Sitter och eftersvettas med en kall Urquell. Idag blev det en riktigt skön tur. Jag cyklade ner till Slagsta och tog färjan över till Ekerö. Hade ingen som helst plan mer en att njuta. Vid Tappström velade jag ett tag huruvida jag skulle ta av mot Bromma eller om jag skulle bege mig ut på Svartsjölandet. Jag valde det senare. Ett mycket bra val skulle det visa sig för i första uppförsbacken kom nån kis och svischade förbi varpå reptilhjärnan skrek: Häng på! I backen var han starkare, men jag kom strax i kapp honom och la mig som katten Gustaf på rulle. Jag visste fortfarande inte var jag skulle så jag låg bara där och lät svettot ta vind. När jag hade skuggat honom till avfarten mot Skå började det bli löjligt att inte säga nåt så jag hojtade till att jag tänkte fortsätta leka Följa John. Och det var ok med honom så vi presenterade oss för varandra. Det visade sig att han flyttat ner till stan för ett halvår sen och nu jobbade i en cykelbutik och tävlade i Mountainbike, vilket märktes i varenda uppförsbacke. Vi slog följe runt Färingsö och det visade sig att P var en mycket trevlig prick som inte bara hade cyklar på hjärnan. Tyvärr bytte vi aldrig nummer innan vi skildes, för jag skulle gärna höra honom berätta om hans musikstudier på Kuba. När vi sagt hej då lyckades jag vurpa, genom att han korsade min väg och mitt framhjul drog in i hans bakhjul. Tack och lov var det från nästan stillastående.
Två bilder kommer jag att bära med från dagens tur, dels älgen som blockerade vägen, men framförallt P:s reaktion när en bilist körde förbi så nära att jag nästan hamnade i diket. P svischade åter förbi mig jagandes bilisten med ett väl synligt långfinger.
Vid färjan slog jag mig i slang med en äldre cyklist som hade 26 Vätternrundor i bagaget. Bortsett från att han ogillade religionsfriheten och moskéer var han rätt trevlig. Men så är det väl, de flesta människor är trevliga tills att man stöter på deras tillkortakommanden. Nej nu är det dags för en dusch.
Jo, glömde nästan. P:s kommentar när vi började snacka: -Jag trodde jag skulle hänga av dig så varmt klädd som du är.
Jepp, jag cyklar i min lammullströja trots att termometern visar 28 grader. Jag hade den på när det var 30 också och det funkar. Anledningen är enkel. Ull andas.
7 kommentarer:
Det låter väldigt hoppfullt, att man cyklar ikapp en människa på en landväg och börjar prata och att personen i fråga är trevlig. Så säger dom att det är svårt att träffa nytt folk i Stockholm... Trevlig berättelse hur som helst.
Själv cyklade jag Norrort - Djurgården - Norrort, det var också trevligt. På vägen hem såg jag tyvärr en person som cyklade omkull då han fastnade med sitt framhjul i spårvagnsrälsen. Av hjulet blev det en åtta och jag undrar om man verkligen ska cykla i stan med sådana hjul?
Ja, jättetrevligt. På lunchen cyklade jag till bibblan och när jag kom ut därifrån kom värmen emot mig som en vägg. Kanske ull skulle hjälpt. Eller en kall öl.
Man ska se sig för när man cyklar i stan oavsett vilken bredd man har på hjulen. Dessvärre går det inte att vaccinera sig mot andra trafikanter.
Det var varmare att kliva av cykeln vid Slagsta än att cykla. Vind och sånt där ni vet. Men öl hjälper i värmen, liksom bad och vatten.
Jag kastade mig på cykeln i går kväll efter att ha kommit hem från en kokhet begravningsdag, och svischade i sommarvarma Malmö upp till Pickwick och träffade vännerna där.
Skönt att ha så mycket möjligheter som man faktiskt har i Malmö inom cykelavstånd.
SFNB: att ha bar överkropp kan väl också vara ett alternativ ibland, eller hur?
Glenn-Peter, låt mig formulera om frågan; har du bar överkropp när du kör på din hoj? Näh, tänkte väl det. Lite tyg kan jag nog behöva som skydd vid en vurpa.
Jah, cykeln som fordon är i stadstrafik överlägsen alla andra fordon.
Point taken. När jag använder trampcykel går det i gångfart.
Skicka en kommentar