, så minns vad broder Bobby Z sade: Visst finns det en del bra ny musik, men det finns mycket mer bra gammal musik än det finns bra ny musik.
..ninananinana... åh, dagens boktips, tack! Och herr Z har naturligtvis rätt.
Skicka en kommentar