Pöbelfika

"Into the valley
Betrothed and divine
Realisations no virtue
But who can define"

The Skids till frukostkaffet, vem hade kunnat ana det? Inte jag. Kanske var det för att jag äntligen lyckades sova sju timmar på raken som hårddisken grävde fram "Into the Valley".

***

Jag lyckades med konststycket att hamna i en märklig diskussion med några av mina kollegor vid morgonfikat. De var upprörda över att Anders Eklund inte klassades som allvarligt psykiskt störd. Vilket jag anser är en fullt berättigad upprördhet eftersom att utlåtandet indirekt säger att människor utan psykiska störningar begår den typen av brott. Vilket naturligtvis inte är fallet. Sen spårade diskussionen ur. Kollegorna hemföll till pöbelmentalitet och ansåg att det bästa straffet skulle vara fängelse för honom, gärna bland medfångar som skulle våldta och mörda honom. Att försöka föra en principiell diskussion om brott, straff, sjukdom och vård lät sig inte göras. Helt plötsligt satt jag omgiven av tre förespråkare av dödsstraff. Argumentet att dödstraffet är det ultimativa straffet - en oskyldigt dömd kan aldrig väckas till liv - bet inte. "Ja men om man vet att nån e skyldig", "har man begått såna handlingar förtjänar man att dö", lät det. Kanske det. Men då måste det stå bortom alla rimliga tvivel. Och det finns det inte mycket här i världen som verkligen gör. Ett rättssamhälle kan aldrig någonsin ha rätten att döda en oskyldig medborgare. Så enkelt är det. Hursomhelst var pratet obehagligt. Eftersom att jag kraftigt ifrågasatte deras argument fick jag höra "men vad är det med dig?".

***

Idag lirar Bajen mot Halmstad. Utan en enda ordinarie back.

***

I söndags var jag ute med Marathonmannen på en liten tur. Jag lyckades bita mig fast vid hans bakhjul större delen av sträckan.

***

Mot Malmö senast gick det vägen med bara en ordinarie back.

***

Marathonmannen var bakis. Det var inte jag.