Silence is a rythm too

Den som bor i Stockholm vet hur svårt det är att hitta de tysta naturupplevelserna. Du kan sitta uppflugen på en bergtopp och njuta av utsikten av Mälaren, du kan stanna till i en lund ute i skogen eller kanske sitta i en båt i skärgården. Vackert som tusan, men tyst det är det inte. Ofta hör du dånet från motorvägarna eller om du är skärgården av motorbåtarna. De där bakgrundsljuden tycker jag kan förta en hel del av upplevelserna av att vara ute i busken. Jag sitter där och försöker känna mig avslappnad och ett med platsen jag befinner mig, men på nåt sätt känns det alltid lite nersolkat med alla biljud som kommer av mänsklig aktivitet.

Idag hittade jag dock en plats där det under några minuter bara var fågelkvitter, vågkluck och plasket från nån firre som slog i vassen. Jag låg där på bryggan och försökte verkligen höra ljudet av motorvägarna. Det gick inte. Emellanåt åkte nån bil förbi och ett tag var det nån hantverkare som slog in nåra spik, sen blev det lugnt och kvittrigt igen. Jag låg väl där på bryggan i en tjugo minuter innan det var dags att fortsätta turen hemåt igen. På söndag blir det kanske ett dopp också.

Bilden är lånad från The Horton Collection.