Basgång

"dum dudum duduu dum, dum dudum duduu dum,
dum dudum duduu dum, dum dudum duduu dum"

Som gammal basist är jag självklart svag för justa basgångar. Därför var det helt ok att vakna med introt till White Stripes Seven Nation Army i huvudet. Lite ödesmättat, men ändå med en känsla av att nånting förs framåt.

Att introt sjungs på läktare runt halva jorden är naturligtvis rena drömmen för White Stripes. Och visst är det mäktigt. Men ändå lite trist.

Att Bajenklacken, Romaklacken och Unitedklacken låter precis lika tycker jag är en brist på fantasi. Ok att man snor melodier från varandra, men det resulterar oftast i att man hittar på egna texter som glorifierar det egna laget, eller hånar motståndarna.

Så tänk er scenariot: Råsunda. Derby. Bajenklacken drar igång: "dum dudum duduu dum" och vad händer? Jo gnagarna fyller i: "dum dudum duduu dum." Det blir säkert mäktigt. Och i för sig ganska gulligt. Men inte fan känns det som derby. Snarare som publikens väntan på att White Stripes ska gå upp på scenen.