"Carmencita, lilla vän, akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor"
Jag vet inte riktigt hur urverket tickar i Kristina Alvendals skalle. Men hennes senaste utspel om vad som ska klassificeras som kulturhistorisk bebyggelse här i stan är så populistiskt att det nästan är skrattretande. Att det inte lockar till skratt är för att hon har makt. Och som makthavare har Alvendal nu skrivit till Stadsmuseet:
"I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visar att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent”
I Svenskan förtydligar Alvendal vad hon tycker ska få en K-märkning: –Hela klassningssystemet bygger ju på en vilja att bevara det som vi anser vara skyddsvärt, att bevara det gamla Stockholm.
Notera ordet "gamla", jag tror att det är centralt i hur hon ser på vad som är skyddsvärd arkitektur. Att en byggnad från sjuttiotalet skulle kunna ha en hög skyddsklass är för henne främmande. Själv måste jag säga att Stockholms stadsmuseums blåa klassificering av Trygg Hansa-huset inte bara är modig, den är självklar. Jag går ofta förbi där och ögonen dras till byggnaden, det är tidstypiskt - men ändå inte. Trygg Hansa-huset är både vackert och fult beroende på vilket perspektiv du ser byggnaden ifrån. Jag tycker att det är en spännande byggnad. Och som sådant anser jag att det är klockrent enligt lagens formulering för byggnader som är ”särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”. Även sjuttiotalet är historia och har viktiga kulturhistoriska värden, oavsett om man gillar epokens estetik eller inte. Det är inget en maktfullkomlig politiker kan tycka bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Mycket stringent analys - jag kunde inte ha sagt det bättre själv (inte mycket i alla fall)!
Fast nog är det viktigare att skapa områden som folk trivs i än att bevara icke omtyckta områden som upplevs otrivsamma och fula. Jag ser gärna en ombyggnad av miljonprogramsförorterna i mer stadsmässig riktning. Eller för den delen mindre förändringar som att måla om husen i en mer trivsam färg än grått. Nog tycker jag att Stadsmuseet har gått för långt när de förvägrar boende sådana förändringar av tämligen trista och massproducerade byggnader som gjordes så billiga som möjligt.
Just i det här fallet har de möjligtvis en större poäng, men det är svårt att ta stadsmuseet i stort på allvar när de försvarar miljonprogrammets misslyckade stadsplanering och brist på arkitektur (man skalade ju faktiskt bort allt som inte var nödvändigt)
Tack, Herr Eriksson.
Theodor, en stad är och ska självklart vara levande organism. Hus måste rivas för att ge plats för de behov som dagen och framtiden kräver. En levande stad är inte ett museum. Men samtidigt finns det kulturhistoriska värden som måste skyddsklassas. Det kan också inkludera en kontorsbyggnad från sjuttiotalet.
Att skönhetsrådet sen har haft åsikter om ditt och datt som är helt befängda, det håller jag med om. Men en sak vänder jag mig emot i ditt resonemang; generaliseringen av miljonprogrammet. Det var inget enhetligt program som gav en enhetlig arkitektur. Miljonprogrammet gav ungefär en tredjedel småhus, en tredjedel låghus och en tredjedel höghus. En del var skitfult, annat funktionellt och en del var vackert.
Korkat och maktfullkomligt av Alvendal. Det som byggdes på 70-talet blir ju gammalt, förr eller senare (om det inte rivs eller byggs om förstås). Och precis som du är inne på: Varför skulle något som byggdes för inte så länge sedan inte kunna vara skyddsvärt? Och vem är hon att sätta sig över experterna?
Däremot har jag ibland tänkt att det, rent generellt, känns som att det är väldigt mycket som k-märks. Kanske lite väl mycket. Men det är bara en känsla, snarare än något baserat på efterforskning.
Tack för ett bra inlägg, men hur stoppar man eländet!
NE
Cliff, du har alldeles rätt i ditt ovetenskapliga antagande: http://www.map.stockholm.se/kartago/kartago_fr_sth.html
NE, det kan vara värt att försöka rösta bort eländet, men det finns tyvärr ingen garanti att det inte hamnar en lika tokig sosse på posten. Stadsbyggnadsfrågor i Stockholm lockar uppenbarligen fram det sämsta ur våra politiker.
Skicka en kommentar