"Lullabies, look in your eyes,
Run around the same old town.
Doesn't mean that much to me
To mean that much to you"
Jag fastnade framför Kobra igår och det fick mig att fundera en hel del över moral. Programmet handlade om Thailand. Vissa av er som läser den här bloggen är så pass gamla att ni minns en bild från 1970-talet på Transports dåvarande ordförande sittandes på en trapp med en fet cigarr i käften i diktaturens Spanien. Bilden blev den lilla tuva som stjälpte honom, han fick avgå. Även om den svenska solturismen precis hade inletts så åkte inte en fackordförande ostraffat till en diktatur på semester. Skulle Wanja Lundby-Wedin åka till Thailand skulle inte en käft höja på ögonbrynen. Det är idag helt ok att åka till diktaturer på solsemester. Min personliga moral har inget med min politiska övertygelse att göra, tycks vara den allmänna hållningen. Jag har både nära vänner och och arbetskamrater som nyligen har besökt Thailand. Det är människor som ofta berömmer sig för en hög moral, men när det kommer till behovet av värme och sol tycks de ha fått solsting. En snabb sökning hos Amnesty och jag får fram följande info:
"After the 19 September military coup, coup leaders abrogated the 1997 Constitution and issued decrees instituting martial law and restricting the rights to freedom of expression, association and assembly. Martial law was lifted in 41 provinces in December but remained in place in 35 border provinces. Violence continued in the mainly Muslim southern provinces. Armed groups bombed, beheaded or shot Muslim and Buddhist civilians, including monks, teachers and members of the security forces. The authorities arbitrarily detained people and failed to investigate human rights abuses. Two human rights defenders were killed and others, particularly in the south, were at risk of intimidation, threats and attacks. Torture and ill-treatment continued to be reported. Almost 900 people remained under sentence of death. No executions were known to have taken place. Migrant workers were not able to exercise their basic labour rights. Hmong asylum-seekers were forcibly returned by the authorities to Laos."
Hur gör man, eller rättare; vad säger man till vänner och arbetskamrater som precis har köpt en resa till solen, värmen i diktaturer? Ska man vara den lilla moralisten och partykrascharen som syrligt påpekar att deras resa är ett stöd till en orättfärdig regim, eller ska man hålla käft?
När programmet gick mot sitt slut kom jag osökt att tänka på Sex Pistols:
"A cheap holiday in other peoples misery
I dont wanna holiday in the sun
I wanna go to the new Belsen
I wanna see some History
'cause now I got a reasonable economy"
Trevlig resa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad du säger? Det beror väl på hur engagerad/brinner du för frågan? Den e ju lite som svennar som aldrig skulle köpa en hora hemma, lätt skulle göra det i Thailand. De anser sig ha hög moral, här hemma. Thailand är ett för "litet" problem, främst medialt, för att folk ska bry sig.
När det gäller Hasse "Hoffa" Ericson så åkte han till Spanien trots att LO och TCO officiellt bojkottade diktatorn Francos styre.
Sedan finns det de som säger att Hasse Ericson på hemmaplan var en av de fackliga ledare som faktiskt kämpade hårt för sina medlemmar.
Även när det gäller hur mycket koldioxidutsläpp man bidrar till ärdet egoism som gäller. Alla vet att en flygresa till och från Thailand skyndar på klimatförändringen, men få vill låta bli att resa dit av det skälet (och jag är nog en av dem, måste jag nog erkänna).
Jag semestrar inte i diktaturer.
Skicka en kommentar