"När vi vill ha medicin, medicin, medicin med detsamma"*
Igår eftermiddag kom det då till slut, beskedet till oss i personalen; fyra tjänster av sex ska bort. Inte helt oväntat. Men likt förbannat kommer vi inte ifrån att det är taffligt skött. Åtgärder som kunde ha minskat pengaflödet borde ha tagits tidigare, men har nonchalerats. Prioriteringar i verksamheten borde ha gjorts för länge sedan. Prioriteringar som de ansvariga valt att strunta i, eftersom de ville göra avtryck, ville imponera. Från personalklubbens sida har vi länge efterlyst besked och konsekvensutredningar. Men för döva öron.
Ledningens ambition är att få förhandlingarna överstökade innan jul.
Det var många trötta, ledsna, arga ögon på jobbet i morse.
Får jag behålla jobbet? Inte en susning. En del av mitt arbete ses nu som ett prioriterat område, men vem som ska utföra det framgick naturligtvis inte, en annan del av det jag gör funderar de på att ta hand om själva. Så min framtid känns obehagligt oviss.
*Fråga mig inte varför jag har gått och haft Thore Skogmans Apoteksvisan i skallen sen igår. Det bara är så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch och fy, håller tummarna för dig men inser att det fortfarande är 50 % av styrkan som får gå. Ingen rolig situation. Att man inte lyckas sköta det bättre, visst är det märkligt!
Tack. Varför har alltid skomakarens barn de sämsta skorna?
Shit vad tungt. Och det blir förstås ännu tyngre när det genomförs på ett dåligt sätt. Hoppas att något bra kommer ut av det i slutändan.
Ja, som bly. Tråkigt och upprörande att höra.
Skicka en kommentar