.jpg)
"Jag går på samma gator tills de vänder
Den här stunden är i resten av mitt liv"
Det har släppts en hel radda med clashprodukter den senaste månaden. En bok, en dvd och en live-platta från giget på Shea Stadium. Jag tillåter mig att vara skeptisk till en hel platta från det giget. Varför? Redan på liven 'From Here To Eternity' är det oförsvarligt många låtar som Terry Chimes hackar sönder. För mig är The Clash storhet intimt förknippad med Topper Headon. Hans fenomenala trumspel är det som lyfte bandet från att vara ett habilt rockband till nåt annat, nåt betydligt mycket mer spännande. Att det dessutom var Topper som tog hand om två vilsna punkare i en hotellkorridor i Åbo 1979 och lät dom kvarta i hans rum har naturligtvis viss betydelse. Att han blev torsk på droger borde jag ha förstått då han på Café Opera tjatade som en galning på mig att hjälpa honom att hitta cola. Men drogberoendet till trots så är det fortfarande Topper som lyfter Combat Rock. Med en annan trummis hade plattan nog varit olidligt trist. Topper pendlar i intervjuer mellan att vara förorättad över Strummers sätt att hänga ut honom som knarkare och insikten om att han var en belastning för bandet. Intressant är dock vad han säger om Terrys återkomst i senaste numret av Mojo:
- When they sacked me they should have hired a shit-hot session drummer/../ With all respect to Terry Chimes, to get him back was suicide. He's a pretty good straightahead rock drummer, but... Joe should have known better. But we all should have known better.
När det gäller boken och dvd:en ska det tydligen mest handla om gammal skåpmat. Men ser man det som ett sätt att vara med och betala pensionspengar till Mick Jones, Paul Simonon och Topper Headon, ja då bör man naturligtvis köpa rubbet, utom plattan då. Terry Chimes klarar sig säkert bra på inkomsterna från sin kiropraktorklinik.
The Clash live från Paris 27 februari 1980
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar