Heatwave

"Så låt de sista ljuva åren
bli de bästa i vårt liv"

Idag ska Marathonmannen ut på sin trettonde mara. Han har varit orolig över om han hålla de tider som han har satt upp som mål eftersom förträningen inte har varit optimal. Idag är det ändå dags. När jag pratade med honom igår kväll var han bara lite nervös. Tvivlet över sin kapacitet fanns där. Han hade också köpt nya skor och visste inte riktigt om han skulle använda dem i stället för de som var slitna. Samtidigt fanns det ljusglimtar. Dagens prövning kommer att bli ordentligt varm för deltagarna. Något som gladde Marathonmannen. Han har gjort sina bästa resultat när solen har gassat över Stockholm Marathon. Självklart ska jag hitta en plats varifrån jag med en öl i näven kan heja fram honom. Vilket kommer att bli en lätt absurd historia eftersom att Marathonmannen kutar i en fotbollströja, svart till färgen och med ett emblem i mörkblått och gult med nåt löjligt torn över. Jag lovar, jag ska vara storsint och entusiastisk. Det är människan jag hejar på, inte dålig klädsmak.

***

Nej, jag vaknade inte med 'De sista ljuva åren' i skallen. I morse var det tyst. Men klart som korvspad att den poppade upp när jag läste artikeln om Lasse Stefanz i dagens Svenskan.

***