tisdag 5 maj 2009

Pressure Drop

"I said a pressure drop,
Oh pressure, oh yeah
Pressure's gonna drop on you"


På lördag börjar Giro d'Italia som fyller hundra år. Första loppet kördes 1909 och årets Giro blir det 92:a loppet. Under världskrigen blev det inte mycket cyklat. Girot är på ett sätt lite mer spännande än Tour de France eftersom att loppet tycks vara svårare att dominera. Det finns alltid förhandsfavoriter, men det är inte sällan som det skiter sig för dem. Senast nån tog tre segrar var i början av åttiotalet i och med Bernard Hinault. Att Lance Armstrong ställer upp i Girot för första gången kommer inte betyda ett smack. Han har lika stora eller små chanser att vinna som vilken annan av toppcyklisterna som har ett stenhårt stall bakom sig. För så är det; Girot är på många sätt ett hårdare lopp med fler tuffa bergsetapper än vad Touren har och det är ytterst sällan som ett stall har tillräckligt många bra bergsspecialister som kan köra slut på konkurrenterna.



Eddy Merckx är en av tre som har vunnit Girot fem gånger.



Cykling är en oberäknelig sport, vilket David Millar säkert kan intyga.



Fausto Coppi vann också fem Giro d'Italia. Den svartvita filmen är från 1953 då Coppi tog sin femte seger. Bara för att han trädde fram och var ärlig med sitt droganvändande har hans eftermäle ofta varit solkigt. Man bör komma ihåg att då var å andra sidan inte heller doping förbjudet, utan relativt utbrett, även om man säkerligen förteg detta faktum. I början av nittiotalet jobbade jag tillsammans med en gammal tävlingscyklist som i början på sextiotalet ofta var på i Holland på träningsläger. Där introducerades han till amfetamin av de holländska cyklisterna. "Alla tog det" berättade han.

4 kommentarer:

Tantaugusta sa...

Vilka härliga filmer!

Sånger från nedre botten sa...

Eller hur, tänk att nån gång semestra utmed alla 21 etapperna.

Martin sa...

Själv hoppas jag att någon gång få till en semester som möjliggör att se någon etapp i ett av de stora loppen på plats. Var i San Sebastian när de reste läktarna inför det årets prolog av Tour de France 1992 men var tvungen att åka vidare till Pamplona innan det startade. Närmare än så har jag inte kommit än. Tjurar framför cyklar... Jag skyller på ressällskapet och det ihållande regnet som gjorde den spanska kuststaden tämligen ogästvänlig.

Sånger från nedre botten sa...

Martin, den drömmen har jag närt sen jag började följa TdF i början av 90-talet. Pyreneerna tycker jag brukar se mulligast ut. Och nån gång så ska det bli av.