"Is that all there is, is that all there is
If that's all there is my friends, then let's keep dancing
Let's break out the booze and have a ball
If that's all there is"
Nån bonde i stadshuset har tydligen fått med sig en majoritet på den befängda tanken att strö 22 radhus längs Norr Mälarstrand ungefär vid Rålis. Varför, undrar jag. Stockholms smått unika förhållanden med Mälaren som delar av stan borde utnyttjas bättre än att förtäta med några radhus. Gräv i stället ner hela Norr Mälarstrand och Söder Mälarstrand och bygg bostäder, kontor och skapa en levande kajmiljö full av restauranger, gallerier, barer, klubbar och konsertlokaler. Sen spelar det ingen roll om fastigheterna är smala, breda, höga eller låga. Allt på en gång blir nog roligast. Men se för fasiken till att stad förblir stad och vilsam förortsbebyggelse fortsätter att vara vilsam just i förorten.
fredag 24 oktober 2008
Tokiga bönder i Stadshuset
Etiketter:
arkitektur,
Christina,
Musik,
Peggy Lee,
politik,
stadsplanering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Säkert ett gäng inbitna boulespelare som ligger bakom det sandlådebeslutet - http://www.boulebar.se/ralambshov.asp
Trevlig återbekantskap med Christina, jag har bara hört Things fall apart tidigare
Skulle kunna vara, men jag lutar mer åt inflyttade lantisar* från Vallentuna som vill se en tyst och död stad efter klockan 21. Stockholm har i åratal styrts av bönder oavsett partipolitisk tillhörighet. I innerstaden har de satt den politiska dagordningen kring stadsplaneringen, vilket är förklaringen till varför stans arkitektur är så likriktad att man fylls av ett lätt illamående så fort man passear ett nybyggt bostadsområde.
*Lantis/bonde ska förstås som ett mentalt tillstånd som oftast förekommer bland inflyttad röststark medelklass från villaområdena.
Skicka en kommentar