Don't let them bring you down"
Igår gick jag med dottern och en kompis till henne på bio och såg Wall-E. Filmen är en kärlekshistoria som även handlar om konsumtionssamhället och om hur människorna blev tvungna att lämna en förstörd jord. Kvar lämnades robotar som skulle städa upp så att människorna ska kunna återvända. Med jämna mellanrum skickas rymdraketer ner med robotar som scannar jorden efter växtlighet. Vid ett sånt besök uppstår ljuv musik mellan två robotar. Innan filmen var det som vanligt mängder med reklam, och mitt i all den reklamen finns det naturligtvis reklam för leksaken Wall-E. Som barnen lekt färdigt med om ett år. Som sen hamnar på samma sopberg som filmen handlar om. Snacka om dubbla budskap. Wall-E var en fin film, men bäst av allt var förfilmen från Pixar:
I morse testade jag Surlyn, som har blivit så fin med sina nya Campagnolokomponenter, med mina nya pedaler och pjuck. De har gjort ett bra jobb på Sportson i Kurvan. Växlarna smög i så som de aldrig tidigare gjort. Och med nya dojorna flög jag upp för backarna. Körde bara en pytterunda för att känna hur det kändes. Nu ska bara knäna bli hela och fina igen så att jag kan slänga mig ner på Södertörn. Som jag längtar.I eftermiddags tog jag mig förbi Kulturhuset och såg två fotoutställningar, Gunnar Smolianskys, som jag tack och lov hann se innan den togs ned, och Nan Goldins. Nan Goldins utställning är inget för den som har svårt för livet. Här knullas, slåss, gråts och tröstas det i en salig röra. Och människor dör. På riktigt. I AIDS, av överdoser och cancer. Är du inte rädd för att se livet som det kan se ut. Bege dig då till Kulturhuset. Ta dig tid att sitta ner och kolla in slideshowen. Det är både du och Nan Goldin värd.
Gotscho kissing Gilles (deceased), 1993. © All rights reserved by Nan Goldin
7 kommentarer:
Haru sett den här?
http://www.youtube.com/watch?v=44qcXhUxsWY&feature=related
(Pixar - for the Birds, 3:16)
Hm, ska nog kanske ta en tur förbi kulturhusét. Men det blir väl Tant med näsduk antar jag - blödig som jag är... Härligt att surleyn är så pigg, önskar att jag vore det också. Blir nog ett träningskort på Friskis snart så man inte tappar greppet om styrningen.
Det ska vara Ankan till att komma med en film om fåglar. :-)
Fast den var ju bra den med.
Wall-E är väl också Pixars verk, va?
Har funderat på att dra med gudbarnet och se den.
Ankan, den har jag sett och den är fortfarande bra.
Tant, så tårdrypande är det inte, eller jo det är det, men ändå inte om du förstår vad jag menar.
Jah, det tycker jag absolut du ska göra. Och visst är Wall-E en Pixar-film.
Jag vill också ha ett extrabarn och se Wall-e med, det är väl en av baksidorna med att ha tonåringar - inte vill dom så och se Pixar-filmer med en inte.
För övrigt, förklara för en icke-cyklist, hur kan ett par skor göra en sådan skilnad?
Asd, när vi var och såg filmen var det en majoritet vuxna, utan barn, i salongen. Var inte rädd; animerad film blir man aldrig för gammal för.
När det gäller pedaler är det väldigt enkelt, med MTB- eller race-pedaler sitter foten (skon) fast så att du även använder kraften i vevarmens uppåtgående rörelse. Med vanliga pedaler och skor använder du bara den nedåtgående rörelsen när du trycker ner foten.
Ok, då är det alltså pedalerna mer än skorna om jag fattar det rätt. Alltid lär man sig något.
Skicka en kommentar