lördag 20 september 2008

Bira! Bira! Bira! Bärs! Bärs! Bärs!


"We aim to please..."
"..Oh sod off."



Jodå det blev en bra dag igår. Blev klar med jobbet tidigt så att jag kunde bege mig till öl- & whiskeymässan lagom tills att de öppnade. Ett bra drag eftersom att det gav oss tid att i lugn och ro höra Cristoffer från Oppigårds Bryggeri engagerat berätta om de fem ölsorterna vi provade hos dem. Ibland blev det lite mycket kemi, men då var det bara att ta en klunk och njuta. Jag har skrivit om Oppigårds vid ett antal tillfällen tidigare. Inte utan skäl. Jag skulle vilja hävda att de är det svenska mikrobryggeri som håller högst nivå och de behöver verkligen inte skämmas för sig gentemot de amerikanska förebilderna. Snarare tvärtom. De jag gärna lyfter till skyarna är Indian Tribute, Starkportern och Summer Twisten. Den sistnämda måste du testa om du ska till ölmässan, om inte annat för att den var ett ovanligt lyckat prov från Oppigårds sida som du inte kommer att få tag på under överskådlig tid.


Efter besöket hos Oppigårds smakade inte Sierra Nevada Pale Ale särskilt mycket. I samma stånd fastnade jag dock framför etiketter som bar Ralph Steadmans signum och visst var de så. Flying Dog Brewery har tagit fram ett gäng bira inspirerade av Hunter S Thompson. När barkillen insåg att jag hade lite koll på både Steadman och Thompson kom det snabbt fram fyra miniglas med en skvätt av varje sort. Lagern hade en omisskänlig doft av bourbon. Ingen jättehöjdare för en som tycker bourbon är klart överreklamerat. Sen blev det däremot kul. Bäst var deras Indian Pale Ale och Gonzo Imperial Porter.


En besvikelse var biran från Dugges. Min medresenär hade fått rådet att vi absolut inte fick missa deras stånd. Men vare sig Bollox! eller 1/2 Idjit! gjorde några större intryck. Kanske hade det att göra med arrogansen från den tvålfagre barpojken. "Nej, vi har inga testglas". Några minuter senare dyker en snygg brud upp och vips kom det lilla testglaset fram. Nu satt vi inte skiten på nåt sätt. Utan gick därifrån utan att fälla syrligheter.


Testade en kanelbärs från Monks nya bryggeri på Wallingatan. Bläh.


Avslutade besöket i ett stånd fyllt med godis från staterna. Inte helt oväntat hittade jag två nya favoriter från bryggeriet som gör Red Seal Ale: Old Rasputin Imperial Stout och Brother Thelonius Belgian Style Abbey Ale. Sen var jag mätt och belåten. Omåttligt skönt att vara hemma vid niotiden. Somnade ovaggad. Vaknade vid halv sju av att jag precis knockat en påflugen alligator...
..efter det behövde jag en mikrorunda på Surlyn.

5 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Imperial Stout finns det många fina varianter på hos många bryggerier. Starkt som synden men mycket smaker i.
Jag testade också en barley wine i Köpenhamn. Ännu starkare och med mycket sött i. Inte för alla, men någon gång då och då kanske.

Sånger från nedre botten sa...

Har du nåt tips?

slow motion sa...

Efter både ddina och ASDs rapprter blir jag sugen på Oppigård men hinner inte gå till mässan så det får bli systemet. 3 sorter finns på hemsidan. Någon av dem som är extra speciell?

Sånger från nedre botten sa...

Du lär nog bara hitta deras tråkigaste öl just nu, Golden Alen, men snart kommer Winter Alen och då ska du bege dig till bolaget. Ett annat trick är att kolla in deras hemsida, där står till vilka barer de levererar till.

slow motion sa...

Tack, deras hemsida är föredömlig.