söndag 27 januari 2008

Geniet som kraschlandade

"Naa naa
nananaa naa
tjicka, tjicka, tjicka, tjicka"
Fy fan vad bra! Vilken otroligt ball låt! Blåset som kör "naa naa" och den stenhårda skaguran som markerar beatet. Snabbt fram med videon på tunelbaneperrongen nynna in den fantastiska låtidéen i miken.

Åtskilliga timmar -och några fler öl- senare återkommer låten när jag ligger och mornar mig. Den följer med upp till frukostbordet. Jag är otroligt nöjd över att jag hade sinnesnärvaro nog att spela in den. Jag är lika nöjd över att låten kommer till mig utan att behöva lyssna på inspelningen. Tyder inte det på viss kvalitet?

Sen börjar jag vissla blåsarret. Ridå. Jag har bara gjort Mange Schmidts 'Giftig' till en grym 60-tals skalåt.

***

Igår försökte jag fixa så man kan se nya kommentarer på bloggens framsida. Jag hittade programmeringen som man skulle klistra in nånstans. Jag försökte. Som ni ser gick det sådär. Eller snarare inte alls. Jag fick upp Recent comments på framsidan, men sen var det lite html-ladidada som syntes och inte funkade det heller. Nu undrar jag vad jag gjorde för fel?

***

Bilden på Marathonmannen är tagen på Pelikans bakficka. Jag brukade plåta lite där när jag gick på en mediekurs ungefär vid Eldkvarns brand. Ljuset är fortfarande fantastiskt där.




2 kommentarer:

Ankan sa...

Säker på att det inte e mörkret du menar?

;)

Sånger från nedre botten sa...

Hahaha. Vilket sammanträffande! Jag gick just och funderade mitt hobbyplåtande och tänkte på ett ord: Mörker. Så läser jag din kommentar. Och så är det säkert. Utan att låta allt för pretto; jag tror nog att mörkret intresserar mig mer än ljuset. Ibland kan det bli rätt skumma och i mitt tycke vackra bilder när ljuset inte räcker till.