Wow liksom

"Your face when sleeping is sublime
And then you open up your eyes"

Thomas Lövkvist. Som tredje svensk genom tiderna kommer han idag att cykla ut på Touren i en ledartröja, den vita som kallas för "ungdomströjan". Han gör det efter ett fenomenalt tempolopp där han slutar elva. I totalen har han smugit sig upp till en åttonde plats. Det är stort. Riktigt stort. Dessvärre tror jag att få begriper Torens storhet, av nyhetsrapporteringen att döma inte särskilt många "sportjournalister" heller. Att DN viger halva ettan på sporten åt Lövkvist var antagligen bara ett olycksfall i arbetet. David Millar, som tävlar för Slipstream, skriver på sin blogg om Touren:

"The Tour is different. There is so much energy present, it buzzes, you can feel it all around you. There is a constant background noise and you know that if you disengage from it for a moment, you can lose everything. This energy depletes as the race goes on, but this first week is electric. T-Bag (Trent Lowe) said after the race that he was already shitting himself in the neutral. It was about as sketchy and nervous as the final of any other bike race, which puts it into perspective."

Jag kanske är cynisk, men jag tror faktiskt inte att Lövkvist skulle få Svenskans bragdmedalj ens om han behåller den vita tröjan hela vägen in i mål. Nej, så illa kan det väl inte vara tänker du kanske. Jo, precis så illa är det. 2004 lyckades bragdmedaljsjuryn med konststycket att helt glömma bort Magnus Bäckstedts bragd, vinsten i cykelsportens mest prestigefyllda endagstävling, Paris-Roubaix. Han var inte ens nominerad!

Nå, nu struntar vi i alla ignoranta människor och gläds med Lövkvist i stället och hoppas att stallet har för avsikt att inte bara klippa den gula tröjan, utan också försvara den vita.

För den som vill läsa fler som bloggar om TdF kommer dagens tips här.