45"

"No, I don't want your sympathy,

the fugitives say that the streets aren't for dreaming now"

Jag ligger minst en dag efter när det gäller det mesta. På jobbet idag var det inte lätt att försöka hålla ordning på allt jag ska hålla ordning på. Alla papper såg vid första anblicken likadana ut, vilket skapade lite panikkänslor när jag gång efter annan letade efter de papper jag behövde. Kanske är det efterdyningarna av lördagens kalas, kanske är det nåt annat, nåt jag inte vill veta, nåt jag inte orkar tänka på.

Kalaset var hur trevligt som helst och de vänner som kom ihåg att jag fyller år vid den här tiden på året kom med jättefina presenter. Allt från hembakt bröd till en elvisp. Några av presenterna ser du på bilden. The Clash in Paris 1980 är från ett gig som visades i fransk tv. Det är en fantastisk liten sak från när de var som allra bäst, London Calling har nyss släppts och bandet har ett driv och en pondus som är rent häpnadsväckande. Och att det dessutom lyser igenom på en dvd är i sig ganska fantastiskt. Apropå the Clash, boken med det gula omslaget är Johnny Greens 'Push Yourself Just A Little Bit More' och handlar om Tour de France. Johnny Green var the Clashs tour manager. Jag har varit på väg att beställa boken länge, men har av olika anledningar inte kommit mig för. Men nu är prologen över och peletonen har precis gett sig iväg.

Gårdagen ägnades åt botgörelse. När jag vaknade vid åttatiden på morgonen satte jag på mig kläderna och gick ut i blåsten och småregnet. Jag gillar de där timmeslånga promenaderna i riktigt skitväder när jag är bakis. Luften är alltid friskare och botar bättre än i stekhet sol. Väl hemma igen var det bara att äta rester, sova och städa. Och faktiskt njuta av det.