fredag 26 september 2008

"my axe was cold"

"Now its a mighty long way down rock 'n' roll
Through the Bradford Cities and the Oreoles
'N you look like a star but you're still on the dole
All the way from Memphis"

Nu har det varit ett par dar av oförskämt bra väder. I går var det nästan smärtsamt att sitta i en bil till och från Uppsala och se vägen som jag cyklade för nån månad sen. Jag blir bara mer och mer väderkänslig för varje år som går. Att tvingas vara inomhus i fint väder borde vara kriminellt. Och nu sitter jag framför datorn, solen tränger sig genom diset, ser cykelbuden svischa upp för backen utanför mitt fönster. Avundsjuk, jag? Nja, innerstadstrafiken och jag går inte ihop. För mycket, för många människor. Jag gillar tomma landsvägar, doften av skog och jord, och det meditativa i att höra min egen andhämtning. Jag har planerat att ta en rehab-runda i morgon bitti. Bara för därför lovar smhi mulet och trist väder. Nåja, tar jag en runda på söndagsmorgonen också lovar de solsken. Men smihi är smhi och helger är helger, därför blir jag knappast förvånad om det regnar både lördag och söndag.

***

Om du också känner att du behöver lite fredagströst för att du känner dig inlåst eller vad som helst. Kika in på YouTube och se Mott The Hoople All the Way From Memphis från 1973 här. Dessvärre får man inte lägga ut den, men jag lovar att den svänger. Tyvärr blir ljudet rätt kasst efter några minuter, men innan dess har du nog hunnit få upp mungiporna några millimeter.

10 kommentarer:

Alla smutsiga detaljer sa...

Nä du, eftersom jag MÅSTE städa hela helgen kommer solen att skina kan du tro.

Trevlig cykeltur.

Sånger från nedre botten sa...

I Nedre Norrland ja. Men vem vill dit? Över Södertörn kommer molnen att hänga tunga.

Thomas sa...

Mmmm basistens lårhöga vita lackplatåstövlar fick mig nästa att tappa fokus på musiken,Mott rockade då och rockar litegrann nu

Sånger från nedre botten sa...

Thomas, erkänn att mungiporna åkte upp en smula av synen. Och "litegrann", nu förstår jag ingenting.

Thomas sa...

Jag log genom hela klippet.Med litegrann måste jag få citera Don Letts " why listen to a song twice when there´s a lot of songs you haven´t heard once"
Alltså första lyssningen av Glasvegas skiva ger mig mer än 736:e av roll away the stone.
John Peel sa nåt bra om det här åxå ,nåt i stil med att "den bästa musiken kommer med posten nästa vecka"

Sånger från nedre botten sa...

Thomas: "He who controls the past control the present and therefore the future."

Sånger från nedre botten sa...

Och när det gäller Glasvegas som nyskapande grupp är jag inte imponerad: Korsa Echo & The Bunnymen med U2 och Simple Minds och sätt Billy Bragg som sångare.

Så likt den gode John sätter jag mig vid brevlådan och fortsätter vänta. Och tills dess att nåt annat nytt och kul dimper ner tänker jag fortsätta värma mig med allt som jag älskar ur musikhistorien, från Armstrong till Babyshambles. Och jodå, Roll Away The Stone går ned den med.

Thomas sa...

Jag säger ju bara att en kanonlåt jag hör första gången ger mig mer än när jag hör samma låt 96:e gången,därmed inte sagt att låten har blivit sämre med tiden bara att första gången lyckan är så stor!

Sent 70-tal, tisdageftermiddag då dom hade packat upp sändningen från England på Pet Sounds.
Stor förväntan för att få höra nåt bands 1:a singel
Herregud det kunde ju dyka upp nåt band mellan tryckningarna av NME så jag blev överraskad ofta.

Sånger från nedre botten sa...

Thomas, jag vet precis vad du menar. Men vissa låtar är som vin, de blir bara bättre med tiden.

Jah Hollis sa...

A listener asks on Theme Time Coffee: "Why do you play so much old music? Do you have something against new music?" Dylan replies, "I like new music. But there's more old music than new music."

Bara ett budskap från broder Bob.